Vänsterpartiet ska ha kongress i början av februari och där ska ombud från hela landet debattera och besluta om vilken politik partiet ska föra och vilka frågor som ska vara viktigast under valrörelse och kommande mandatperiod. Alla partimedlemmar har såklart sina egna områden de tycker är extra viktiga och alla frågor har sina för- och nackdelar att prioritera. Men det finns perioder när en fråga objektivt sett är viktigare än alla de andra. Klimatet är i dag en fråga av samma vikt för arbetarrörelsen som freden var i början av 1900-talet.
Det är en välkänd historia: på högtidliga konferenser förklarade man att man med alla tänkbara medel skulle stoppa kriget: från generalstrejker till att uppmana soldaterna att skjuta sina generaler. När det väl kom till kritan gjorde man tvärtom. Inte bara strejker och myteri uteblev, de socialistiska partierna röstade för kriget, partipressen jublade och i Tyskland satte man sig till och med i en samlingsregering.
Första världskriget var en katastrof. Inte bara dog nio miljoner unga män på slagfälten och fem miljoner civila. Under kriget utvecklades de vapen som kom att användas under 1900-talets övriga krig och bombplan, gas och stridsvagnar användes för första gången. Mot slutet av kriget var den undernärda befolkningen extra sårbar för spanska sjukan, den pandemi som mellan 1918 och 1920 tros ha dödat mellan 25 och 50 miljoner. Såväl den italienska fascismen och den tyska nazismen som stalinismen uppstod som ett resultat av kriget och dess följder, och med dem förintelsen, gulag och andra världskriget.
Om den europeiska arbetarrörelsen verkligen hade kunnat stoppa eller förkorta kriget och därmed hindra förintelsen, Stalins terror, Berlinmuren och atombomben kan vi aldrig veta. Kanske skulle det ha lett till världsrevolution, fred och socialism, eller så skulle det inte ha gjort någon större skillnad. Vad vi vet är att man inte försökte.
Partiledningarna prioriterade andra frågor. Att visa regeringsduglighet, bli av med extremiststämpeln och bekämpa landets fiender vägde tyngre. Dessutom var fredsfrågan inte populär, väljarna skulle knappast belöna ett parti som inte stödde landets soldater när det behövdes som mest.
Klimatfrågan är för 2020-talet vad fredsfrågan var på 1910-talet. Den som tycker att en sådan jämförelse är opassande eller för stark får påminna sig om att redan nu, vid cirka en grads uppvärmning dör runt fem miljoner människor per år endast till följd av klimatrelaterade värmeböljor eller köldknäppar. Världen är nu på väg mot en uppvärmning på mellan två och tre grader och antaganden om vad det kommer att betyda varierar från tiotals miljoner döda till samhällelig kollaps. Och precis som världskrigen dominerade all politik medan de pågick börjar nu en epok då all politik är klimatpolitik. Det är hög tid att vänsterpartiet inser det.
Ingen vill bli ihågkommen för att ha stått vid sidan om eller medverkat till att 2000-talet blir ännu värre än 1900-talet. Därför finns inget alternativ till att göra klimatet till den centrala frågan, prioriterad i såväl valrörelse som i förhandlingar med regeringen.
