– På sjuttiotalet fanns sammanlagt 30 medeltunga och tunga snöplogslok. Idag finns lite olika uppgifter om hur många som fortfarande är i bruk, men det kan röra sig om runt en tredjedel av dem, säger Lars Yngström, vice ordförande för branschföreningen Tågoperatörerna.
De tunga loken har försvunnit på grund av kostnadsskäl. Även antalet avisningslokaler där tågen står och avisas har blivit färre på grund av höjda hyror, enligt Lars Yngström. Han beskriver det som att snöplogslok och avisningslokaler tidigare fanns som en försäkring för ”sällanhändelser”, som till exempel riktigt kalla vintrar som kanske inträffar en gång vart tjugonde år.
– Många undrar hur tågen klarar vintrarna i nordligaste Sverige, där det alltid är kallt. En del stora tågbolag har löst det genom att låta lok som varit uppe i norr gå söderut mot Malmö, där det oftast är några plusgrader, för att låta tågen avisas naturligt. Men det går inte nu.
Han tycker inte nödvändigtvis att SJ och Banverket har gjort ett dåligt jobb under snökaoset.
– Nej, om jag säger som så; Banverket har gjort ett bra jobb men har haft alldeles för lite resurser. SJ å sin sida är extremt beroende av både Banverket och sina underhållsföretag.
– Man kan undra vem som tar ansvar i den avreglerade banvärlden, med en massa olika underhållsföretag, tillägger han.

Avreglering problematisk
– Mycket av det vi ser nu beror på bristande underhåll, säger vänsterledaren Lars Ohly, som tidigare arbetat som tågmästare.
Han håller med om att det behövs mer resurser, både i form av maskiner och personal.
– Bolagen lägger ut mycket av skötseln på entreprenad. Då slipper man personalkostnader, men man står utan personal när det behövs ta bort isberg från tågens växlar, säger han.
Karin Svensson Smith, riksdagsledamot för Miljöpartiet, är kritisk till att det inte finns något centralt ansvar, utan en rad aktörer som pekar på varandra. Hon påpekar att tågtrafiken är ett sammanhållet system och mycket svår att dela upp på samma sätt som exempelvis busstrafik.
– Tittar man på länder där tågtrafiken är uppdelad fungerar den mycket sämre. I Storbritannien tog staten nyligen tillbaka ansvaret för tågsträckan mellan London och Edinburgh, just för att den fungerade så dåligt.
Även hon vill se mer resurser till tågtrafik. Hon drar en parallell till Schweiz, där staten satsar ungefär tre gånger så mycket per invånare på tågtrafiken jämfört med Sverige. En tredjedel av alla som bor i Schweiz har tågårskort.

Lång försummelse
En stor del av avregleringarna har skett under socialdemokratiska regeringar, med V och MP som stödpartier. Många menar även att underhållet har varit eftersatt under många år?
– Det är sant att det rör sig om många års försummelse. Man har sett på SJ som en inkomstkälla snarare än som en samhällsnytta. När den dåvarande socialdemokratiska regeringen satte avkastningskravet på SJ till det extremt höga tretton procent var bara Vänsterpartiet emot det. Med en så hög avkastning signalerar man till bolaget att vinst är det som räknas, säger Lars Ohly.
– Jag tror att Miljöpartiet gradvis har insett att det inte är så smart att stycka upp järnvägen. Något som även Socialdemokraterna har tagit till sig. Nu har vi sett på riktigt vad som händer, säger Karin Svensson Smith.