Sverigedemokraterna var i den förra opinionsmätningen från Sifo Sveriges fjärde största parti. Två procent lägre än Miljöpartiet och nästan dubbelt så stort som Vänsterpartiet. Rekordsiffror. Sedan släpptes filmen.
Tre av partiets absolut främsta företrädare fastnar på film när de skriker ”babbe”, ”blattelover” och ”hora” till personer som de kommer i konfrontation med efter en krogrunda. Slutligen syns de beväpna sig med järnrör för att gå till attack mot en berusad man, som de hamnat i bråk med. När polisen dyker upp på platsen kommer de på andra tankar.
– Det lönar sig att vara ögontjänare säger Christian Westling, passande nog, när polisen griper den berusade mannen och de tre som då var veckor från att bli invalda i riksdagen går från platsen.
Osäkrad handgranat
Alex Bengtsson, journalist på Expo, som ägnat tio år åt att följa Sverigedemokraterna är inte särskilt förvånad över filmen.
– Det är ett parti som är fullt med den här typen av skandaler. En partiorganisatör kidnappade en avhoppad medlem för några år sedan. En ungdomsförbundsordförande dök upp på vänsterns första maj tåg med en osäkrad handgranat i början av 90-talet.
Filmen släpptes veckorna efter att Jimmie Åkesson skickat ett mycket skarpt brev till förtroendevalda sverigedemokrater där han bland annat gjorde klart att det från och med nu skulle råda nolltolerans mot rasism. Enligt Alexander Bengtsson är talet om nolltolerans eller ”uppstädningar” i partiet inget nytt i sig. Begreppen återlanserades efter att partiet den senaste tiden granskats hårdare för rasistiska och hotfulla uttalanden av företrädare på lokal nivå.
– Men nu finns det många gräsrötter som sett sina kompisar bli utkastade ur SD för klumpiga uttalanden och som nog undrar varför inte de här också ska bli uteslutna.
Samtidigt gäller det några av Sverigedemokraternas absolut viktigaste och skickligaste politiker.
– Jimmie Åkesson sitter i en rävsax. Det ska bli intressant att se hur han hanterar det.
Bitterhet i partiet
Risken är att de interna konflikterna ökar. Partiets ungdomsförbund har redan gått ut med en debattartikel där de kritiserar moderpartiet för att ha gått för hårt fram när man sparkade Erik Almqvist från hans förtroendeuppdrag. Att det troligen var någon i de egna leden som läckte filmen kan också säga något om läget i SD.
– SD är fullt med småkonflikter, men den stora skiljelinjen går mellan traditionalister och förnyare, där ungdomsförbundet tillhör traditionalisterna och har lierat sig med dem som styrde Sverigedemokraterna under slutet av 90-talet och början av 2000-talet, säger Alex Bengtsson.
Bland dem finns en bitterhet över att ha förlorat makten i partiet och ett utbrett missnöje med Jimmie Åkesson och partisekreterare Björn Söder.
– De slipar knivarna nu.
Frågan är hur den senaste tidens skandaler påverkar stödet för partiet.
– Deras kärnväljare tror jag inte påverkas, men bland de nya så kallade vandrande väljarna, tror jag nog att flera ser sig om efter ett annat parti, eller soffan.
Den senare gruppen kan bestå av ganska många, eftersom SD växt kraftigt den senaste tiden.
– De har tagit en del väljare från Moderaterna. Många av dem ser lag och ordning som sin viktigaste fråga och de attraheras inte av riksdagsledamöter som springer runt med järnrör i centrala Stockholm.
Sociala aktörer
Alex Bengtsson har tillsammans med Daniel Poohl nyligen gett ut boken Positiv antirasism.
Vad är positiv antirasism för något?
– Vår idé är ett antirasistiskt arbete där man stärker sammanhållningen i lokalsamhällena. Antirasister och antifascister har tidigare tagit socialt ansvar, men det görs inte längre.
Konkret kan det innebära att samlas ett gäng och rusta upp fotbollsmålen om inte kommunen gör det, eller att driva en fritidsgård. Samtidigt som det finns en antirasistisk och antifascistisk grundsyn i alla aktiviteter. Alex Bengtsson är kritisk mot att delar av arbetarrörelsen är ”alldeles för besatt av parlamentarism”, som han uttrycker det. Det lämnar en öppning där högerextremister kan bli någon sorts sociala aktörer i utsatta områden.
