De strejkande bärplockarna i Luleå krävde inte en skälig lön eller bättre arbetsvillkor. De protesterade mot att behöva åka hem skuldsatta. Kravet var att antingen den thailändska staten eller de bemanningsföretag som anlitat dem skulle betala en del av deras skulder. Hittills har inga sådana garantier kunnat utlovas. Alla bärplockare har lånat 15- 20.000 svenska kronor för bland annat resan till Sverige.

Likt slaveri
Bror Kajsajuntti är tidigare lärare och kulturskribent för Flamman som brukar plocka bär på hösten. För honom som är arbetslös är pengarna en välkommen extrainkomst. Han har haft en del kontakt med de thailändska bärplockarna och han är mycket kritisk till hur de behandlas. Han jämför det med slaveri.
– Det är migrantarbetare som åker till andra sidan jorden med en dröm. De blir ofta lovade guld och gröna skogar av de thailändska bemanningsföretagen. Det påminner lite om svenskar som lockades till Klondike för att leta guld på 1800-talet. De fann oftast inget guld.
Tidigare år, då det funnits mer bär, har plockarna ändå kunnat få ut en viss inkomst. Uppgifter som cirkulerat har varit att en bärplockare har kunnat åka hem med cirka 20.000 svenska kronor. I svenska mått mätt är det en usel lön för en sommars arbete med arbetsdagar som kan sträcka sig från solens uppgång till solen går ner. Det är inte en förmögenhet i Thailand heller, men kan ändå ge en ordentlig ekonomisk skjuts. Men i år har bären inte funnits i tillräckliga mängder i skogarna.

10-14 kronor per kilo
Bror Kajsajuntti, som mest säljer bär till sin bekantskapskrets, brukar ta 60 kronor för ett kilo rensade bär. Han påpekar att även om han får ut betydligt mer än de thailändska bärplockarna, är det inte ett yrke.
– Det här är ett litet extraknäck, det är inget som går att leva på.
De svenska uppköparna till thailändarnas bär betalar mellan tio och 14 kronor för ett kilo orensade bär.
– De här personerna är underbetalda, har dåliga bostäder i Sverige och får arbeta hårt.
Bror Kajsajuntti brukar plocka ett eller två kilo bär i timmen.
– Men då plockar jag i lugn och ro. De thailändska bärplockarna som rusar fram i skogen kan få ihop tio kilo på en timme om de har tur.
En tvistefråga kring bärplockningen är var arbetsgivaransvaret ligger. Bärplockarna anlitas ofta av bemanningsföretag i hemlandet. Samtidigt är det svenska företag som köper upp bären. Uppköparna har i de flesta fall tagit på sig ett ansvar att ordna med boende, logi och har lovat att köpa bären.

Bärplockarna undantas
– Systemet verkar vara orimligt. De svenska bäruppköparna och de thailändska bemanningsföretagen har ett stort ansvar. Något sådant ansvar har de inte visat, säger Karl Petersen, socialdemokratiskt kommunalråd i Luleå, till LO-tidningen.
Han vill ha en granskning av hela systemet med bärplockare. Andra som kommer till Sverige och arbetar med arbetstillstånd är garanterade en inkomst på minst 13 000 kronor i månaden och kollektivavtalsenliga villkor. Men bärplockarna är undantagna de reglerna, då de anlitas av bemanningsföretag i hemländerna.
När Bror Kajsajuntti har pratat med flera av bärplockarna har många av dem just fått reda på att de får åka hem tidigare. Han beskriver en lättnad hos dem.
– Det har funnits en stark solidaritet i Luleå, thailändska föreningen och restauranger har till exempel kommit med mat till de protesterande bärplockarna.
Samtidigt vill han passa på att avfärda ett rykte om att Luleå kommun har betalat för mat och resor.
– Det är bemanningsföretagen som bussat ner dem till Stockholm och mat och kläder är helt ideellt.