Eva Goës, partiets andra kvinnliga språkrör gick med i Miljöpartiet i början av 1982 då partiet nyss skrivit sitt första program. Hon, som kom från Nej till Kärnkraft-rörelsen, hade aldrig i livet tänkt sig att bli politiker.
– Jag hade inte litat på något annat alternativ tidigare, men jag kände mig hemma direkt i Miljöpartiets idéprogram. De punkterna kan jag stå för än i dag.
Framför allt var det freds- och miljöarbetet och viljan att motverka främlingskapet i samhället som lockade. De första åren var det ett partiarbete med mycket små resurser.
– Medlemmarna bekostade själva att trycka upp valsedlarna, jag hade en halv lantarbetarlön då. Det har Junilistan gnällt över senare, men så är det ju när man ställer upp i val för första gången.
Härnösand, där Eva Goës blev aktiv och fortfarande bor, blev ett starkt fäste för Miljöpartiet.
– Vi kände en oerhörd trygghet i varandra och har egentligen ända sedan dess varit starka.

”Skjutsades fram”

1986 blev hon vald till språkrör tillsammans med Birger Schlaug.
– Vi ringde varandra varje morgon och stämde av, sedan hade vi kontoret på fickan.
När partiet kom in i riksdagen 1988 fick både hon och Schlaug riksdagsplatser och tvingades lämna språkrörsposterna.
– Så var stadgarna på den tiden, man fick inte vara både i riksdagen och språkrör samtidigt. Men det var förstås oerhört klumpigt. Nu måste man nästan sitta i riksdagen istället.
Att vara kvinna och språkrör på 1980-talet var lite blandat. Det kunde hända att Eva Goës uppmanades att stå tillbaka ibland för att någon ”duktigare” skulle göra ett framträdande. Samtidigt säger hon också att många män inom Miljöpartiet såg positivt på att kvinnor fick positioner inom partiet. Framför allt upplevde hon ett starkt stöd på hemmaplan i Härnösand.
– De bara skjutsade fram en och sade att ”nu är det ni och era erfarenheter som ska fram”.
Många menar trots det att det framför allt är de manliga språkrören som har fått ta plats genom åren. Det har också förts fram mot ett delat partiledarskap i Vänsterpartiet. Eva Goës tror att den risken är betydligt mindre i dag.
– Samtidigt gäller det att kunna manövrera. Pressen ställer ofta krav som ”vi vill ha Schlaug”, då gäller det för partiet att kunna hantera det och skapa utrymme för kvinnor.

Hån och sexism

Eva Goës upplevde att Miljöpartiet som nytt parti blev hårt ansatt av journalister och etablerade politiker. Som kvinna blev hon extra hårt utsatt. MUF i Härnösand ritade en bild på en gås som anspelade på hennes efternamn. Liknande saker hände även efter att partiet kommit in i riksdagen.
I valrörelsen 1988 kom en granskning av Miljöpartiet ”om alla fel vi gjort i livet” som Eva Goës uttrycker det.
– Det var ju ingenting om man jämför med i dag. Birger Schlaug hade en oförsäkrad bil, om han sedan körde med den var en annan sak. En del av dem som blev granskade hade inte ens några uppdrag i partiet.
Själv blev hon kritiserad för att ha visat en film på när hon födde barn för sina elever när hon arbetade som lärare.
– Jag kände på den presskonferensen att ”ni kryper under skinnet på mig för att smutskasta det finaste som finns, att föda barn”. Jag var så arg!
Samtidigt konstaterar hon – inte utan viss belåtenhet – att många av Miljöpartiets förslag som då betraktades som aparta har slagit igenom i dag.
– Ny Teknik lät rita en bild på mig sittande på toa  när det lades förslag om urinseparerande toaletter. Det är klart att det hade ännu större effekt att göra en sådan sak när jag var kvinna. Men nu är urinseparerande toaletter verklighet.
Är det något som inte gått som du tänkt under de här 30 åren?
– Att vi inte lyckats driva på för att avveckla kärnkraften. Att man inte ser kärnkraft och kärnvapen som tvillingar, utan tror att kärnvapen bara kan utvinnas i Iran. Det är oerhört naivt.