SVT har kritiserats för att ha låtit Daniel Söderberg Talebi, en 22-årig handelsanställd debattera sänkt ingångslön för unga utan att upplysa om att han även sitter i förbundsstyrelsen för Ung vänster. Visst, det borde kanske ha nämnts i programmet. Men samtidigt förundras jag över vissa av de reaktioner som händelsen gett upphov till.
”Här tror man att det är vem som helst, att de hittat en kille som jobbar inom handeln”, säger Svenskt näringslivs presschef Peter Isling, enligt Dagens Opinion. Jaha, kan man fråga sig; blir han mindre anställd inom handeln för att han är politiskt aktiv? Tror han i själva verket att han kommer att tjäna på sänkt lön, men tiger om det för att det inte stämmer överens med Ung vänsters världsbild?

Problemet är inte att redovisa någons politiska uppdrag, det kan mycket väl vara både rimligt och nödvändigt. Problematiskt blir det när det bara är vissa som ska redovisa. Det är fortfarande helt okej att presentera någon som ”entreprenör” utan nämna eventuella ekonomiska intressekonflikter när det gäller lönesänkningar. Sedan undrar jag vilka som ska representera hyresgäster, utförsäkrade eller sparkade på ett bra sätt om de inte får vara aktiva någonstans. Från vilket vakuum ska vi plocka fram dessa ensamma individer som plötsligt dyker fram från ingenstans, beredda att  vinna de skarpaste av debatter?
Jag brukar utgå från att de som tar kontakt med mig som journalist har en agenda av något slag och ofta är aktiva på ena eller andra sättet. Ibland är det nödvändigt att redovisa, ibland har det mindre betydelse. Men att tala om ”vanliga människor” till skillnad från dem som är aktiva i ett politiskt parti, intresseförening eller fackförbund är en ganska obehaglig utveckling. Det handlar om göra föreningsarbete till något suspekt som ”vanliga människor” inte sysslar med.