Stiftelsen som förvaltar Hilma af Klints omkring 1 500 verk har just fått ett kvitto på vad ett enda av dem kan vara värt. Frågan är hur länge den kan stå emot frestelsen.
”Sveriges dyraste tavla”, aviserar Sveriges radio, ”Rare Hilma af Klint Painting Rakes In Record-Smashing $12.7M” fortsätter konstmarknadssajten Art News. Sådana rubriker toppar nyheterna på fredagsmorgonen. Och jo, 120 miljoner kronor är mycket pengar för en liten målning med ett motiv som ser ut att vara hämtat ur Hej matematik årskurs 1.
”Den där hade jag kunnat göra!” Det sade min mamma i går kväll, medan vi följde Bukowskis direktsända auktion. Hilma af Klints (1862–1944) målning ”Ser III no. 5” från 1920 består av tre fyrkanter med en triangel på toppen mot en bildyta uppdelad i en vit och en svart del. I övrigt oblandade grundfärgerna rött, blått, gult, samt grönt. Och ja, om mamma inte hade klarat av att måla en sådan hade hon behövt senilutredas. Sade jag inte till henne.
Men nu handlar det om magiska värden. En svensk aristokratkvinna etablerar sig som en respektabel målarinna i realistisk akademisk stil med porlande insjöar och vårsprickande björkar. Efter att kvinnor fick tillträde till Konstakademien (”Fruntimmersavdelningen”) på 1860-talet, kunde även en kvinna göra sig en rimlig karriär i yrket. Om man höll sig till konventionen vill säga. Men nej, inte Hilma af Klint. När hon upptäcker kristen mystik, spiritualism och hinduism förändras allt och hon börjar måla abstrakta målningar innan någon ens myntat uttrycket. Det är en bra historia. Och att stöddiga typer som Picasso eller Kandinsky var sena på bollen i jämförelse gör inte saken sämre. Det är en sensation. Att dessutom poletten inte trillar ner hos den svenska konstvärlden förrän 40 år efter hennes död gör affärsområdet Hilma af Klint än mer högoktanigt. Inget smakar så gott som en undervärderad tillgång.
Inget smakar så gott som en undervärderad tillgång.
Därför borde det inte överraska någon att ”Ser III no. 5” i går klubbades för 108 miljoner kronor. Snarare är det låga utropet på 6–8 miljoner kronor det märkliga. Hur kan specialisterna ha varit så fel ute, borde de inte ha lite mer koll på marknaden?
Att de ändå förstod potentialen framgår av att auktionsfirman gjorde sig besväret att flyga över verket till New York för att visa upp det för miljardärerna där. Det, tillsammans med det faktum att det är första gången på 30 år som ett verk från af Klints spiritistiska period kommer ut på marknaden – ett tidsspann under vilket konstnären gick från perifer flumtant till kulturell vinstmaskin – gör det blygsamma utropet än mer misstänkt.
Någon egentlig prisbild har visserligen aldrig funnits på hennes verk och auktionsfirman verkar, trots kulten och den obefintliga tillgången, ha bestämt sig för att gå extremt försiktigt fram. De hade lika gärna kunnat sätta en krona i utropspris och hållit i hatten. Men någon garanti skulle väl säljaren ha.
Själv brydde sig Hilma af Klint lite om marknaden. Hon hade ett högre syfte. Med sina mystiska geometriska dukar upplevde hon sig bildtolka en dold världsordning som förmedlats till henne av en högre makt. Hon såg sig som en förmedlare, en apostel med ett uppdrag att förklara den mänskliga existensens koppling till universum. Tankegångar som hon inte var ensam om utan delade med en mystikrörelse som förebådade såväl science fiction, raketforskning och ryska revolutionen.
”Patetiskt”. Det ska Moderna Museets machochef Pontus Hultén ha sagt på 60-talet när konstnärens efterlevande en dag traskade över till museet med några lådor fyllda med diabilder. ”Kärringen är tokig”. Det korta, misslyckade mötet beseglade ödet för Hilma af Klints eftermäle. I stället för att hennes verk fick hamna i en statlig samling och integreras i konsthistorien, vaktas de av familjens stiftelse. Tillsammans förfogar de över omkring 1 500 verk av det slag som såldes i går.
Det gör köpet för den som lade det sista budet i går till en riskabel affär. För vad händer om det snabbt släpps fler? Nu har stiftelsen fått ett kvitto på vad ett enda verk anses vara värt. Kommer de att agera på det och släppa ut fler verk? Tanken borde vara frestande givet hur många strumpor, paraplyer och pennvässare med Hilma-motiv de sålt rättigheterna till. En sak är i alla fall säker. Priset 108 miljoner kronor sätter en gång för alla punkt för frågan om Hilma af Klints verk någonsin får bli en del av ett kollektivt kulturarv och integreras i konsthistorien som en del av ett konstnärligt och idéhistoriskt avantgarde. Där hon hör hemma.
Nu undrar alla vem köparen var. Troligen någon som i en frihamn i Genève lägger in den bland sina skattefria tillgångar, strax intill guldtackorna och en Rothko som också vill hem. Tre fyrkanter, en triangel och 108 miljoner. I Hej matematik hade uppgiften lytt: Hur många Bukowskis-specialister behövs för att sätta rätt utrop? Svar: Ingen vet, inte ens Hilma.