Jag kommer att tänka på både Lugn och den kulturdebatten när jag läser den unga stockholmspoeten Ester Bergs debut Schlager om sommaren.

Ironin i diktsamlingen kan förstås som ett nödtvång av paradoxen i att leva mellan å ena sidan nyliberalismens självhjälpskultur, och å andra sidan med känslolivets stormar vid en separation:

”det där är nog saker som hör livet till / för de flesta / ingen dog / nej, allt fanns / så tydligt att det stack i ögonen / ändå är jag här”

Diktjaget är väl medveten om att hennes kärleksproblem är jordens minsta, hennes reaktioner svåra att rättfärdiga och att hjärtesorgen gjort henne till narcissist. Men nu är det så att hon kallar sitt ex nya tjej för hora. Att hon går hem med män hon föraktar. Gråter över frukostmackan. Skriker på srirachamayoflaskan som inte går att öppna. Allt detta medan en prunkande stockholmssommar pågår och hennes terapeut levererar psykologiska plattityder.

Men den existentiella kris diktjaget genomgår får henne att känna självhat i stället för den acceptans som terapeuten efterfrågar. Det sups och knullas för att få den inre ”ismannen” att känna något. Tillvaron fylls av tvivelaktiga engångsligg och goda vänner. Ändå är hon ensam. Redan på första sidan får man veta att ett uppbrott med en tidigare kärlek har ägt rum. Utan en partner som mottagare för hennes iakttagelser, verkar diktjaget i stället rikta sig mot taket ovanför sängen när ännu en vaknatt ska överlevas.

”åt pyttipanna i soffan / Naked Attraction på femman / jagade en inlagd rödbeta över Gustavsbergsporslinet / tills jag nästan förlorat greppet om verkligheten / sen sjönk jag ned i badet med nån jäva bok / men inget gick att bada bort”

Dikterna är berättande, direkta, många gånger råa. Det framträder särskilt i dikternas detaljrikedom: det är ”nån manspojke i kritvita skor / utanför Nitty Gritty” och spyor på Mariatorget.

Snarare än att bli ännu en Stockholmsskrildring skildrar Schlager om sommaren en modern erfarenhet av att inte kunna mötas. Som när vännen Kristina beskriver sin parrelation som att ”jag tror på kärleken / han tror på sanningen”. Feminismen har minst fem sätt att benämna det här problemet, men i samtida svensk litteratur skildras heterosexualitetens kärleksproblematik i ett slags sorgsna flickan-litteratur där bland annat Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig och Tone Schunnessons Tripprapporter ingår. Här leder kärlek inte till något annat än destruktivitet och ensamhet.

I mycket handlar Schlager om sommaren om det fula – om spyor, piss och panikattacker – illa dolt bakom den glammiga ytan. Vilket bokens omslag och titel är ett ypperligt exempel på. För liksom Kristina Lugn en gång skrev i Hejdå, ha det så bra! (2003), är Ester Bergs diktsamling ”inte / en schlager. / Jag råkar bara handla / om ­samma saker”.