Kontroverserna runt bokmässan i Göteborg har gett eko även utanför Sveriges gränser. Brittiska The Guardian har skrivit om den planerade bojkotten av mässan och i Tyskland har frågan uppmärksammats i såväl Tageszeitung som Süddeutsche Zeitung. I juni publicerade SVT dessutom ett mejl där tolv europeiska kulturinstitut, bland annat från Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, kritiserade beslutet att låta den högerextrema tidningen Nya Tider delta i årets mässa. Kulturinstituten, som ingår i organisationen European Union National Institutes for Culture (EUNIC), hävdar att Bokmässan går över en gräns genom att tillåta ”hatpropaganda”, vilket de menar riskerar att solka mässans rykte internationellt. Bokmässans vd Maria Källsson menar å sin sida att Nya Tider inte har begått något brott och åtnjuter presstöd, varför det inte går att förbjuda dem från att medverka. Problemet har inte blivit mindre aktuellt av att nynazistiska Nordiska Motståndsrörelsen förra veckan ansökte om tillstånd för att demonstrera i Göteborg under mässan. Men trots att frågan har fått så stor uppmärksamhet internationellt är Göteborgsmässan knappast ensam om problem med högerextrema inslag.

AfD:s ”språkrör”

I Tyskland som med Frankfurtmässan kan beskrivas som västvärldens centrum när det gäller internationella bokmässor har flera kontroverser ägt rum vid mässor under de senaste åren. Så sent som i mars utspelade sig scener som liknar dem i Göteborg under bokmässan i Leipzig, landets näst största mässa efter den i Frankfurt, med anledning av magasinet Compacts medverkan. Tidningen har deltagit i mässan flera gånger sedan den grundades 2010 men det är först de senaste åren som deras medverkan har blivit föremål för en nationell debatt.
Compact är ingen traditionellt högerextrem publikation utan presenterar sig som en tidning ”för suveränitet”. Med det ska förstås: tyskarna ska befrias från såväl invandrare som från EU och amerikanska trupper. Angela Merkel ses som en folkförrädare som bör fängslas medan Vladimir Putin framhålls som en idealpolitiker. Magasinet har länge stått den islamofobiska organisationen Pegida nära. Men sedan flyktingkrisen 2015 och det högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschlands uppsving beskriver sig tidningen framförallt som språkrör för AfD. Tidvis har den i princip bedrivit politiska kampanjer för flera av partiets representanter. Chefredaktören Jürgen Elsässer var som ung partiaktiv i både De Gröna och Kommunistischen Bund och skrev länge för olika vänstertidningar. I början av 2000-talet gjorde han en ideologisk 180-gradersvändning och omfamnade i stället den tyska nationen. Men trots det präglas Compact fortfarande av en del vänsterelement. Till exempel finns en tydlig motvilja mot amerikansk kapitalism, dock inte sällan med antisemitiska undertoner. Tanken är att denna så kallade ”Querfronts”-strategi ska tilltala alla i den ”tysta majoriteten” som känner obehag inför såväl flyktingar som internationella frihandelsavtal.
Bokmässan i Leipzig hade i år som motto: ”Für das Wort und die Freiheit – #FreeTheWords”. Compact tilläts delta, trots att deras medverkan förra året hade lett till demonstrationer och vandalism. Mässarrangörerna fick då kritik för att inte ha förberett sig på den reaktion som tidningens medverkan skulle kunna utlösa. Även i år möttes Compact av protester, bland annat bildades en spontan demonstration med ett hundratal deltagare runt deras monter.Flera politiker och kulturpersonligheter skrev under ett upprop med krav på att tidningen skulle uteslutas från mässan. Som ett resultat fick magasinets monter oproportionerligt stor uppmärksamhet, något som sedan blev föremål för ytterligare debatt.

Ung frihet

Ett liknande förlopp ägde rum i samband med bokmässan i Frankfurt förra året då veckotidningen Junge Freiheit deltog. Precis som Compact är det inte en nynazistisk tidning utan den kan snarare beskrivas som högerpopulistisk. Symbolen är den tyska riksdagshuskupolen med segerstatyn på Brandenburger Tor framför och undertiteln lyder: ”Veckotidning för debatt”. Sedan grundandet 1986 har Junge Freiheit varit en viktig del av den högerextrema scenen i Tyskland. Men tidningens redaktörer har länge försökt distansera sig från högerextrema krafter, vilka de definierar som människor som vill uppnå sina mål med våld. I likhet med Compact säger de sig i stället tillhöra ”nyhögern” (Neue Rechte). Och precis som Compact har tidningen de senaste åren i princip blivit ett husorgan för AfD.

Tanken är att denna så kallade ”Querfronts”-strategi ska tilltala alla i den ”tysta majoriteten” som känner obehag inför såväl flyktingar som internationella frihandelsavtal

2006 skulle tidningen för första gången delta på bokmässan i Leipzig. Som i ett eko av Göteborg sommaren 2016 valde dock arrangörerna att dra tillbaka tidningens tillstånd efter påtryckningar. Officiellt var orsaken att de fruktade våldsamma protestaktioner då tidningen planerade att fira sitt 20-årsjubileum på mässan.
Men utöver det året har tidningen tillåtits delta som andra förlag och publikationer på mässorna när de har ansökt om tillstånd. Och varje år de deltar sker protester och upprop mot deras medverkan. Det vanligaste är stillsamma protester, ofta i form av affischer, klistermärken och plakat som andra deltagare sätter upp i sina montrar. Enligt Thomas Steinfeld, kulturredaktör på Süddeutsche Zeitung tillika Sverigekännare, hör det till vardagen.
– Bokmässorna är stora och högerradikala förlag deltar vilket de kan om de inte har belagts med någon sorts förbud och det finns juridiska grunder för att utesluta dem. Deras uppträdanden möts alltid av protester och demonstrationer. Demokratisk vardag med andra ord, säger han.

Yttrandefrihet och partiförbud

Förbud är ett i sammanhanget viktigt ord. I Tyskland debatteras sedan årtionden huruvida olika högerextrema partier och organisationer bör förbjudas. Hittills har 18 olika högerextrema organisationer förbjudits. Men det är ett känsligt beslut att fatta och ofta leder yrkandena inte till något förbud. Så sent som i januari i år beslutade författningsdomstolen att det nynazistiska partiet Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) inte ska förbjudas.
Den tyska grundlagen är extremt robust, även i jämförelse med andra demokratiska länder. Däri finns det så kallade ”författningsskyddet” (Verfassungsschutz – det är även namnet på den inrikes säkerhetstjänsten), ett rättsligt instrument som har till uppgift att skydda den ”frihetliga demokratiska grundordningen”. Det är mot författningsskyddet som författningsdomstolen kan pröva om en organisation bör förbjudas. Anledningen till att det sker relativt sällan beror på att ett sådant förbud i sig är svårförenligt med grundlagens värden. Sådana förbud går nämligen på tvärs mot de demokratiska principer om åsiktsfrihet och yttrandefrihet som grundlagen så långt som möjligt ska värna. Av de förbud som har införts har de allra flesta riktats mot kampgrupper och andra typer av organisationer och inte mot politiska partier. Hittills har författningsdomstolen bara förbjudit ett högerextremt parti – Sozialistische Reichspartei (SRP) 1952. Det är tillsammans med förbudet mot det kommunistiska partiet KPD fyra år senare det enda partiförbudet som hittills har införts i Tyskland.
För att undkomma förbud har partier och organisationer utvecklat olika strategier. Ofta försvinner de för att plötsligt dyka upp igen under ett nytt namn med en mer välpolerad demokratisk fernissa. Det mest namnkunniga exemplet är det i praktiken nynazistiska partiet NPD som ända sedan grundandet 1964 har varit noga med att framhäva sina demokratiska kvaliteter. Enligt samma logik som har gjort att partier som NPD inte har förbjudits ses det också som självklart bland många att låta högerextrema förlag delta på bokmässorna så länge de håller sig inom lagens gränser (att Compacts egen personal på bokmässan i mars försökte kontrollera medierapporteringen om sitt evenemang är en ironisk detalj i sammanhanget).

”De hade kastats ut”

Men varför har då turerna kring Nya Tider blivit nyhetsstoff i Tyskland? Även Bok- och biblioteksmässans vd Maria Källsson grundade ju sitt beslut på ett resonemang om demokratiska rättigheter.
På vissa punkter skiljer sig Nya Tider från de publikationer och förlag som har väckt debatt i Tyskland. Utåt sett är det visserligen också en klassisk högerpopulistisk tidning, med fokus på såväl invandring som konspirationsteorier om vaccin. Själva beskriver de sig som en tidning ”som granskar makteliten, besöker rättegångar och rapporterar de viktigaste nyheterna från Sverige och världen med unik information och från folkets perspektiv”. I Sverige har skribenter som Aftonbladets Åsa Lindeborg påpekat att det inte rör sig om regelrätta nazister utan en högerpopulistisk tidning som erhåller presstöd och vars åsikter faktiskt speglar en stor del av den svenska befolkningens. Men till skillnad från både Compact och Junge Freiheit har Nya Tider heller aldrig bemödat sig om att ”hålla rent” från högerextrema inslag.

Min personliga åsikt är att man måste stå ut med dem i ett pluralistiskt samhälle så länge de inte bryter mot lagen

Tidningen grundades av medarbetare på tidningen Nationell Idag som fungerade som organ för det högerextrema partiet Nationaldemokraterna (som Nya Tiders nuvarande chefredaktör Vávra Suk var med och grundade och under en tid var partisekreterare för). Den har även kopplingar till nynazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). Att en tidning som Nya Tider, med det bagaget, skulle delta på bokmässor i Tyskland är förvisso inte otänkbart. Det är ofta svårt att hålla isär rörelserna på den högerextrema delen av det politiska spektrat, mellan de öppet nynazistiska och de mer rumsrena högerpopulistiska grupperna finns en gråzon där kontakterna mellan politiskt till synes olika organisationer odlas.
Men det finns trots allt flera anledningar att ställa sig frågande till ett sådant scenario. En av dem är att Nya Tider tidigare har gett utrymme åt förintelseförnekare. I Tyskland är det inte bara brottsligt att förneka förintelsen – vilket även är fallet i Frankrike och Österrike – det är också straffbart att ha för avsikt att göra det. Det är därför osäkert om Nya Tider hade tillåtits delta eftersom de förmodligen redan skulle ha gjort sig skyldiga till brott i egenskap av ansvarig utgivare.
Men även om tidningen mot förmodan skulle ha tillåtits delta är det inte troligt att de efter förra årets mässa skulle ha bjudits in igen. Enligt vittnen uppstod förra året oroligheter kring Nya Tiders monter som sedan spreds därifrån till den övriga mässan, bland annat på grund av chefredaktören för NMR:s tidning Nordfronts närvaro. Nordfront skröt på den egna hemsidan om hur man injagade skräck i andra deltagare, inklusive representanter för den antirasistiska stiftelsen Expo som kallade på ordningsvakter. En person som har god kunskap om bokbranschen i Sverige och Tyskland säger att det vore helt otänkbart att en tidning som Nya Tider skulle tillåtas delta på en bokmässa i Tyskland, speciellt efter sådana scener. I stället hade de kastats ut direkt.
Vad gäller en organisation som Nordiska Motståndsrörelsen är det troligare att den skulle ha blivit föremål för en förbudsprocess än att den skulle ha tillåtits delta på en bokmässa (eller för den delen en politisk mötesvecka).

Acceptera och ignorera

Trots att högerextrema publikationer möts av stora protester på mässor i Tyskland råder det dock relativt stor enighet om att det bästa är att låta dem delta som andra och i stället ignorera dem. Även på vänsterkanten, där motståndet ofta är som högljuddast, är den åsikten utbredd. Martin Hatzius som är kulturredaktör på vänstertidningen Neues Deutschland tycker att framförallt vänstern inte bör fästa överdrivet fokus på dessa grupper.
– Min personliga åsikt är att man måste stå ut med dem i ett pluralistiskt samhälle så länge de inte bryter mot lagen. För övrigt anser jag att i synnerhet ett vänstermedium inte bör skänka dem alltför stor uppmärksamhet eftersom det är just det som de eftersträvar, säger han.
För andra finns det mer prosaiska orsaker till att en situation som den i Göteborg inte lär uppstå i Tyskland. Thomas Steinfeld på Süddeutsche Zeitung menar att skillnaden i mässornas inriktning gör det osannolikt.
– Jag tror inte att en sådan situation som nu avtecknar sig för Bokmässan i Göteborg skulle kunna uppstå vid de två stora tyska bokmässorna. Bara det faktum att det handlar om handelsmässor gör det svårt. Göteborgsmässan är med sitt fokus på den breda publiken av en annan typ, säger han.
Det är alltså Göteborgsmässans stora offentliga genomslag som gör att händelserna där får oproportionerligt stor uppmärksamhet enligt Steinfeld. Det må så vara. Det är hur som helst uppenbart att det i Tyskland finns en större acceptans för högerextrema organisationers deltagande på bokmässor. Möjligen beror det på att deras svängrum är mer juridiskt begränsat än i Sverige och att rättsväsendet går mycket hårdare åt dem när de väl träder över gränsen.
Oavsett är det tydligt att de senaste årens debatter om högerextrema organisationers roll i olika offentliga sammanhang speglar en bredare politisk förändring som har ägt rum. I Tyskland hör både Compact och Junge Freiheit till de tidningar vars upplagesiffror ökar mest. I Sverige är det fallet med Nya Tider. Så länge den högerpopulistiska vågen fortsätter rulla lär efterfrågan på den den här typen av publikationer fortsätta växa. Och därmed lär också debatten om hur ett demokratiskt samhälle ska hantera dem fortsätta.