Enligt Joakim Moritz, Polisförbundets ordförande i Västerbotten, är situationen ohållbar.

– Om någon grips i Hemavan, så ska de egentligen sitta i arrest i Lycksele 25 mil bort, men nu kan de behöva åka 13 mil till till Umeå, för att sedan transporteras tillbaka för häktning i Lycksele tingsrätt. Det här är en transporttid där polisen hade kunnat göra annat. Sedan kan den häktade behöva hämta sina grejer i Hemavan till slut, och det är ju också orimligt, säger han till Flamman.

Snart tvingades polisen stänga merparten av arresterna i norra Sverige, vilket innebar så långa körtider att fyllerister hann nyktra till på vägen

Konsekvenserna märks även i den övriga verksamheten.

– Frihetsberövade går före allt annat, så om jag utreder ett bedrägeri i Umeå, så kan jag behöva pausa det för att hjälpa ett annat distrikt med att förhöra någon. Så det försvinner tid för oss alla, och i slutändan drabbar det våra medlemmars möjligheter till vila.

Orsaken är att Securus inte har lyckats anställa tillräckligt många väktare. Upphandlingen vanns vid årsskiftet i fjol och det nya kontraktet började gälla den 2 maj, vilket gav bolaget fyra månaders förberedelse.

Problemen började omedelbart. På grund av personalbrist tvingades polisen jobba övertid för att täcka upp för vaktbolaget, i stället för att röra sig på gatorna. Snart tvingades polisen stänga merparten av sina arrester i norra Sverige, vilket innebar så långa körtider att fyllerister hann nyktra till på vägen.

”Det här är ett riktigt dåligt företag”, sade Joakim Moritz då, och biträdande regionpolischef Lars Wahlberg var inte muntrare: ”Vi går just nu på hörntänderna.”

Ett år senare kvarstår alltså problemen. Enligt en rapport i SVT har Securus bara täckt 60 procent av personalbehovet (SVT, 18/3), och Joakim Moritz säger att polisen har 14 000 övertidstimmar bara det senaste halvåret.

– Jag har full förståelse för att de har svårt att rekrytera, men jag vill inte att mina medlemmar ska ha så mycket övertid. Det handlar om återhämtning, tid med familjen, och andra försämringar av livshälsan som de tvingas till för att hålla verksamheten flytande.

Securus ägs av KB18 Företagsförädling, där arbetsmarknadsminister Johan Pehrson ägde 10 procent av aktierna fram till slutet av 2022, när Nerikes Allehanda den 28 december rapporterade att han sålde innehavet. Bolaget grundades 2013 av Pehrson och nio lumpenkompisar som träffats årligen sedan 1988, när de utbildade sig till kompanibefäl för eldlednings- och granatkastarfunktionen på I3 i Örebro. (Di, 16/8 2016)

Verksamheten går ut på att köpa upp andra företag för att göra dem mer lönsamma, och enligt årsredovisningen för 2022 tog säkerhetsområdet över som ”loket i verksamheten” med 26 procent av den totala omsättningen på 334 miljoner kronor.

Polisregion Nord upphandlade arrestverksamheten 2017, som då började skötas av Securitas och Avarn. Kontrakten förhandlas om vartannat år, och enligt Ulf Viklund, som är samordnare för arrestverksamheten i Nord, hade Securus ett ”väldigt gott rykte i Stockholm just då”. Securus hade då bemannat huvudstadens samtliga arrester sedan mer än tio år.

Skiftet mot privata lösningar är ett politiskt vägval. Både Liberalerna och Johan Pehrson har lagt motioner i riksdagen om att det offentliga behöver anlita fler ordningsvakter. 2017 föreslog partiet ett statsbidrag på 500 miljoner kronor så att kommunerna kan anställa 2 000 ordningsvakter, och 2021 utökade de förslaget till 1,8 miljarder över tre år.

I november 2018 motionerade Johan Pehrson om att ”Bredda Rut till att omfatta även säkerhets- och trygghetstjänster”, med syfte att ”öka antalet enkla jobb”. En granskning i Aftonbladet av Mattias Sandberg och Olof Svensson visade att KB18 köpte upp Securus samma månad som lagen föreslogs (1/6 2022). Själv såg statsrådet inga problem med ägandet: ”Nej, jag driver politik jag tror är bra för Sverige och inget annat. Mitt ägarskap är transparent redovisat och det följer riksdagens regelverk. Det är från början ett gemensamt Alliansförslag från tiden då jag inte satt i riksdagen som jag och partiet fortsatte driva”:

Reformarbetet får beröm i bolagets årsredovisning för 2020: ”De lagändringar som har gjort det enklare för privata företag att kunna komplettera myndigheternas trygghetsarbete på ett effektivt sätt bidrar till det ökade behovet.”

Den 1 december 2022 utfärdade regeringen dessutom en ändring i polislagen (§23a) som fastslog: ”Endast väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag får förordnas att, inom ramen för sin anställning i företaget, vara arrestantvakt.”

Det är beklagligt att myndigheten håller bolaget under armarna

I slutet av samma månad sålde Johan Pehrson alltså innehavet, och bolaget vann upphandlingen i polisregion Nord.

Joakim Moritz säger att den nya lagen har försvårat för regionen att hitta uppdragstagare.

– Region Nord är halva Sveriges yta, och det säger sig självt att det blir svårare för oss att hitta bolag som kan ta sig an så många arrester.

Han säger också att valet att skifta över från poliser till ordningsvakter kan ha bidragit till krisen, även om han förstår skälen bakom.

– Man kan konstatera att staten har valt att lägga ut ordning och säkerhet på entreprenad, och det känns lite olyckligt. Det är bara att titta på ordningsvakter och deras utökade rättigheter. Jag hade personligen sett att vi hade mer personal i stället. Som facklig ser jag förstås dem som kamrater, det är inte så att vi särskiljer dem. Men ur ett medborgerligt perspektiv hade det varit bättre om myndigheterna själva tog ansvar för sin verksamhet. Sedan kan det förstås finnas ekonomiska omständigheter i vågskålen också.

Men framför allt vill han se en tuffare hållning mot företaget Securus.

– Sedan är det beklagligt att myndigheten håller bolaget under armarna. Här borde staten ha sagt ifrån tidigare. Jag var kritisk redan i maj för ett år sedan och det har inte hänt så mycket. Myndigheten borde ligga på hårdare om förbättring eller säga upp avtalet. Det är min önskan som facklig företrädare.

Andreas Bågenholm är programchef på Quality of government-institutet vid Göteborgs universitet och forskar på hur korruption påverkar väljarnas röstbeteende. Han säger till Flamman att det i dag är mycket upp till politikerna själva att avgöra vad som är lämpligt.

– Det ser ju inte särskilt snyggt ut. Det framstår som att han har avvaktat med att sälja tills han får upp värdet på företaget. Jag vet inte detaljerna kring hur länge den nya lagen var känd, men det snyggaste hade varit att sälja samma stund som man satte sig i regeringen.

Andreas Bågenholm säger samtidigt att det är mer problematiskt att sitta i regering och stifta lagar som man gynnas av, än att driva företag när man är i opposition.

– Jag tror inte att det finns något brottsligt i det, däremot är det olämpligt. Rent principiellt ska man se till att det inte finns sådana här intressekonflikter över huvud taget. När det gäller aktier kan man deponera dem så att de hanteras av oberoende förvaltare. Påståendet att man är en passiv ägare är svårt att bevisa. Då blir det mycket upp till personernas hederlighet om man ska lita på det.

Grundproblemet är att Sverige inte har tagit frågan om korruption på allvar.

– Vi har en svag lagstiftning mot korruption i Sverige, eftersom vi i många år har tyckt att vi inte behöver det, till skillnad från andra länder.

Sverige fick länge utstå internationell kritik för att det saknades lagstiftning som reglerade partiernas finansiering. En första lag infördes 2014, och enligt den uppdaterade lagen från 2018 måste partier redovisa intäkter större än 0,05 prisbasbelopp för att få statligt partistöd, vilket i år motsvarar 2 850 kronor.

Om väljarna upplever att den politiska processen drivs på individuella ekonomiska hänsyn så är risken att förtroendet för politiker tunnas ut

– När lagen väl kom på plats så var politikerna beredda att komma på sätt att runda systemet, säger han med hänvisning till avslöjandet i TV4:s ”Kalla fakta” den 18 augusti 2022 om att fem av åtta partier var beredda att ta emot hemliga partibidrag, som belönades med Stora journalistpriset.

Vid sidan av lagen om insyn i finansiering av partier och det kommande lagförslaget om karens mellan politik och näringsliv, är den svenska lagstiftningen mot korruption tunn.

– Problemet är att det inte har funnits några konsekvenser av att bryta mot de här rekommendationerna. Det finns inga sanktioner alls, och det har den nya utredningen inte heller föreslagit. Vi har haft lite slapp lagstiftning för att vi inte har känt ett behov av det, och det är klart att det har gynnat möjligheterna till intressekonflikter.

Men även om det finns fler fall av potentiella intressekonflikter, bedömer han att problemet inte är särskilt stort än. Han nämner själv skolminister Lotta Edholm, som vid tillträdet satt i styrelsen för utbildningskoncernen Tellusgruppen.

– Det såg inte heller bra ut, men annars har vi inte jättestora problem i Sverige ännu. Men vi kan inte luta oss tillbaka, och det är bra att media uppmärksammar sådana här fall så att det kan bli en diskussion. Folk har säkert olika uppfattningar om hur lämpligt det är, och vad man bör göra åt det.

Om korruptionen skulle öka i Sverige är risken att tilltron till demokratin försvagas, säger han.

– Om väljarna upplever att den politiska processen inte drivs som den är tänkt, utan på individuella ekonomiska hänsyn, så är risken att förtroendet för politiker tunnas ut. Men där är vi inte på långa vägar än.

Flamman har sökt arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) och Micael Säll Lindahl, regionpolischef i Nord.