Regeringen öppnar nu för ökat användande av biodrivmedel. Fram till 2030 ska inblandningen ökas till 28 procent för bensin och 66 procent för diesel. De beräknar att Sveriges totala utsläpp därmed kan minska med så mycket som 14 procent. Men biodrivmedel släpper ju ut lika mycket koldioxid som vanlig bensin när det används i en förbränningsmotor. Hur tänker de? Ett skäl är att det finns ett tryck på att Sverige måste minska sina utsläpp, samtidigt som andra sätt som verkligen sänker utsläppen är mer krävande.
Bakom beräkningarna om biodrivmedlens fördelar ligger ett svagt teoretiskt resonemang om att den biologiska råvara drivmedlet producerats av tagit upp koldioxid när den växt. Men det finns väldigt många hakar i detta resonemang. Tänk om det fick växa något annat på dessa arealer, som verkligen tog upp koldioxid och som sedan inte brändes upp i bränslemotorer. Det talas om att använda skogsråvara, men det vore mycket vettigare att använda träet som exempelvis byggmaterial i stället för betong. En del påpekar också att det tar 20–30 år innan skogen växer upp och krisen måste lösas nu. Men problemen är djupare ändå.
Det etanol som produceras i Brasilien bidrar som vi redan vet till avskogningen av Amazonas. Jordbruksmark används till att producera energi med hög avkastning i stället för mat, samtidigt som många fattiga inte har mat för dagen.
Och även om vi eliminerar alla miljöproblem i produktionen kvarstår faktum: det produceras lika mycket koldioxid i motorerna. Resultatet blir i stället att vi legitimerar ett ohållbart system med förbränningsmotorer. För att spetsa till det: de fossila bränslena har skapats från samma typ av biologiskt material i en process som varat miljoner år. Nu har vi bara blivit mer otåliga och vill ha tillgång till dem direkt.
Vid en stor produktion av biodrivmedel kommer det att finnas ännu mer drivmedel som kan öka på koldioxidutsläppen. Troligen sänker det oljepriset som då i stället kan säljas på nya marknader. Vi bygger oss fast i en struktur med förbränningsmotorer.
Det talas mycket om förnybara drivmedel. Detta är en rest från diskussionen för ett trettiotal år sedan då man talade om att oljan skulle ta slut. Det var då miljörörelsen omhuldade biobränslen, men den rådande klimatkristen kräver andra lösningar, som eldrift från sol och vind, vätgas, mer kollektivtrafik, mer cyklande. Kort sagt: en rejäl omställning.
Det är sorgligt att se hur Miljöpartiets förfall nu gör att man föreslår dessa fejklösningar. Partiet har i regeringsställning helt tappat kompassen. Kanske ligger problemet till och med ännu djupare: partiet representerar en medelklass som föredrar att grönmåla för att det känns bra utan att behöva göra några riktiga förändringar eller uppoffringar.
Vänsterpartiets hållning är inte heller glasklar. Vi talar bara om fossilfritt, inte koldioxidfritt. Jag får en känsla av att vi inte vågar tala klarspråk, eftersom det finns en föreställning att biodrivmedel är miljövänliga. Det är de inte och det är livsviktigt att vi inte löser klimatkrisen med ickelösningar.
