Av oppositionens enhetsfront märks inte mycket inför EU-valet. I Sverige pågår en valrörelse där S, V och MP inte låtsas om varandra.
Det är kanske inte alltför förvånande. Just när det kommer till synen på EU har oppositionspartierna inte alltför mycket gemensamt. Även när det kommer till andra viktiga politiska frågor saknas en gemensam vision.
Med en dålig start i ryggen – i höstas släpptes vänstern och Lars Ohly bara motvilligt in i den nya oppositionsalliansen – har man hittills knappast kunna prestera med mer än antiborgerlig frasologi. Ett antal policygrupper håller på att formulera ett gemensamt valprogram; men utifrån sett har mycket hittills handlat om att pressa vänstern in i en mall som kan anses vara acceptabel för mittenväljarna.
Man skulle kunna tro att vänstern är problembarnet i sammanhanget. Men i själva verket finns en annan verklighet. Facket och Miljöpartiet har sedan länge problem med varandra, vilket förstås påverkar relationen mellan S och MP. LO-kollektivet har inte glömt att det var Miljöpartiet som gick ihop med borgarna för att försämra arbetsrätten. Å andra sidan är LO-förbunden knappast kända för att ta klimatkrisen särskilt mycket på allvar.
Konsekvensenligt var det också ett antal sossar med LO-anknytning som tvingade fram förhandlingar med Vänsterpartiet. Hade jag varit konspiratorisk skulle jag misstänka att LO:s nuvarande satsning på medlemsstudier och facklig-politisk samverkan körs just när leden verkar hålla på att tröttna på samarbetet med småborgarna i MP.
När så mycket negativt har sagts är det kanske läge att tänka positivt. Ty det behövs en allians mellan arbetarrörelsen och miljörörelsen för att garanterat kunna bli av med borgarstyret i det här landet. Det är viktigt att hålla Miljöpartiet på rätt sida barrikaden så att säga.
Hur skulle man kunna göra för att äntligen få arbetarrörelsen och miljörörelsen att driva offensiva gemensamma projekt?
Mitt konkreta förslag: bilda en röd-grön allians mot privatiseringen av järnvägen. I slutet av maj bildades en sådan i tyska Köln. Ett 20-tal organisationer fördömde EU:s privatiseringsdirektiv och kräver att kollektivtrafiken ska drivas i offentlig regi. Anmärkningsvärt är att det är fackförbund (från Tyskland, Storbritannien och Portugal) samt De gröna som står bakom uppropet.
Svenska Seko valde tyvärr att avstå från att delta i konferensen. Dumt, där hade man kunnat få bra idéer för en kraftfull svensk kampanj för återförstatligandet av SJ.
