Ett forskningsprojekt om gigarbete har utlyst en tjänst som projektassistent – med gigvillkor.
Forskningsprojektet ”Rejtad, rosad, ratad” är en studie vid Mittuniversitetet som ska undersöka gigarbetares tillvaro. Både på och utanför arbetet.
Nu söker projektet en forskningsassistent som ska arbeta genom en intermittent anställning, där man anställs vid varje enskilt arbetstillfälle. ”Omfattningen per månad kan variera mellan 0 till ca 50 timmar, du blir erbjuden arbete när behov finns”, står det i annonsen.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Jag är förstås medveten om att det är ironiskt med en giganställd för detta projekt, säger Kristina Zampoukos (bilden) som är projektledare för forskningsprojektet.
Hon berättar att det på universitetet finns något som kallas fria medel i budgeten som inte är öronmärkta för en specifik sak utan som forskare bli tilldelade för att exempelvis använda till resor till konferenser.
– I det här fallet blev det 70 000 kronor. Jag tänkte att vi skulle behöva förstärkning till vårt projekt, men det går inte att få ihop till en tillsvidareanställning.
I ansökan står det att den som söker ska studera eller ha avlagt en examen på kandidat- eller avancerad nivå i ett samhällsvetenskapligt ämne.
I första hand söker Kristina Zampoukos en student och i andra hand någon som klarat av sina studier på kandidat eller avancerad nivå, men som ändå har inkomst och sysselsättning från annat håll. Ett plus är om studenten själv kan ha användning för datan som samlas in för exempelvis en uppsats.
– Om vi känner oss tveksamma etiskt kommer vi inte att anställa personen.
Sulf och Saco-S har även tidigare uttryckt kritik mot hur Umeå och Göteborgs universitet använt sig av intermittent-anställningar. Men Robert Andersson, förhandlingschef på Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare, har en viss förståelse för behovet av flexibilitet när man anställer studenter som har en annan huvudsaklig sysselsättning. Det finns dock alternativ till intermittenta anställningar.
– Amanuens är en form som är mer planerad än sms-jobb, säger Robert Andersson (bilden).
Anledningen till att det inte blev amanuens var att detta skulle begränsa vilka som kunde söka tjänsten till studenter vid Mittuniversitetet, berättar Kristina Zampoukos som ser fördelar med att kunna anställa en student i en större stad än Östersund eller Sundsvall där Mittuniversitetet ligger.
Forskningsprojektet ska titta på såväl gigarbeten inom servicebranschen som i yrken inom design, programmering och översättning. I datamaterialet ingår både personer som använder gigarbetet för sina egna syften och personer som hamnar i gig för att det är deras enda val. Något som, enligt Kristina Zampoukos, hänger samman med faktorer som klass, utbildning och om man är migrant eller svenskfödd.
Många studenter har olika former av timanställningar, blir inte ni en del av att upprätthålla detta?
– Jo, det kanske man blir. Men som lärare ser jag ju att studenterna jobbar ändå, ibland mer än de studerar. Studenterna är en resurs på arbetsmarknaden ändå. I vårt fall kommer vi se till att studenten klarar sina studier, säger Kristina Zampoukos.
Hon påpekar att många studenter ser det som en merit att ha varit involverade i ett forskningsprojekt. Alla ”gig” som projektassistenter behöver inte vara dåliga, anser Kristina Zampoukos, det handlar om vilken typ av gig, under vilka villkor arbetet utförs och vilken ersättning som erbjuds.
Överlag är Robert Andersson kritisk till intermittent-anställningar.
– Kvalitet kräver goda villkor. Generellt är den här typen av anställningar varken bra för individer eller verksamheten, säger Robert Andersson.
Enligt honom är det ett problem även för arbetsgivare, då den som har gigkontrakt kan säga nej när arbetsgivaren behöver den.
– Den här typen av löshästar får ingen bra anknytning till kollegor och behöver inte tänka på helheten, utan bara komma in och göra sitt jobb.