I skrivande stund räknas fortfarande rösterna i det brittiska parlamentsvalet.
Det är dock redan solklart att valets stora vinnare blir landets sittande premiärminister David Cameron. Högern verkar dessutom få egen majoritet i parlamentet, eftersom juniorpartnern i regeringen, Liberaldemokraterna, i princip utplånas i valet.
För bara några månader sedan hade folk skrattat när någon hade antytt detta. Cameron var då stämplad som en förbrukad politiker, ett regeringsskifte verkade nästan vara förprogrammerat.
Men i dag är det i stället utmanaren och ledaren för socialdemokratiska Labour, Edward Miliband, som är dagens största förlorare.
Labour lyckades sabba sin valrörelse redan i höstas och tappade makten över den politiska dagordningen. Partiets ohyggligt dåliga roll i samband med folkomröstningen om Skottlands oberoende i höst var avgörande för partiets dåliga prestation i just de skotska valkretsarna. Men Labour förlorade inte valet på grund av de skotska vänsternationalisterna i SNP – SNP hade ju varit en given koalitionspartner för Labour.
Labour förlorade valet i England. Medan Cameron spelade ut trumfkorten EU-kritik och engelsk nationalism hade Ed Miliband inget att komma med. På så sätt kunde Tories vinna tillbaka röster från högerextremistiska UKIP – och tydligen också från Labour. I stället för att kontra med en tydlig profil svajade Miliband i en rad frågor. Och det kostade tydligen vänsterröster som gick till oberoende kandidater, de Gröna eller sofflocket.
Tankarna går till år 1992, då inte många hade velat satsa sina slantar på att Tories skulle vinna ett val efter Margaret Thatchers avgång. Labour, trodde alla, var på väg att sopa mattan med en opopulär John Major. Men det engelska majoritetsvalsystem såg till att det inte blev så som många hade väntat: Major vann, Labour krossades. Och också i år får Tories tacka valsystemet.
Men vad kommer Labour göra nu? 1992 valde partiet inte bara att skicka sin gamla ledning till öknen, man valde också att tävla med de konservativa om vem det var som var mest nyliberal. Vi får helt enkelt vänta och se vem det är som tar över Labour efter Miliband. Förhoppningsvis går partiet inte ännu längre till höger.
