För en vecka sedan släpptes FN:s klimatpanel IPCC:s stora rapport. Den är full av stora ord om världens framtid, och forskning som styrker det de säger. Klimatförändringarna är den större frågan.
Alla gamla strukturer, alla gamla politiska rörelser behöver prövas självkritiskt i ljuset av det IPCC säger.
I vänstern har vi tagit emot rapporten som vi brukar: som en bekräftelse på att vi haft rätt hela tiden. Det vi tvärtom borde göra är att lyfta fram och diskutera de frågor där IPCC talar just till oss. Framförallt handlar det om synen på kärnkraft.
IPCC vill tre- eller fyrdubbla den lågutsläppande energin, inklusive kärnkraft. James Hansen, världens kanske mest kända klimatforskare, är mycket uttrycklig med att ny kärnkraft är ett av de viktigaste verktyg världen har.
Han gillar både vind- och solkraft, men kommer fram till att det är önsketänkande att tro att det räcker. 71 procent av klimatforskarna stödjer den linjen, enligt en stor undersökning.
Det är inte svårt att se varför: 82 procent av världens energi är fossil. Sol- och vindkraft står för mindre än en procent, kärnkraften för fem procent. Från ett klimatperspektiv är det inte däremellan konflikten står.
Vänstern borde svara på det budskapet med samma beredskap till självprövning som vi vill att andra ska visa. Inför den här historiska utmaningen vore det oförsvarbart av oss att landa i försvarsreflexer. Det står för stora saker på spel.
Summerar vi Vänsterpartiets klimatförslag är de långt från de radikala utsläppsmål som behövs, trots att de innehåller en rad tappra försök. Framförallt finns det ett stort hål i mitten: vi saknar en fossilfri energiekvation.
Visst, vi har radikala satsningar på vindkraft och energieffektiviseringar, men de går i huvudsak åt till att stänga Sveriges 60 TWh kärnkraft. Klimatfrågan avgörs i en helt annan uppgift: att fasa ut 200 TWh fossila bränslen. Det finns ingen vänsterplan för det.
Trots alla år där klimatfrågan stått högst upp på dagordningen, har vi fortfarande aldrig satt oss ned och lagt fram ett förslag till en fossilfri energiekvation för Sverige.
Den dag vi gör det, kommer klimatforskarnas poäng synas tydligare. Det är svårt att bygga fossilfrihet med bara vind- och solkraft, till och med i Sverige. Vi kanske kan dubbla de förslag vi lagt, trots alla de tekniska svårigheter det skulle betyda. Problemet är att det snarast skulle krävas en femdubbling för att faktiskt ersätta det fossila.
Värderingarna i Vänsterpartiet har genomgått ett grundläggande skifte: vi är antagligen i stort överens om att klimatförändringarna går först. Däremot har vi skjutit hemläxan framför oss. Medlemmarna är övertygade om att det finns en plan för både fossilfrihet och stängd kärnkraft, som i verkligheten aldrig har formulerats.
Vi behöver öppna dörren för klimatforskarnas argument, städa ut en del gammalt bråte och försöka komma fram till hur en linje som sätter ekosystemen först ser ut på 2000-talet. Det finns ett brett spektrum av tänkbara linjer som kan komma ur det. Första steget är ett mått av självkritik och självdistans. Andra steget är att ta fram tänkbara, fossilfria sätt att få ihop energiekvationen i Sverige.
IPCC talar också till oss. Egentligen visste vi ju det. Det är klart att klimatförändringarna förr eller senare skulle ställa också Vänsterpartiet inför helt nya vägval.
