Trots gängvåldet är vår huvudstad inte i närheten av att vara farlig. Men mot skrämseln har siffrorna ingen chans.
När jag i taxin från flygplatsen José María Córdova till centrala Medellín i Colombia vid ett tillfälle tar fram min mobiltelefon för att dubbelkolla min hotellbokning ser chauffören till att snabbt stänga fönstret på passagerarsidan. Han förklarar att det händer att motorcyklister utnyttjar öppna bilfönster till att slita ifrån passagerare sina ägodelar – i synnerhet mobiltelefoner. När vi tvingas stanna till i en trafikstockning låser han reflexmässigt dörrarna, precis som flera andra taxiförare ska visa sig göra under min vistelse. Att gardera sig mot potentiella våldsbrott sitter i ryggraden.
Brottsligheten i Medellín är kännbar på riktigt. Problemet är tillräckligt utbrett för att frasen no dar papaya där, liksom i resten av Colombia, ska vara känt som ett elfte budord. Frasen betyder bokstavligen ”ge inte papaya” och bildligt ”försätt dig inte i en situation där du kan bli utnyttjad”. Åk inte i en bil med öppet fönster om du har mobilen framme. Gå inte ut på gatan med dyra klockor eller smycken. Om du behöver ta ett samtal när du är ute på stan, se till att gå undan först – överväg att rentav gå in på ett kafé om du behöver använda mobilen. Undvik de värsta områdena. Undvik att vara ute själv nattetid. Undvik dejtingappar. Undvik att ta med mer kontanter än du behöver när du går ut (somliga väljer till och med att ha en extra mobiltelefon, en billig så kallad burner, att använda ute och lämnar sin dyrare smartphone hemma eller på hotellet). Vissa restauranger och butiker burar in sina entréer och uteserveringar, andra anlitar beväpnade vakter.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
På internetforum och i tidningsartiklar finns en strid ström av berättelser från boende och turister i staden om de brott de utsatts för. Några veckor innan jag anlände blev en svenskbrittisk man rånmördad under en promenad till en utsiktsplats. Vid ett till synes tryggt Starbucks vid mitt hotell blev en affärsman som satt och jobbade bestulen på sin laptop när han för ett ögonblick reste sig och tog några steg bort. Under min vistelse blev boxaren Jake Pauls tränare skjuten vid ett rånförsök när han satt i en bil vid ett rödljus. Varje dag blir vanliga människor rånade, mördade, drogade eller kidnappade. Därmed är det föga förvånande att en riskanalys av konsultbolaget Maplecroft från förra året ger Medellín högsta möjliga riskpoäng tillsammans med bland andra Johannesburg och San Salvador.
Ofta när det pratas eller skrivs om Medellín handlar det om den till synes mirakulösa transformation som staden har genomgått de senaste årtiondena och hur mycket säkrare den blivit sedan 1991, då den konstaterades vara världens ”mordhuvudstad” och det uppmättes nästan 400 mord per 100 000 invånare. Särskilt distriktet Comuna 13, som var ett laglöst högsäte för gerillagrupper under 90-talet och betraktades som en av de farligaste platserna i världen, har förändrats i grunden sedan staten gick in med soldater, pansarvagnar och helikoptrar för 20 år sedan för att driva bort gerillan. Nu är det i stället ett hippt och moderniserat högsäte för turister, och Medellín porträtteras gärna som ett föredöme för urban utveckling.
Men hur mycket staden än förändrats på pappret är den uppenbarligen fortfarande inte säker. Den höga brottsligheten är inte bara begränsad till våld mellan gäng och karteller – tvärtom är de vanliga människorna och de relativt sett rika besökarna ett eftertraktat byte för de kriminella. Och antalet mord, som på sistone hållit sig runt 20 fall per 100 000 invånare, är fortfarande 300 procent högre än det uppskattade världssnittet. Medellín är inte en trygg stad bara för att antalet mord har sjunkit med över 90 procent. Det räcker nämligen inte att bara titta på en kategori av statistik eller att bara jämföra Medellín med Medellín.
Skjutningarna må vara skrämmande och skapa så gott som dagliga tidningsrubriker, men de hörs och syns långt mer än den faktiska skada de åsamkar.
Detsamma gäller även för Sverige och Stockholm, där kontentan blir den motsatta. De senaste årens ökade antal fall av dödligt våld har med viss rätt skapat vidsträckt oro i landet. Brottsförebyggande rådets nya rapport om det konstaterade dödliga våldet 2022 visar att Sverige nu har passerat en dyster milstolpe. Förra året var det första året i svensk historia då fler människoliv tagits med hjälp av skjutvapen än utan. Från att ha legat på 29 procent (25 fall av 87) av det dödliga våldet 2013 ligger nu de skjutvapenrelaterade dödsfallen på 54 procent (63 av 116).
Den senaste tidens utveckling handlar heller inte bara om ett skifte i mordvapen, från kniv till pistol, utan också om en ökning i det totala antalet fall av dödligt våld. Sverige har det senaste årtiondet gått från färre än 0,9 fall av dödligt våld per 100 000 invånare till 1,1. Av dessa sker de flesta i storstäderna: 75 procent av fallen 2022 skedde i polisregionerna Syd, Väst och Stockholm. Och av dessa är det Stockholm som ständigt toppar listorna, nu med 1,5 fall av dödligt våld per 100 000 invånare.
Men även om utvecklingen är oroväckande och har förorsakat stort lidande – inte bara för inblandade gängmedlemmar utan också för familjer, anhöriga och oskyldiga människor som hamnat i skottlinjen – är det viktigt att även se utvecklingen från ett historiskt och globalt perspektiv. Skjutningarna må vara skrämmande och skapa så gott som dagliga tidningsrubriker, men de hörs och syns långt mer än den faktiska skada de åsamkar. Stadens trygghet beror på mer än bara antalet skottlossningar och gänguppgörelser.
Samma rapport från Maplecroft som placerar Medellín bland de mest otrygga städerna placerar Stockholm i andra änden av spektrumet, bland världens 20 tryggaste städer, baserat på riskbedömningar inom kategorierna brott, civil oro, konflikt och terrorism. The Economist utnämner Stockholm till världens tionde tryggaste stad – världens fjärde vad gäller personlig säkerhet – i sin analys från 2021 (någon ny har ännu inte släppts), och Geosure Global ger i skrivande stund grönt ljus till Stockholm och höga eller någorlunda höga betyg inom alla bedömda kategorier av säkerhet.
Det dödliga våldet nådde 1990 en toppnotering i Stockholm med 2,0 fall per 100 000 invånare. Därefter minskade antalet till 1,0 fall år 2010 för att sedan öka igen till dagens 1,5. Det är en oroväckande ökning, och det ska inte förnekas att både rättsväsendet och civilsamhället prövas hårt av gängvåldet. Men jämfört med 90-talet, Medellín eller någon av de 50 av världens städer som ligger högst vad gäller antal mord är Stockholm inte i närheten av att vara farlig. Det finns ingen anledning till alarmism.
Efter terrordådet på Drottninggatan för sex år sedan konstaterade Erica Treijs detta i en krönika i Svenska Dagbladet. Det kan vara värt att säga det igen: Stockholm har inte blivit kallt.
