Skulden är ett politiskt vapen för att framtvinga underkastelse. Det menar en av Occupyrörelsens centrala figurer, David Graeber, i sin bok Skuld. Han lanserar idén om skuldamnesti som en väg till frigörelse.
Bok
Skuld – De första 5 000 åren
David Graeber.
Daidalos.
Nyligen presenterades ett djärvt förslag för att lösa USA:s statsskuld – just nu på över 16 biljoner dollar. Låt tillverka en handfull mynt värda en biljon dollar styck så är saken snabbt ur världen. Visserligen finns regler för hur mycket sedlar, liksom guld- och silvermynt som staten har rätt att trycka upp, men för mynt av platina råkar det saknas begränsningar. Därav det gyllene tillfället, menar förespråkarna.
Det låter som ett skämt, men att det inte är så enkelt att peka ut skillnaden mellan biljonmynten och det dagliga skapandet av pengar i finanssystemet kan få skrattet att fastna i halsen. För vad är egentligen de pengar som vi använder oss av i dag? De är skuld. Pengar skapade genom lån. En dollarsedel är i grunden inget annat än en skuldsedel med ett framtida löfte om återbetalning – i form av något som getts samma värde som sedeln. Att skapa pengar ur intet blir därmed ett sätt att spendera i dag, men passa notan till framtiden.
Vem som är skyldig vem vad blir därmed så abstrakt att de flesta bara blir förvirrade av att försöka förstå det. Och det är just i denna förvirring som sprängkraften ligger. Begreppet skuld kan tänjas ut, knådas till och användas i syften som ofta blivit till något av det mest destruktiva som människan har uppfunnit.
”Det finns inget bättre sätt att rättfärdiga relationer grundade på våld, att få sådana relationer att framstå som moraliskt riktiga, än att bädda in dem i en skuldretorik”, skriver David Graeber i sin mästerliga djupdykning i skuldens idévärld och historia. Maffiabossar, stater och – högaktuellt just nu – banker kan med skulden som grund tvinga människor till närmast total underkastelse. Vilket förklarar viljan hos dem med pengar och makt att få folk att skuldsätta sig.
Redan för femtusen år sedan, i de första civilisationerna i Mesopotamien, erbjöds fattiga bönder lån av handelsmän när skördarna slagit fel. Om bönderna inte kunde betala tillbaka lånet i tid krävde långivarna annat än pengar i ersättning: först säden och djuren, sedan åkrarna och husen och slutligen låntagarens barn eller fru. I extrema fall blev låntagaren själv skuldslav i långivarens hem.
För krigiska stater blev skulden ett sätt att hålla sina arméer försörjda. Upplägget var genialiskt: Bönderna tillskrevs en skuld till samhället i form av skatt. Skatten skulle betalas med de mynt som staten skapade och avlönade sina soldater med. På så vis tvingades bönderna – för att kunna betala sin skatteskuld – att sälja sådant som soldaterna behövde. Staten kunde därmed bedriva dyra krig genom att trycka upp mer och mer pengar.
Och så har det fortsatt. Pengaskapandet och krigandet går hand i hand genom historien. Det är knappast en slump att utgifterna för USA:s militär är större än alla andra länders militärutgifter tillsammans. USA har trots allt makten över världsvalutan.
Upplägget är särskilt intressant eftersom det kullkastar den liberala myten om att stat och marknad på något sätt skulle stå i en motsatsställning. Sanningen är snarare att det är staten som både skapar och upprätthåller marknaden.
Detta är inte den enda myten som Graeber avlivar. När jag läser händer det rentav att jag känner mig skamsen när jag inser att jag själv har svalt både en och två myter om skuld och pengar. Graeber erbjuder därför en mental befrielse. Skuld är en berättelse om ekonomi utifrån hur samhällslivet har sett ut i olika kulturer i olika tider, inte utifrån en eller annan ideologisk mytologi.
Bokens historiska perspektiv vidgar sinnet inför dagens tickande skuldbomb – den största i historien. När alltför många sumeriska bönder hade förlorat sin frihet på grund av skulder blev situationen ohållbar. Revolten låg i luften och för att undvika en samhällskollaps utfärdade kungarna med jämna mellanrum amnestier. Stora mängder skulder avskrevs, åkrarna återgick till sina ursprungliga ägare och skuldslavarna frigavs.
David Graeber – en av inspiratörerna bakom Occupyrörelsen – argumenterar för att göra något liknande i dag. Desarmera skuldbomben i stället för att låta den skapa förödelse och förtryck. I tider präglade av oro och förvirring, skriver Graeber, uppstår tidpunkter då betydande förändringar är möjliga.
Occupyrörelsen kvästes visserligen, men nya uppror lär flamma upp i skuldkrisens spår. När det sker finns ingen bättre guide än Skuld.
