Vad ska vi göra med den politiska vreden? Frågan har blivit akut efter demonstrationerna och kravallerna runt om i Frankrike de senaste veckorna. Den spretiga och spontant uppkomna rörelsen gula västarna (gilets jaunes) började som en protest mot höjd skatt på diesel och har nu lyckats att sätta hela landet i gungning. I ett försök att möta och kompromissa bort den politiska vreden har president Emmanuel Macron och hans regering bland annat backat från dieselskattehöjningen och under ett tv-sänt tal till nationen i måndags lovade presidenten själv att stoppa skattehöjningarna för pensionärer och genomför en höjning av minimilönen.

Ilskan folk känner, sa Macron, är ”djup och berättigad”. Men om ilskan är djup och berättigad kan den inte kväsas genom att man tillmötesgår rörelsen i några av deras krav. Inte så länge den bredare politiken eller strukturen som vreden är en reaktion på består. Hur ska det politiska etablissemanget hantera en vrede som inte kan förhandlas bort? De hoppas på att en så pass decentraliserad, spridd rörelse inte kan överleva en längre period, utan kommer att ge vika.

Det senaste åren har diskussionen om politisk vrede, både i Sverige och i Europa i stort, främst handlat om ytterhögern. Det är den minoritet som har framställt sig som ett uttryck för folklig ilska och därigenom flyttat fram sina positioner. Den har också ofta legitimerats av tillfällen då den så kallade politiska mitten har försökt anpassa asylpolitiken efter den. Men vreden har bestått. Den har bara blivit svårare att vrida i en annan riktning än mot flyktingar och rasifierad arbetarklass.

Men om ilskan är djup och berättigad kan den inte kväsas genom att man tillmötesgår rörelsen i några av deras krav

Gula västarnas framfart påminner dock om att den grundläggande konflikten i vår tid inte behöver handla om invandring eller integration. I stället kan den kretsa kring å ena sidan arbetarna, och å andra sidan en politisk klass vars intresse är att skydda kapitalet. Så kan det även bli i Sverige. För frågan om vilka som egentligen ska bära kostnaderna för klimatet, folket eller företagen, är lika relevant här som i Frankrike. Lägg till att inkomstskillnaderna i Sverige aldrig har varit större, att vård och infrastruktur avvecklas i landsbygden, och den pågående bostadsbristen så finns tillräckligt för att leda till ordentliga protester.

Ju mer den här konflikten hamnar i fokus, desto svårare kommer det i framtiden att bli att mötas i samförstånd och enas kring reformer av ett system som i grunden inte är anpassat efter de som lever i det. Särskilt när systemet – som man nu ser i Frankrike – visar sig vara så bräckligt. Den politiska makten ligger i slutändan hos folket. Det är vad de gula västarnas protester påminner oss om.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.