Socialdemokraterna försökte få Vänsterpartiet att släppa kravet på platser i Region Stockholms styre, bland annat genom att erbjuda ett ”tidsbegränsat” övergångsstyre, kan Flamman avslöja. Men V vägrade efter ”flera år av brutna löften”. Nu har konflikten mellan de tidigare samarbetspartierna utvecklats till ett öppet ordkrig.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har hamnat på kollisionskurs efter höstens förhandlingar om makten i Region Stockholm. Medan Centerpartiet vägrat släppa in Vänsterpartiet i styret har S försökt hitta andra lösningar för att få de tidigare samarbetspartierna att komma överens innanför Landstingshusets väggar.
Flamman kan avslöja ett av de mer unika förslag som kommit på tal – ett ”tidsbegränsat” styre.
Enligt Anna Sehlin (V), bland flera andra, fick Vänsterpartiet ett förslag om att låta ett S-MP-C-styre tillträda den 20 oktober – på villkoret att man kunde ”skriva på något papper att det bara är tillfälligt”:
– De skulle på något sätt gå upp med ”tidsbegränsade mandat” och en övergångsbudget, vilket skulle ge oss ett nytt tillfälle senare att dela upp posterna.
Förslaget ska delvis ha motiverats med en väntan på att läget i den nationella politiken, där samma fyra partier fortfarande försöker bilda regering, skulle stabilisera sig något.
– Det var också väldigt oklart om det skulle stå någonstans att det var tidsbegränsat, säger Anna Sehlin.
– Mer än kanske på något hemligt papper, i någon byrålåda, i en skrubb.
Hannah Dahlbäck menar att V fick en ”annan beskrivning än Miljöpartiet” om vad uppgörelsen skulle gå ut på:
– Det var inget målande eller detaljerat, mest bara att ”man kan göra så”. Med det facit vi nu har i hand, och hur bristfällig informationen var då, kände vi att det fanns en stor risk att bli lurade igen.
Linn Svansbo (S) bekräftar att hon känner igen förslaget om ett ”övergångsstyre”, och utvecklar:
– Vänsterpartiet erbjöds stötta ett styre passivt fram till februari, när de nationella regeringsförhandlingarna bör vara över. I hopp om att låsningarna då skulle ha släppt.
Har något liknande hänt förut?
– Inte som jag känner till. Det säger väl också en del om hur mycket vi bedömer att den här processen påverkats av det som sker nationellt.
I regionfullmäktige finns inte formellt några ”tidsbegränsade mandat” som är kortare än en normallång mandatperiod på fyra år. Däremot får man efter sex månader besluta om extra val, efter ett ordinarie val – om minst två tredjedelar av fullmäktige röstar ja till att fälla styret.
”Vi hade många samtal med Vänsterpartiet efter valet. V krävde att få ingå i styret, medan Centerpartiet ville fortsätta samma samarbetsform som tidigare. De positionerna gick inte att förena. Jag har respekt för Vänsterpartiet och deras väljare och hoppas att vi kan fortsätta samarbeta i sakfrågor”, skriver regionordförande Aida Hadzialic (S) i ett mejl till Flamman.
”Av respekt för alla parter går jag inte in på enskilda förslag i förhandlingarna. Vi prövade olika lösningar för att bryta det låsta läget och har nu enats om ett stabilt majoritetsstyre.”
Vänsterpartiet ska även bland annat ha ombetts ”göra en önskelista”, på reformer som skulle kunna göra att man accepterar ett styre man inte ingår i.
– Jag har inte själv suttit i förhandlingsrummen, men vet och litar på att vi har gjort allt vi kan där, bekräftar Linn Svansbo (S), som är ersättare i regionen.
– Inklusive att samla in politiska önskemål och erbjuda konkreta reformer, från och till både C och V. Sprungit fram och tillbaka, mellan två partier som vägrat samarbeta.
Linn Svansbo ser inte att den surnade relationen rotar sig i Stockholmspolitiken, där man ”aktivt och långsiktigt” jobbat för att få in Vänsterpartiet i styret – utan främst att konflikter från valåret spillt över.
– Jag är som vänstersosse svinbesviken på hur mycket V kampanjat mot S under valrörelsen, både här i regionen och generellt. Det är inte riktigt så man bygger relationer.
”Granska den politik som faktiskt förhandlats fram, i stället för att skriva Facebook-statusar om maktfullkomliga sossar som sålt sin själ för ett högersamarbete”, vädjade Linn Svansbo (S) nyligen i sin Expressen-debattartikel med rubriken ”Jag gillar er, V – men måste ni hålla på?”
”Vi är garanterat många i den svenska arbetarrörelsen som förstår den vänsterpartistiska frustrationen över att behandlas som någon slags dörrmatta till S-ledda styren. Men så är det heller inte gudomlig rättvisa som styr politiken. Det är parlamentariska förutsättningar”, skriver hon.
”Under den gångna mandatperioden har Socialdemokraterna lurat oss tillräckligt många gånger för att vi inte kan gå med på att vara stödparti igen”, hälsade Anna Sehlin och Hannah Dahlbäck (V) några dagar senare, i ett svar där man tar upp exempel på oväntade vändningar i frågor om slopade tågvärdar liksom förkortad arbetstid i sjukvården.
”Det finns tyvärr många fler exempel. Agerandet har i kombination med hur S uttryckt sig om V, offentligt och i slutna rum, samtidigt som man behandlat C med silkesvantar, lett till att vi tyvärr inte längre kan lita på S”, skriver regionpolitikerna i Expressen.
– Vi har bara krävt det mest demokratiska vi har: representation, säger Hannah Dahlbäck (V) till Flamman.
– Självklart hade vi önskat en helt rödgrön majoritet likt den i Stadshuset. Men vi hade fortfarande kunnat se vägar framåt tillsammans med Centerpartiet, sett till de förhållanden som varit. Det hade inte behövt bli så här.
Fanns någon bättre väg framåt, än den som blir nu, som hade inneburit att V skulle gett upp kravet?
– Vi har provat den vägen, föregående mandatperiod, och lärt oss den hårda vägen – i många år egentligen – hur det är att vara ett samarbetsparti till S. Vi har sett hur saker och ting inte fullföljts som avtalat, eller att redan tagna beslut tas upp för omförhandling. Vi behöver få se att det vi bidrar med också blir verklighet.
Även i regionpolitikernas kommentarsfält har det bråkats om vad som egentligen skett bakom kulisserna. I ett Facebook-inlägg skrev Linn Svansbo att det är ”förödande” att partiet inte lyckats förmedla ”den sanna bilden av läget i media, eller bland våra egna medlemmar” av vilket politiskt projekt man velat se.
”Förutsättningarna är – till skillnad från föregående mandatperiod – att V vägrar släppa fram ett styre där de inte har rådsposter, och C vägrar stödja ett styre där V har det”, skriver hon.
Det fick Hannah Dahlbäck (V) att gå till hårt motangrepp:
”Detta är ju inte ens sant Linn! Det har inte skett några som helst förhandlingar eller ens försök till sådana! […] S har kommit med för oss helt oacceptabla idéer om hur vi i V ska göra oss ”mer aptitliga” för C, men inte en enda gång har vi fått sitta ner alla tillsammans och prata varken innehåll eller politik. […] Är så trött på att höra S och MP säga att vi i V har varit omöjliga bara för att vi inte vill vara er dörrmatta!”
Det har varit en ”tydlig kamp om bildsättning i medierna”, säger Linn Svansbo till Flamman:
– S i regionen har varit tydliga med att vi vill ha med Vänsterpartiet, inte hålla dem utanför. Det är Centerpartiet som ”ärvt en nationell låsning”, menar hon.
– På samma sätt som jag upplever att Vänsterpartiet ”ärvt” sina krav om poster. Man har gjort Region Stockholm till ett exempel.
Gäller samma sak Socialdemokraterna?
– Nej, min bild är inte att det pågår några sådana samtal mellan Aida Hadzialic och Magdalena Andersson. Jag är orolig för att regeringsbildningen på nationell nivå också kan gå högerut, men på sätt som har väldigt lite med Region Stockholm att göra.
Hannah Dahlbäck ger en liknande bild av hur Centerpartiet låtit i samtal:
– De har hela tiden sagt att de ”inte har mandat” att sätta sig vid bordet med oss, överhuvudtaget.
Alltså ”inte tillåtelse”?
– Ja, precis. Från sin grupp, eller med stor sannolikhet högre uppifrån.
