Välkommen! Jag glömmer att du bara är 23 år, är det många som blir förvånade?

– Jag har alltid varit lillgammal. Det finns ju något som heter ”queer time” eller ”trans time” vilket innebär att man lever livet i annan takt, man följer inte samma typiska livsmanus som många andra.

Du är nyexad från journalistutbildningen på Umeå universitet. Hur var det?

– Fantastiskt! Ens första vinter där uppe kan vara tuff, men den är värd att uppleva. Själva utbildningen var bra, om än ganska inriktad på att man skulle jobba på typ Västerbottens-Kuriren eller public service. På Flamman kan jag nog göra lika bra eller bättre journalistik, och får samtidigt lysa igenom mer som människa.

Du gjorde praktik hos oss. Berätta något kul som hände under den tiden.

– Det var spännande att ringa ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Mats Fält. Han skrek på mig i 45 minuter och när jag skulle runda av frågade jag om han hade något att tillägga: ”Jag vill ha ditt namn så jag vet ifall jag ska anmäla dig till Granskningsnämnden.” Annars var det kul att Alexander Bard hörde av sig efter min text om transfrågan som han tyckte var bra.

Kvartal bad dig sedan att skriva en essä i samma ämne. Vad fick du för reaktioner?

– Folk blev arga på innehållet, och det var ju meningen. Men flera som hatade texten berömde ändå det språkliga. Då blev jag glad. Man kan säga att jag fick betalt för att nå ut till alla troll i ett svep utan att behöva gå in på X.

Vad ser du fram emot på Flamman?

– Helst något gräv som gör att jag blir rädd att Säpo ska komma och knacka på.