Vi är många vänsterpartister som blev oroade och förbryllade av att läsa partiledningens inlägg i Aftonbladet den 6 juli i den pågående debatten om ökande hedersrelaterat våld i Sverige.
Debatten inleddes med vittnesmål från flera kvinnor i Stockholms förorter som framhöll att den ökande religiösa fundamentalismen har inneburit minskad frihet och ökat förtryck för en rad kvinnor i Sverige, framför allt i förorten.

Våra partiföreträdare (Christina Höj Larsen, Rosanna Dinamarca och Aron Etzler) avfärdar deras upplevelser som ryktesspridning och menar att lösningen ligger i att minska klyftorna i samhället och öka välfärden.
Vi instämmer helhjärtat i behovet av en sådan utveckling generellt, en nödvändig utveckling, men i detta fall är långt ifrån tillräcklig.
Vi är oroade över den brist på insikt om konkreta problem som partiledningen visar och vi är förbryllade över att företrädarna så uppenbart frångår partiets feministiska plattform. Denna antogs av partistyrelsen i april 2009 och innehåller ett helt avsnitt om hedersvåld och hedersförtryck.
Där slås fast att ”det specifika med heders­våldet är dock att det utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och många gånger sanktioneras av släkt och omgivning. Syftet med förtrycket är emellertid detsamma, att flickor och kvinnor till varje pris ska underordnas männen och deras sexualitet kontrolleras. Könsförtryck som utgår från hederstänkande, såsom tvångsgifte, barnäktenskap, mödomshinneoperationer och könsstympning, måste motarbetas. Samhället har inte agerat tillräckligt kraftfullt när det gäller hedersrelaterat förtryck, ibland med hänvisning till rätten att få utöva sin kultur. Kunskaperna om hedersförtryck har varit ytterst bristfälliga. Utbildning behövs både i grupper där hederstänkandet är en del av vardagen och i de yrkeskårer som möter människor som lever ett hedersrelaterat liv.”

Självklart är detta en del av en struktur, men strukturer måste brytas ner och krossas även i sina mindre beståndsdelar.
Att inte lyssna och inte agera är ett svek mot alla kvinnor och barn som utsätts för detta förtryck och mot alla män, av olika religioner, som tar avstånd från det patriarkala förtryck i många fall en orsak till att de lämnat sina hemländer.

De som är utsatta för detta, idag växande förtryck, är inte hjälpa av svepande formuleringar om att de underkänner ”politikens förmåga att skapa samhällsförändringar”.
Den som blir mobbad hjälps inte av att höra att det finns andra som inte mobbar och att det förekommer på olika håll.
Den kvinna som blir nerkastad från sin balkong av make eller far som straff blir inte hjälpt av att han får ökad välfärd och att höra att ”kvinnoförtryck och homofobi finns överallt i världen”.

Vi anser att försvaret av mänskliga rättigheter alltid måste överordnas alla fundamentalistiska religiösa uttryck, oavsett i vilken religions namn de utövas.
Vi är många vänsterpartier och feminister som utgår ifrån att frågan nu får en seriös behandling och att vi fortsätter debatten inom vårt parti.

Vi är mycket oroade över den brist på stöd för utsatta partimedlemmar som partiledningen ger uttryck för och vi vill slå vakt om alla medlemmars rätt att uttrycka sina åsikter och att offentligt försvara vår feministiska plattform, utan att bli utsatta för hatkampanjer och anklagade av företrädare för partiledningen för att inte stå för ”rätt” åsikter.
Vi beklagar bristen på internt forum för en seriös debatt inom partiet om de viktiga frågorna om yttrandefrihet och alla medlemmars rätt att uttrycka sina åsikter. Vi ser med stor oro på att utrymmet för viktiga interna debatter under de senaste åren blivit alltmer beskuret.