Barn som växer upp i hem med låg inkomst riskerar att få ett förstorat hjärta. Det visar en ny studie som från Finland som publicerades i den medicinska tidskriften JAMA Pediatrics i juni. Ju sämre ekonomiska förhållanden, desto större risk att drabbas av hjärtförstoring efter 30 år. Alltså ett hjärta som inte kan slå lika starkt, ett hjärta som inte lever lika länge. Forskare vet inte exakt varför det blir så, mer än att den gemensamma faktorn är uppväxt under fattiga förhållanden. Ändå vill högern att vi ska göra det ännu sämre för dessa barn.
Annika Winsth är chefsekonom på Nordea. I går sa hon, i en debatt i Almedalen, att höginkomsttagare borde skämmas. Inte alla. Nej, bara de som inte anlitar städhjälp. Hon får det att låta som att rika människor gör fattiga en tjänst som hyr in dem för att städa deras hem. Som att det är välgörenhet att ha en städerska eller två.

Idéerna är gamla. Långt innan kapitalismen har det funnits rika människor som ansett sig göra fattiga en tjänst genom att låta dem arbeta. Slavägare som mått bra av att ge människor husrum i utbyte mot tjänster, feodalherrar som ägt bönderna på deras jord. Nu har vi en svensk arbetsmarknad som högern vill ska fungera på samma sätt.
Under sitt Almedalstal under måndagskvällen stod det klart att Jan Björklund har bestämt sig för att gå ut i strid för underklassen. Han sa att det enda sättet att dra upp denna grupp ur deras misär är att sänka deras löner och göra dem lättare att anställa. Fler enkla jobb, ännu lägre löner. För vad ska de annars göra?

Det som ofta finns mellan raderna i de här diskussionerna är att underklassen består av invandrare. Människor som Björklund menar aldrig kommer utbilda sig eller lära sig språket ordentligt ändå. På många sätt har han rätt. I ett land där vuxenutbildningen länge varit under nedmontering och bostadssegregationen blivit värre än någonsin, blir det näst intill omöjligt att göra annat än att ta ett lågavlönat jobb och hoppas att barnen ska få det lite bättre. Ja ni vet, barnen som riskerar hjärtförstoring och ett kortare liv.

Idéerna är gamla. Långt innan kapitalismen har det funnits rika människor som ansett sig göra fattiga en tjänst genom att låta dem arbeta

Orsakerna bakom den den höga långtidsarbetslösheten, den enorma bostadsbristen och den kvarstående segregationen är många, och Socialdemokraterna går inte fria från ansvar. Nedmonteringen av välfärden och den naiva utförsäljningen av både allmännyttan och kommunala verksamheter har pågått även under socialdemokratiska styren. I högerns fall handlar det om ren ideologi. I Socialdemokraternas fall kortsiktighet och ängslighet inför högerns styrka.

Hoppfullt är ändå att de flesta i Sverige faktiskt inte vill ha det så här. Majoriteten vill se ett mer jämlikt samhälle, det visar undersökningar från både United Minds (2013) och Novus (2017). Men för att få det samhället behöver vi inte ännu lägre löner för de fattiga, eller sämre arbetsförhållanden. Inte samtidigt som vi sänker skatten för höginkomsttagare, eller låter dem skatteplanera bort pengarna från Sverige. För då kommer klyftorna bara att öka.
Ska de rika skuldbeläggas, som Winsth föreslår, så ska det vara för att de gömmer sitt kapital utanför Sverige och smiter från att betala skatt. Inte för att de städar sina egna hem.