Bakom arrangemanget står föreningen Cinemafrica som hittills hunnit arrangera åtta festivaler, tidigare vartannat år men från och med 2008 som ett årligt evenemang.
Ett särskilt roligt inslag under festivalen är kortfilmsprogrammet med fyra kortfilmer som totalt tar en och en halvtimme i anspråk. En av dessa är Saba Flouss av Anis Lassoued, en drömsk berättelse om en pojke på den tunisiska landsbygden. Han hittar ett antikt guldmynt och planterar detta för att det ska bli ett träd med guldmyntsfrukt. Om dagarna ligger han på mage och betraktar jordhögen ur vilken inget guldmyntsträd vill växa, och väntar väl själv på att bli vuxen – hans omskärelse närmar sig. Ibland tittar grannflickan förbi och skrattar med handen för munnen åt hans påhitt, det är ”puppy love” i luften.
Ett av de mer bisarra inslagen är kortfilmsdokumentären Sacrée bouteilles, också den tunisisk. Filmen handlar om eko-konstnären Mohsen Lihidheb som på arabiska, franska, engelska och tyska engagerat berättar om hur han samlar återvinningsbara föremål på stranden för att göra konstverk av dem. I trädgården har han byggt upp allt från solsystemet till människans utveckling. ”Det där” säger han och pekar på en samling små flaskor som står runt en större ”är Sokrates och hans lärjungar”.
Festivalens stora dragplåster är den nigerianska filmen Ezra som bland annat vunnit det prestigefyllda priset guldhingsten under panafrikanska filmfestivalen Fespaco 2007. Den handlar om pojken Ezra som kidnappas av rebeller och genomgår en hård fostran till barnsoldat. När kriget är slut inleds en försoningsprocess i vilken en rättegång mot Ezra är en del.
Bildspråk och berättartempo är lika ovana för ett europeiskt öga som miljöerna – zimbabwisk skog, tunisisk landsbygd, nigeriansk djungel. De glimtar som filmerna ger bidrar verkligen till festivalens uttalade syfte att visa ett ”mångfasetterat, självständigt, kreativt och framgångsrikt Afrika”. Också den mer, åtminstone rent tematiskt, nedslående Ezra ger mersmak.

