… har Stockholms länsrätt nu fastslagit att det är okej för Haninge kommun att ge skriftliga omdömen till sexåriga förskoleelever, i strid med Skolinspektionens bedömning att det strider mot Läroplanen. Det är oroande att bevittna hur den björklundska piskan nöter sig allt djupare in i vårt skolväsende.
Samtidigt med denna ”pisktrend” pågår emellertid en rörelse i vad som synes vara motsatt riktning – elever får mer och mer makt genom den konsumentroll de alltmer kommit att inta. De kan få skolor på fall genom att välja bort dem. Och på vissa skolor påverkar de lärarnas lönenivåer genom betygsättning av de senares insatser.
Denna trend framstår lätt som raka motsatsen till den auktoritära tendensen. Utifrån ett nyliberalt paradigm kan den bara förstås som höjden av demokratiskt elevinflytande. Jag är rädd att många inte längre ser skillnaden mellan att fostra medborgare och konsumenter.
Men vad som händer när marknadslogiken tar över är att ytlighet och strävan efter snabb och enkel tillfredsställelse tar överhanden över djup insikt och den tillfredsställelse som kommer av svettig kamp med kunskapen. Läraren som ställer sina elever inför stora utmaningar riskerar att få lägre lön än den som bjuder på lättsmält show. Och skolan som bjuder på gratis dator och flashiga lokaler utmanövrerar den som satsat pengarna på en kvalité som en elev oftast inte förmår uppskatta värdet av förrän många år senare.
Självklart ska elever ha inflytande över sin utbildning. Men utbildningsväsendet måste ha mandat att över en längre tidsperiod lägga ramarna och gå på djupet med saker, utan att första bästa missnöje från elevernas sida ger materiella konsekvenser.
I kritiken av den auktoritära backlashen får vi inte glömma bort dess allians med nyliberalismens förmätet ”demokratiska” låt gå-paradigm. De är sidor av samma mynt. Och båda lika destruktiva.
