Trots skiljelinjerna när det gällde bland annat delat partiledarskap och partiledarfrågan var det en Vänsterpartikongress med ovanligt god stämning, enligt i stort sett alla som Flamman talat med. Många talar om en nystart med Jonas Sjöstedt som partiledare. Flera tycker att ”korridorsmyglet” som någon uttryckte det  har varit mindre på den här kongressen än tidigare.

Delat ledarskap

Bland de första mer avgörande frågorna på kongressen var delat ledarskap. Det fanns flera olika motioner med olika varianter om delat eller utökat partiledarskap, vilket möjligen komplicerade frågan mer än nödvändigt. Efter en propositionsordning som krävde en overhead-presentation för att göras begriplig vann motståndarna  med sju rösters övervikt. Direkt efter omröstningen meddelade Ulla Andersson att hon drog tillbaka sin kandidatur.
– Jag har väldigt tydligt menat att vi borde ha två partiledare i Vänsterpartiet. Nu har partiet i en god och saklig debatt beslutat om en ledare, sade hon och menade att det då var konsekvensenligt att dra sig tillbaka.
Det fick till följd att partiledarvalet stod mellan Rossana Dinamarca och Jonas Sjöstedt. Att  Sjöstedt var favorit speglade också pläderingarna.
– Jag tror att Jonas Sjöstedt kan tilltala fler än oss som redan är frälsta, sade Maria Forsberg från Sörmland under pläderingarna.
Men det fanns även dem som förespråkade Dinamarca.
– Jag är inte särskilt religiös och tror inte på någon frälsare eller messias. Däremot tror jag på framtiden och mitt hjärta säger sex timmars arbetsdag och Rossana, Rossana, Rossana, sade Ruzica Stanojevic från Skåne i talarstolen.
När det stod klart att Sjöstedt vunnit med röstsiffrorna 179-39 steg jublet i kongressalen.
– Kongressen har alltid rätt och den kandidat med bredast stöd blir vald, säger Ruzica Stanojevic till Flamman efter omröstningen.
Däremot är hon kritisk till delar av debatten som hon tycker fokuserat allt för mycket på vem som skulle kunna vara mest medialt gångbar som partiledare. Något som hon tror försvårar för till exempel yngre personer eller kvinnor.
– Vad jag kommer ihåg var inte Gudrun Schyman något medialt geni innan hon blev vald till partiledare.

Hoppas på starka kvinnor

– Det här kommer att bli jättebra så länge vi inte gör självmål, säger Birgitta Sevefjord, landstingsråd i Stockholm.
Hon var en av dem som förespråkade Jonas Sjöstedt. Nu hoppas hon att partiet kan enas kring honom som ordförande.
– Han kommer vid precis rätt tillfälle.
Samtidigt säger hon att hon hoppas att de, framför allt många yngre kvinnor, som ville se Dinamarca som partiledare också kan känna att de har en plats i partiet. Och hon vill gärna se Rossana Dinamarca och de övriga tidigare kandidaterna på framskjutna positioner i partiet.
Flamman träffar Rossana Dinamarca utanför kongressalen strax efter ordförandevalet. Ett äldre par kommer fram och kramar om henne. Själv säger hon att resultatet inte var helt oväntat, med det starka stöd Jonas Sjöstedt har.
– Jag vet att Jonas kommer att bli en utmärkt partiledare.
Hon säger att hon vill fortsätta arbeta med de frågor hon tycker är viktiga, som att stärka partiets feministiska profil, arbeta internfeministiskt och sex timmars arbetsdag. Hon vill inte spekulera i om hon kommer ha kvar sin post som vice ordförande.
– Det är ett val som ska göras av partistyrelsen och vi får se hur diskussionerna går.
En del av Dinamarcas förespråkare har lyft fram att partiets feministiska profil skulle må bra av en kvinna i ledningen.
– Jag hoppas att Vänsterpartiet kommer att fortsätta arbeta som under Lars Ohlys tid, där vi lyfte fram starka kvinnliga företrädare vid sidan av partiledaren.
Du vill vara en av dem, gissar jag?
– Vi får se hur diskussionen går i partistyrelsen och var jag möjligen hamnar.

Strid i PS-valet

Vid sidan av partiledarvalet blev det en mindre strid om platserna till partistyrelsen. Valberedningen hade inte med Wiwi-Anne Johansson från den förra styrelsen i sitt förslag. Johansson ställde ändå upp till partistyrelsen och blev invald på bekostnad av Henric Holmqvist Dinamarca, som petades  till ersättarplats. Det var en glad Wiwi-Anne Johansson efter att den nya partistyrelsen var vald.
– Jag är supernöjd.
Hon tror att hennes miljöengagemang spelade stor roll när hon blev invald. Konkret innebär valet att Jonas Sjöstedts förespråkare stärks i partistyrelsen. Johansson har varit en varm förespråkare av ett delat ledarskap mellan Sjöstedt och Ulla Andersson.
Varför tror du att du inte var med på förslaget från början?
– Det kan man bara spekulera i, men jag har kanske stuckit ut hakan ibland.  

”Pekpinnar” ströks

Kongressen antog även ett Strategidokument som kom att bli omdiskuterat. Det lyftes motioner om att skicka tillbaka det och göra om dokumentet i sin helhet, vilket dessutom en ganska stor minoritet röstade för. Flera av kritikerna hade velat se en annan typ av dokument.
– Det är egentligen inget strategidokument för hur vi ska arbeta långsiktigt politiskt och det finns inte så mycket nytt i dokumentet, säger Birgitta Sevefjord till Flamman.
Där fanns även en konflikt mellan yngre vänsterpartister med bakgrund i Ung Vänster som arbetat mer med attitydfrågor och äldre partister som upplevde dokumentet som ”pekpinneaktigt”. Någon tyckte det påminde om Magdalena Ribbing. Ida Gabrielsson, sammankallande  i Framtidskommissionen som tagit fram dokumentet tycker inte det stämmer.
– Det har aldrig handlat om hur man ska klä sig.
Kongressen röstade igenom en revidering där skrivningarna gjordes om i mer positiv riktning.
– Vi har ett bra strategidokument med en idé om hur vi ska bli mer vardagsnära och utåtriktade, säger Gabrielsson.
Framför allt är hon nöjd med att det läggs ett tydligt fokus på hur V ska få in fler företrädare med LO-bakgrund i partiet. Anne-Li Lehnberg