Nya modellberäkningar från SMHI och flera svenska universitet visar att den svenska fjällvärlden kan förändras snabbt kommande årtionden. På lägre fjäll kan det snart växa barrskog. Ett av dessa områden är Stöttingfjället mitt i Västerbotten.
Skogen består av låga, väderpinade granar och krokiga fjällbjörkar. Här är inget träd det andra likt. Skogspartier och öppna myrar avlöser varandra där vi går längs Stor-Arasjöns strand. Myrarna bjuder redan nu på en bred färgskala. Mossor i gröna, gula och röda färgtoner. På högre tuvor blommar den ljuslila ljungen och på en del ställen är det tätt, tätt mellan de fullmogna gulorangea hjortronen. De första gula löven på björkarna ger en föraning om hösten och den explosion av färger som väntar om några veckor.
Vid några tillfällen flyger en tjäder eller ripa upp när den hör oss komma och på ett ställe på den knappt synliga stigen längs sjön skvallrar spår och spillning om att en björn nog har passerat förbi.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det är ett landskap som har alla de karaktärsdrag som är typiska för fjällvärlden. Skillnaden är att bergen runt sjön inte alls är så höga och kantiga som de är längs fjällkedjan i väster. Här är det mjuka höjder som sticker upp några hundra meter över omgivningen.
– I Stöttingfjället är vi högt över havet med berg på mellan 500 och 700 meter. Det är en urbergsrygg som är mycket äldre än fjällkedjan. Här finns källflödena för Öreälven och Lögdeälven, berättar Andreas Garpebring, vid naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Västerbotten.
– Det är väldigt ovanligt med så här höga berg öster om fjällkedjan. Klimatologiskt kommer man i vissa delar av området upp till fjällmiljö. På toppen av Alsberget ser man att fjällbjörken har tagit över från barrträden. Det finns växter som ripbär och klynnetåg – ett litet halvgräs som är vanligt i fjällen.
Den speciella naturen och stora nästan helt väglösa områden har gjort det möjligt att bilda det näst största naturreservatet i landet i Stöttingfjället. Efter att ha utvidgats i några omgångar är det i dag närmare 170 kvadratkilometer stort.
– Det är inte ett jättedramatiskt landskap. Men det är ett intakt ekosystem som visar hur Norrlands skogar och våtmarker såg ut för 100 till 150 år sedan. I våtmarkerna finns ett fantastiskt fågelliv. Det går att hitta många arter som har det svårt på andra håll. Skogarna är så nära urskog som det går att komma, säger Andreas Garpebring.
Men Stöttingfjället är ett av de områden där vegetationen kan ändras i snabb takt redan under de närmaste årtiondena. Forskare vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Lund har tillsammans med SMHI gjort nya, mer detaljerade modellkörningar av hur vegetationen i de svenska fjällen kommer att förändras till följd av klimatförändringarna.
– Speciellt med detta projekt är att vi har använt de nya högupplösta klimatmodelleringarna som SMHI har gjort. Tidigare använde sig modellerna av rutor som är mellan 12 och 50 kilometer stora. I det här projektet har vi kunnat använda rutor som är tre kilometer stora, säger Fredrik Lagergren (bilden), forskare vid Lunds universitet.
Utvecklingen fram till mitten av århundradet ser i stort sett likadan ut i alla de scenarier för den globala uppvärmningen som forskarna räknat med.
– I fjällvärlden ser vi att det kommer att ske förändringar på en stor del av det som i dag är öppen terräng. Först kommer buskvegetation att breda ut sig och i nästa steg kommer det att börja växa barrskog. I skogslandet kommer vi att se större inslag av lövträd, konstaterar Lagergren.
Först kommer buskvegetation att breda ut sig och i nästa steg kommer det att börja växa barrskog.
Forskarna har tittat närmare på några områden längs fjällkedjan och i skogslandet. På Fulufjället, en stor fjällplatå som i dag ligger precis vid trädgränsen, kommer barrträden att dominera om 30 år. På det betydligt högre fjället Helags kommer området som är kalfjäll att ha krympt väsentligt.
Att vi inom ramen för ett allmänt varmare klimat troligen kommer att få uppleva fler extrema väderfenomen kan skynda på processen ytterligare.
– Jag skulle tro att det snabbar på utvecklingen. Arter som är på väg framåt kan få en extra knuff framåt, medan arter som redan har det svårt kommer att få det svårare, menar Lagergren.
Forskarnas resultat pekar mot att många av de förändringar av vegetationen som väntas ske fram till mitten av århundradet inte går att påverka även om koldioxidutsläppen skulle minska i mycket snabb takt. Det är främst utvecklingen under andra halvan av århundradet som fortfarande går att påverka.
– Utvecklingen fram till slutet av århundradet är osäker. Om vi kan minska koldioxidutsläppen så är det möjligt att vi kan hejda förändringarna av vegetationen vid den situation som vi ser i mitten av århundradet, säger Fredrik Lagergren.
Vårt mål för vandringen i Stöttingfjället var egentligen Oxberget, ett av de berg där det bara växer enstaka fjällbjörkar på toppen. Men när vi kommer ut på den stora och mycket blöta strängmyren nedanför berget bestämmer vi oss för att vända. Det här är en terräng som det finns anledning att ha respekt för. Men det finns ett enklare alternativ för att komma upp på de högsta höjderna. Till tv- och mobilmasterna på Alsberget leder en smal grusväg. Här uppe är känslan av att vara i fjällterräng än tydligare och utsikten över skog, myr och sjö storslagen.
Vandringen runt Stor-Arasjön var ändå inte alls förgäves. Förutom naturupplevelsen fylldes en påse till brädden med hjortron på hemvägen och här gick det att vara kräsen. Bara de största och perfekt mogna bären hamnade i påsen.