Han och hans flickvän hade nyligen börjat ha sex. Men nu, skrev han i sitt brev till frågespalten, misstänkte han att det var något fel på flickvännen. Det blev nämligen så kladdigt (på den stackars  tonårskillens beskrivning lät det som en normal lubrikation). Det var väl ändå inte meningen att sex skulle vara på det viset. Kunde det vara någon form av sjukdom? Borde han ta upp det med henne på ett finkänsligt sätt?
Ganska ofta sägs att vårt samhälle är för sexualiserat. Jag menar snarare tvärtom – det pratas och skrivs för lite om sex. I alla fall på ett mer seriöst sätt. För samtidigt som porr kanske är mer tillgängligt än någonsin och kvällstidningar sedan många år tillbaka har upptäckt att sex säljer, verkar många unga sakna de mest basala kunskaper. Man behöver bara skumma igenom valfri frågespalt eller internetforum som riktar sig till ungdomar för att inse det.

Paradoxalt nog verkar vi istället ha fjärmat oss ännu mer från våra kroppar. Jag läste en gång en intervju med en läkare som arbetade med magproblem som berättade att många unga han mötte tycktes ha väldigt svävande begrepp om hur ofta det är normalt att gå på toaletten.
I min hemkommun har det varit på förslag att sätta upp draperier i badhusens duschar så att badare inte ska behöva visa sig nakna. Syftet är kanske vällovligt; att fler ska våga gå till badhuset, även om de är blyga eller har kroppskomplex. Men jag ser det som ett tecken i tiden: Nakenhet som inte är tillfixad och stajlad i fotostudiobelysning ska döljas. Vi ska heller inte prata om kroppen.
Jag vet inte riktigt hur man ska ge moteld mot den sortens nymoralism. En riktigt bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan är kanske en början. Att vi vågar slå dövörat till när någon ropar ”äckligt” så fort man snuddar vid ämnen som nakenhet, kroppar eller sex tror jag är ännu viktigare.