Inrikes 14 augusti, 2024

Bajsvatten i lyxhuset: Oscar Properties väg mot ruinen

Oscar Properties gjorde sig ett namn genom att anlitat stjärnarkitekter till flera glassiga, iögonfallande projekt. I dag befinner sig bolaget på randen till konkurs.

Nyligen begärdes fastighetsbolaget Oscar Properties i konkurs, efter 20 skandalfyllda år. Men vd:n Richard Bagge tror att bolaget fortfarande kan räddas. ”En avatar tänker utan känslor”, säger han.

Det knackar på dörren på södra Djurgården i Stockholm. Några timmar senare är lägenhetens ägare två båtar fattigare, och har blivit av med danska designfåtöljer, tavlor, skulpturer, ett bord för 130 000 kronor, en byrå för en halv miljon och 880 000 i kontanter. 

Det är inget inbrott som pågår, utan ett myndighetsbesök. I början av augusti slår Kronofogden till efter många års katt-och-råtta-lek, och får med sig egendom för över två miljoner kronor – kvarstaden, det totala belopp de enligt domstol får lägga beslag på, ligger på över 52 miljoner.

Oscar Engelbert har inte haft sitt livs roligaste sommar. 

Annat var det 2016, när han gifte sig med Giovanna Battaglia, modell och konstnärlig chef för diamantföretaget Swarovski. Bröllopet ägde rum på den italienska lyxön Capri, pågick i fyra dygn och beskrevs som ”tidernas mest överdådiga” av New York Magazine. 

Bolaget han grundade 2004 – Oscar Properties – har vid samma tidpunkt börjat göra sig ett namn på allvar, och anlitat stjärnarkitekter till flera glassiga, iögonfallande projekt. Man har varit börsnoterade i några år, och över tusen lyxbostäder är under produktion. Flaggskeppet Norra Tornen, de bruna, Lego-liknande tvillingskraporna i Vasastan som ska förändra Stockholms stadsbild, har precis börjat byggas. Allt går fortfarande spikrakt uppåt.

Året därefter kommer det första stora raset. ”Luften gick ur marknaden för dyrbara premiumlägenheter”, som Expressen beskriver det, och efter hösten 2017 hämtar sig Oscar Properties aldrig till samma höjder. Samma höst grips styrelsens ordförande Jakob Grinbaum, misstänkt för grovt insiderbrott. Förundersökningen läggs ned 2021.

Jo, men du får inte tänka med känslor här. Känslor i affärer, det blir alltid fel.

Oscar Engelbert själv tar det med fallskärm och flytväst – han säljer många av sina aktier innan raset, och lyckas få lån på en halv miljard förlängda. Pengarna från Oscar Properties använder han till att diskret starta ett nytt fastighetsbolag, Parkgate, vid sidan om.

Det är varken första eller sista gången bolaget klarar sig ur en kris med en hårsmån, och inte heller sista gången grundarens agerande får affärspartners att se rött. Erik Selin, en annan fastighetskung, stöttade företaget redan 2007 och är under många år god vän med Engelbert. Parkgate kommer att driva en sista kil mellan dem – när Kronofogden till slut knackar på Oscar Engelberts dörr, är det för att Selin stämt både Parkgate och Engelbert personligen för att ha brutit ett avtal.

Dagar efter razzian mot lägenheten den 1 augusti sitter Oscar Properties i konkursförhandlingar hos Tingsrätten. Krisen hägrar igen. Bostadsrättsföreningen Innovationen, som hör till ett av Norra Tornen, har för andra gången begärt bolaget i konkurs på grund av en obetald skuld på 15 miljoner till föreningen. Denna gång har även Skatteverket anslutit sig till målet, och begär detsamma.

När Kronofogden tar en närmare titt på siffrorna börjar det svindla. De sammanlagda skulderna har hopat sig till 3,5 miljarder kronor, och bolagets tillgångar går bara upp till knappa 1,5 miljarder. Man finner inget som kan täcka det gapande hålet i ekonomin. Oscar Properties ansöker om rekonstruktion, och vädjar om att målet ska läggas på is tills vidare. Tingsrätten ger ett blankt nej. Alla yrkanden avslås, och förhandlingarna är slut efter bara 20 minuter.

Onsdag kväll samma vecka skickas ett pressmeddelande ut, undertecknat av bolagets nya vd Richard Bagge. Han utsågs till chef den 17 juni, inte ens två månader tidigare, då med ett PM som talade om ”goda förhoppningar” om rekonstruktion. Bagge tyckte då att arbetet skulle bli ”utmanande och spännande”. 

Nu tycks förhoppningarna ha grusats, och den 73-åriga vd tröttnat på att formulera sig professionellt. I PM:et står bland annat:

”Det var ett tråkigt besked. Tingsrätten hänger upp mycket av sitt resonemang på frågan om bolagets ’livskraft’. Att de tycker det saknas. De förstår inte att man i ett attraktivt skal kan anskaffa ny, annan verksamhet. De tycks resonera att ’skomarkar’n ska förbli vid sin läst’. No matter what. En gång fastighetsbolag, alltid fastighetsbolag, tycks de resonera. […] Deras utslag i dag [vittnar] om ren och skär okunnighet. Inte om juridik men om hur världen fungerar utanför tinghuset.”

– Är det gamla Norrskensflamman? Socialdemokratisk färg?

När Flammans reporter ringer upp Richard Bagge för andra gången svarar han, och vill gärna förklara läget. Värdet på fastigheterna har skrivits ned kraftigt då man nu räknar på säljvärdet, eftersom revisorerna inte ser hur bolaget kan överleva tillräckligt länge för att garantera ”fortsatt drift” och räkna på bruksvärdet. 

Planen han ser framför sig är att bolaget efter rekonstruktion ska bli ett så kallat special purposes acquisitions company (SPAC), ett börsnoterat men inaktivt företag som främst fungerar som genväg för ”riktiga” företag som vill in på börsen. Ett ”attraktivt skal”, som ska fyllas med ”annan verksamhet” – inte nödvändigtvis fastigheter, så länge själva bolaget överlever.

Frågan är om skalet Oscar Properties är särskilt attraktivt, med det rykte man har i dag.

– Ja. Med en skuldrensad balansräkning, så definitivt. Absolut. Inget snack om saken.

Richard Bagge tillägger:

– Vi försökte ju redan den 19 juli att byta namn på bolaget, men det gick inte igenom på stämman. Det röstades ned.

Lyx. 2017 påbörjas skrytbygget Innovationen, det högsta av tvillingskraporna Norra Tornen, att byggas.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Vid en eventuell rekonstruktion är han också, i tredje person, ”rätt säker” på att ”den första som ryker kommer att vara Richard Bagge”. Vad som då skulle återstå av dagens Oscar Properties är inte helt klart.

Klart är att vd:n fortfarande tror på en framtid för bolaget, bland annat då han menar att en konkurs skulle kunna bli en stor förlust även för BRF Innovationen. Som det formuleras i pressmeddelandet:

”Vid en konkurs blir utfallet för dem noll, zilch som man säger på engelska. Det har jag försökt förklara för dem såå många gånger, både på tel o mail.”

Flammans reporter frågar om inte det är rimligt att Innovationen känner att förtroendet för Oscar Properties förbrukats.

– Jo, men du får inte tänka med känslor här. Känslor i affärer, det blir alltid fel. Du måste tänka som en avatar. En avatar tänker ju utan känslor, agerar och tänker som en robot. Med det menar jag att du måste vara hundra procent rationell i det här läget, och det enda rationella ur deras synvinkel är att vi överlever genom att rekonstruktionen beviljas.

I tidningen Resumé beskrivs Richard Bagges pressmeddelande som ”minst sagt känsloladdat” och ”författat i ren ilska och affekt”, snarare än 100 procent rationellt. Hela PM:et publiceras oredigerat i Affärsvärlden, enbart illustrerat av chockade reaktions-Gif:ar. Båda rubrikerna kallar tilltaget ”galet”.

Kanske krävs en liten gnutta galenskap för att behålla den 73-årige Richard Bagges lugn, i en minst sagt galen situation. Han inleder årsredovisningen 2023 med att vänner ”har hört av sig och kallat mig alla möjliga saker” sedan han tillträdde, och att ”varje dag är en kamp för överlevnad, men det ska lyckas”. Ett av förslagen för företagets överlevnad längre ned på sidan är att ”leda in verksamheten t.ex. på AI” i stället för fastigheter. ”Där finns många uppslag.”

Det kändes kanske inte som genuin lyx från hantverksskicklighet. Det ligger lite MTV Cribs-rikedom över allt. 

Richard Bagge radar under intervjun upp flera som lämnat bolaget hastigt det senaste året, inklusive Oscar Engelbert – som ett tag satt i styrelsen helt ensam. Att Engelbert ”inte övergett skutan” än beskrev Bagge i samma årsredovisning som ”ett villkor” för att han skulle gå med på att bli vd. 

Trots allt verkar Bagge inte se sig själv som styrman på ett sjunkande skepp som kaptenen redan lämnat. Han upprepar på självsäker stockholmska att ”det här är business”, och fortsätter prata om vikten av att tänka och agera rationellt. Samtidigt förklarar han hur ”riktiga entreprenörer” – som Henry Ford och Ingvar Kamprad, ”vilken kille!” – inte bara drivs som robotar, utan också måste gå på passion och känsla. Budskapet är motsägelsefullt, men optimismen går inte att ta miste på.

Året är 2017. I den framväxande Hagastaden börjar Oscar Properties mest ikoniska bidrag till Stockholms stadsbild ta form – Innovationen, det högsta av tvillingskraporna Norra Tornen. Huset ska bli 120 meter och 35 våningar högt, och fyllas med lyxlägenheter av senaste snitt. Tornet växer sig allt högre under året, i takt med att bolagets aktiekurva dalar allt lägre. Ingen vet ännu att Innovationens bostadsrättsförening också kommer att bli de som till slut får ned Oscar Properties på knä.

Arbetsmiljön på bygget kallas ”usel” i tidningen Byggnadsarbetaren. Hissen går sönder stup i kvarten, och arbetare tvingas vänta i 40 minuter för att ta sig upp. Från våning 25 till 37 saknas bygghiss helt, och de tvingas släpa utrustning i trapporna. Personer som ska flytta in dyker upp på det ofärdiga bygget ”bara för att titta på utsikten”, och bolaget fortsätter stressa på takten. ”Erik”, en intervjuad hantverkare, utnämner Norra Tornen till ”det absolut värsta bygge jag har varit på någonsin”.

Flamman pratar med en person som hyrde en lägenhet svart i Norra Tornen en kort period, och hade blandade erfarenheter av den utlovade premiumupplevelsen. ”Regnduscharna” får högt betyg, medan hissarna med touchscreen var ökända för att strula – ”som att använda en app med dåligt gränssnitt”. 

– Det kändes kanske inte som genuin lyx från hantverksskicklighet. Det ligger lite MTV Cribs-rikedom över allt. 

Han minns även en ”ständig ängslan” när han hörde grannar, som köpt bostadsrätt och planerat bo kvar längre, diskutera ifall köpet varit en bra idé eller inte. Inflyttning påbörjas som planerat i slutet av 2018, men de ohållbara förhållandena på byggarbetsplatsen tycks ha lämnat spår under den putsade bruna fasaden.

Vi försökte ju redan den 19 juli att byta namn på bolaget, men det gick inte igenom på stämman. Det röstades ned.

För flera boende byts regndusch ut mot avloppsläckage – som i minst ett fall droppar genom golvet, ned i grannens vardagsrum. Fel sorts avloppsventiler har monterats, frusit fast under vintern, och orsakat stopp i hela systemet. ”Det stank skit”, säger Håkan Eriksson, vd på underleverantören Eriksson VVS, och kallar även han situationen i Norra Tornen ”det värsta jag har sett”. Ett 20-tal boende får lämna sina lägenheter.

I skuggan av huvudstadens paradbyggen ser sakerna inte ljusare ut. Vd Richard Bagge förklarar för Flamman att man aldrig egentligen gått in för att vara ”bra hyresvärdar” utan att Oscar Properties länge enbart ville bygga hus och sälja vidare dem till bostadsrättsföreningar. Men tiderna har som sagt förändrats.

 – När marknaden för lyxlägenheter dog började man tänka i andra banor, köpte upp fastigheter och blev ett mer ”vanligt” fastighetsbolag. Vi har ju fortfarande två kåkar med bostäder i, det är en mindre del av hyresintäkterna, men de finns kvar.

Vilka är det?

– En kåk i Helsingborg och en i Skövde. Men ingen av dem har Oscar Properties uppfört, utan de har köpts efter att marknaden för utveckling av ”bättre bostäder” i Stockholm dog. Det är ju nåt helt annat, det är begagnade kåkar kan man säga.

Företaget äger alltså i dagsläget ett dussin fastigheter runtom i landet, som man inte själva har byggt men nu är hyresvärd för – motsatsen till den affärsmodell man tänkt sig. Två av dessa innehåller hyresbostäder, och båda har förärats varsit chockerande reportage i Hem & Hyra. 

Grundaren. Oscar Engelbert startades Oscar Properties 2004. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

I det gamla Swedbankhuset i Skövde visas bilder på överfulla soprum som behövt saneras av kommunen, och boende berättar om när strömmen stängdes av i flera dagar för att Oscar Properties inte betalat sina fakturor till elbolaget. Även här har en viktig hiss varit ur funktion i månader – den bilhiss som gör att de boende kan komma åt sina garageplatser. I Helsingborg har situationen med sophämtning och städning varit minst lika illa, och man har dessutom börjat få allt större problem med olustiga besök. Dörrar till garage och förråd har brutits upp, låskolvar plockats bort, och flera hyresgäster har varit med om hur maskerade män knackat på dörren.

– Det ser ut som i en skräckfilm, säger Tristan, en av de boende, till Hem & Hyra. Han och hans fru planerar att flytta inom kort, och ser ingen bättring.

– Jag tror inte det kommer att ta slut. Man kan inte bo så här.

Richard Bagge får mot slutet av intervjun frågan om var, och hur, han själv bor.

– I en BRF. I Stockholm.

Vilken del av stan?

– Irrelevant, tycker jag.

Det visar sig vara övre Östermalm, några av Stockholms allra dyraste kvarter. Ett stenkast bort från vdn:s adress ligger flera Oscar Properties-projekt, som alla dragits med numera välbekanta problem. ”Långvariga besvär” med ventilation, isolering som behövts läggas om från grunden och fuktskadade lägenheter.

När Flammans reporter konfronterar vd:n Richard Bagge angående hur mycket av ett ”attraktivt skal” det krisande bolaget egentligen är, om till och med namnet kommer behöva bytas ut, svarar han skämtsamt att ”Attraktivt Skal AB” nog kunde vara ett bra namn.

Det är, om inte annat, en sammanfattning av Oscar Properties filosofi som både frustrerade byggarbetare i en trasig hiss och nyinflyttade boende med bajsvatten i designvardagsrummet förmodligen hade kunnat skriva under på. Om skalet mot alla odds kommer att fyllas med attraktivt innehåll framöver, eller om fasaden till slut rasar, återstår att se.

Men måndagen den 12 augusti ser, osannolikt nog, inte ut att bli lika mycket av en dödsstöt som förväntat. Bostadsrättsföreningen valde i sista sekund att dra tillbaka sin konkursansökan, efter hemliga förhandlingar om förlikning. Många miljoner saknas och frågetecken kvarstår, men den omedelbara konkursen har man lyckats lirka sig ur ännu en gång. Aktien har klättrat, för första gången på länge.

Richard Bagge kommenterar dagen med ett nytt pressmeddelande – som avslutas betydligt muntrare:

”Vi tittar inte bakåt utan framåt. Som Centerpartiet… ;)”

Flamman har sökt Oscar Engelbert för en kommentar. 

Rörelsen 21 augusti, 2025

Fredrik Malm sprider lögner om Palestinarörelsen

De veckovisa demonstrationerna från Odenplan har samlat tusentals svenskar mot folkmord, men demoniseras av högern, skriver Dror Feiler. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Den liberala politikern Fredrik Malms karikatyrer av Palestinarörelsen är inte bara falska – de eldar på hot och hat mot människor som engagerar sig mot folkmord.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Fredrik Malm har länge haft för vana att med lögner, halvsanningar och förvrängningar försöka misskreditera solidaritetsrörelsen med Palestina. Tyvärr har han inte ändrat sig.

Jag har deltagit i över 80 demonstrationer mot Israels folkrättsvidriga politik och folkmordet i Gaza, de flesta med utgångspunkt från Odenplan. Den bild Malm påstår sig ha sett där har jag däremot aldrig sett. Intolerans eller övertramp vid Palestinademonstrationer är ytterst sällsynta – och de gånger det inträffat har demonstrationsansvariga omedelbart ingripit.

Jag har alltid avskytt intolerans och övertramp – oavsett om de bottnar i okunskap, okontrollerad vrede eller sorg, eller i ren antisemitism. (Ja, jag är jude och vet vad antisemitism är – och hur det känns att utsättas för den.) Därför vägrar jag acceptera att enstaka undantag ska utmålas som typiska för en hel rörelse.

Men i Dagens Nyheter (19/8) målar Malm upp en lögnaktig bild. Han påstår att ”antisemitism, hyllningar till terrorism, hat och hot är många” och att Palestinarörelsen ”samlar alla som hatar liberalism, alla som hatar västvärlden, folk som hyllar Brödraskapet, Ryssland och Iran.”

Men detta är inget annat än en cynisk karikatyr, en medveten demonisering. Sanningen är att dessa demonstrationer samlar tusentals svenskar – från studenter till pensionärer, från kulturpersonligheter till politiska aktivister – människor som med civilkurage höjer sina röster för fred och rättvisa och mot folkrättsbrotten på Västbanken och folkmordet i Gaza.

Och det är just därför Malm angriper dem. För honom är varje uttryck för verklig solidaritet med palestinierna ett hot, varje krav på fred och rättvisa ett hinder för honom att torgföra den israeliska regeringens agenda. Då är smutskastning, stämplingar och lögner enklare än att ta en seriös debatt.

Men lögner får konsekvenser. Johannes Klenell beskrev i Dagens Nyheter (15/8) hur hans Facebookflöde svämmade över av rasistiska och våldsbejakande kommentarer bara timmar efter Malms senaste utspel:

”Det tog inte ens 24 timmar efter mitt inlägg på Facebook om hans utspel innan kommentarsfunktionen fick stängas ned på grund av hundratals rasistiska kommentarer. En kvinna från Jönköping jämförde palestinier med Adolf Hitler och muslimer med en invasiv art.

Än värre var mannen från Västerås som upprepade gånger propagerade för att öppna eld mot demonstrationstågen. Ingen av dem hade rimligen ens varit i närheten av Odenplan, men de hade uppviglats av dehumaniserande inlägg om dessa, enligt Malm, ’kriminellt stökiga fiender till västerlandet’. Nu upplevdes detta legitimeras av en liberal makthavare som slängigt dragit alla över en kam.”

Så fungerar hatets logik: När en folkvald politiker bidrar till att normalisera hat bär han ansvar. Fredrik Malm legitimerar hot, hets och våld mot människor som använder sin demokratiska rätt att protestera mot folkmord. Det är inte värdigt en liberal. Det är inte värdigt en demokrat.

Och vad gjorde Malm? Han svarade som vanligt med ytterligare smutskastning och lögner om solidaritetsrörelsen med Palestina – i stället för att föra en saklig och hederlig debatt.

Vi kommer inte låta oss tystas. Vi kommer inte låta hans förvrängda verklighetsbeskrivning stå oemotsagd.

För vår kamp är något helt annat. Den handlar inte om hat, utan om solidaritet. Den handlar inte om lögner, utan om sanning. Den handlar inte om att demonisera, utan om att försvara människovärdet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

Högern splittrad om utvisningar av arbetare och unga

Flyktingar, främst från Ukraina, köar i Sundbyberg 2022. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Avskaffandet av ”spårbytet” kan kasta ut minst 4 700 arbetande invandrare ur landet, medan tonåringar slits från sina familjer för att skickas till länder de aldrig varit i. Nu växer kritiken mot Sveriges hårdhänta migrationspolitik – även från högerhåll.

– Min fru är från Pokrovsk, som nu är totalförstört. Här är det en annan sorts krig.

Ukrainaren Yevhenii Verkhovych, 43, skrattar uppgivet från sitt kök i jämtländska Sveg. När han kom till Sverige i mars 2022 med fru och tre barn fick han flera jobberbjudanden inom tekniksektorn redan de första månaderna, och tog sikte på att få ett arbetstillstånd.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

”Utan Tiktok hade jag inte varit troende alls”

Jesper Liljeblad deltog på ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården 2 augusti. Foto: Line Bankel.

Unga flockas till Svenska kyrkan, inte minst flickor. Samtidigt larmar präster om konservativa tankar som hämtats i sociala medier. ”Varje gång jag kommer hit är det alltid minst tio nya ansikten”, säger Jesper Liljeblad, 23, från Korskyrkan.

På Kolmården hoppar och jagar delfinerna frenetiskt de blå plastdunkarna som kastats ut i vattnet. Bassängen omringas av konfirmander i vita dräkter som vänder sig mot oss anhöriga i publiken.

Det är Svenska kyrkan som tagit över delfinariet för en dag och lokalen är proppfull. Vi stämmer upp i ”En vänlig grönskas rika dräkt” och bakom bassängen rullar psalmtexten på en projektorduk.

Prästen lägger handen på konfirmandernas huvuden, en efter en, och så sjunger vi psalm 791, ”Du vet väl om att du är värdefull”.

Prästen Anna Ryding (bilden) berättar för Flamman att församlingen haft konfirmation på Kolmården sedan 2007.

– Då var ju [SVT:s äventyrsprogram] Wild kids på tapeten. Vi satt några stycken från kyrkan och djurparken och spånade namn. Någon sade Wild and holy, och det lät ju ganska kul.

Förutom själva ceremonin övar de sig att få kontakt med djuren. Det finns en tanke med det, förklarar hon.

– Att vara nära djur, det vet man att det är bra för människor.


Även om Wild kids lagt ned så tycks inte intresset för kyrkan avta bland Sveriges unga. Kyrkohistorikern Joel Halldorf är professor vid Enskilda högskolan i Stockholm och har undersökt Svenska kyrkans konfirmationstatistik.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 20 augusti, 2025

V utesluter Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat

Vänsterpartiet har inlett uteslutningsärenden mot de båda partimedlemmarna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Foto: Pontus Lundahl & Christine Olsson/TT.

Vänsterpartiet har uppmanat Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag, vilket båda meddelar att de inte kommer att göra. Nu har ett uteslutningsärende inletts mot de båda styrelsemedlemmarna. ”Vi lämnar inte kampen”, förklarar Daniel Riazat på Facebook.

Det har stormat kring de båda vänsterpartisterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat de senaste åren. Inte minst sedan 7 oktober 2023, när de har hamnat i konflikt med partiledningen över hur partiet ska förhålla sig till den svenska Palestinarörelsen.

I dag stod det klart att Vänsterpartiet inlett uteslutningsärenden mot båda partimedlemmarna. Maria Forsberg förklarar beslutet i en skriftlig kommentar till Flamman:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 augusti, 2025

SD-toppar minglade med dömd ekobrottsling: ”Trevlig tillställning”

Tobias Andersson är ordförande i riksdagens näringsutskott. Foto: Christine Olsson / TT.

Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott, undviker frågan om samröret med Allra-profilen undergräver förtroendet för utskottets arbete.

I tisdags kväll höll den tidigare Allra-vd:n Alexander Ernstberger släppfest för sin bok Staten mot kapitalet. Ernstberger dömdes till fängelse 2021 för mutbrott och grov trolöshet mot huvudman, efter att ha genomfört affärer där de själva berikade sig medan svenska pensionssparare förlorade 137 miljoner kronor.

Patrick Siegbahn, som var först med att avslöja Allras affärer på sin sajt Småspararguiden, beskriver Ernstbergers affärer under tiden på företaget som en ”katastrof”. Han understryker också att domen mot Ernstberger bara rör en enskild transaktion av ett dussin affärer på pensionsspararnas bekostnad.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 20 augusti, 2025

Ryskt vägval: Washington eller Peking

Eliterna kring Putin slits nu mellan att närma sig USA eller Kina. Foto: Alexander Zemlianichenko/AP/TT.

Den ryska makteliten har länge kunnat förena två berättelser om kriget: ett antiimperialistiskt uppdrag och ett messianskt försvar av västerländska traditioner. Men USA:s inviter riskerar att tvinga fram ett val.

När Donald Trump talade om Ukraina strax efter att han tillträtt, lade han fram förslag med betydande eftergifter till Moskva – bland annat ett formellt erkännande av Krim som ryskt territorium och att överge planerna på att släppa in Ukraina i Nato. Sex månader senare gör Kreml fortfarande anspråk på fem av grannlandets oblaster och vill inskränka landets säkerhetsgarantier.

Rysslands oförsonlighet sägs ofta spegla hänsynslösheten hos en enda man – Vladimir Putin – men förklaras bättre i ljuset av den debatt som följde på USA:s senaste invit till Ryssland. Även om två olika läger har uppstått är de överens om en princip: att inte ge vika en tum när det gäller Ukraina.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 augusti, 2025

Samarbete är bästa försvar

Mark Rutte smeker Donald Trump medhårs under ett möte i Vita huset. Foto: Evan Vucci/AP.

Från höger till vänster blåser upprustningens vindar i Europa, men är det verkligen fler tanks och artilleripjäser som behövs? Genom integration av de existerande försvaren kan man i stället uppnå säkerhet, undvika kapprustning och rädda välfärden.

Orden är redan bevingade.

”Du flyger in till ännu en stor framgång i Haag ikväll. Det var inte lätt men vi fick dem att gå med på fem procent!”

”Europa kommer att betala STORT, som de borde, och det kommer att vara din seger.”

Så löd sms:et från Nato:s generalsekreterare Mark Rutte till Donald Trump inför toppmötet i nederländska Haag i slutet av juni. Då bestämdes att de europeiska Natoländerna alla ska öka sina försvarsutgifter till de fem procent av BNP som Trump hade krävt. Det var en drastisk höjning från de två procent som Nato tidigare hade krävt av sina medlemmar och som bara ett fåtal länder levt upp till.

Under den efterföljande presskonferensen sade Rutte också att ”ibland måste pappa använda hårda ord för att få dem att sluta”, i en referens till Trumps hantering av det pågående kriget mellan Israel och Iran. Ruttes krypande för Trump fick många européer att skämmas. Men hans beteende visar hur underdånigt kontinentens ledare hittills har förhållit sig till den amerikanske presidenten, även om en genomtänkt försvarspolitik samtidigt kan leda till större självständighet från USA.

Detta behov aktualiserades inte minst av mötet mellan Donald Trump och Vladimir Putin i Alaska förra torsdagen, då de planerade att stifta fred genom att tvinga Ukraina att avträda stora områden utan att behöva fråga de jobbiga européerna.

Det är nämligen inte främst mer pengar som behövs om Europas försvar ska säkras.

Orden har också redan omsatts i handling. Enligt Financial Times expanderar europeiska vapenfabriker nu tre gånger så snabbt som före Rysslands invasion av Ukraina. De flesta är inriktade på ammunition och missiler åt det ukrainska försvaret. Men i de nya fem procenten som ska läggas kommer långt mer än så att byggas och köpas.

Europa har alltså antagit utmaningen från Trumps regering när den i vintras indikerade att Europa inte längre kan lita på amerikansk militärmakt för sitt försvar. Rent militärt kan det framstå som rationellt: kontinenten är uppenbarligen hotad av ett Ryssland som har invaderat ett europeiskt land, samtidigt som USA drar sig tillbaka – då måste man bygga upp ett nytt eget försvar. För detta ändamål är man nu till och med beredd att riskera den välfärd som européer så ofta är stolta över, särskilt gentemot amerikaner.

Kalkylen är dock feltänkt. Det är nämligen inte främst mer pengar som behövs om Europas försvar ska säkras.

2024 låg EU:s samlade försvarsutgifter på 3,75 biljoner kronor, vilket utgjorde 1,9 procent av den samlade BNP:n. Nästa år planerar Ryssland, som har ställt om till krigsekonomi, att spendera 7,2 procent på sitt försvar. Det utgör 1,95 biljoner kronor.

I absoluta termer lägger Europa alltså redan mer på sitt försvar än Ryssland.

Det som trots detta gör kontinenten sårbar är att den består av 27 separata arméer, med egna system, befälsstrukturer och organisationer. Så länge det är fallet är Europa inte redo för krig, oavsett hur mycket man spenderar på de enskilda försvaren. Som ekonomen Adam Tooze har påpekat har europeiska länder fått ut extremt lite av sina försvarsinvesteringar under de gångna åren. Hans slutsats är därför att Europa snarare än att dramatiskt öka försvarsutgifterna bör stärka det interna samarbetet.

Ökad integration mellan de europeiska länderna ifråga om allt ifrån upphandling till militär organisering samt förbättring av transportsystem, räcker för att göra det gemensamma försvaret operationellt och effektivt, menar han. Till exempel kan bättre kvalitet uppnås med gemensamma större upphandlingar i stället för det lapptäcke som existerar i dag, något som inte kostar mer pengar men som leder till långt mer effektiva resultat rent militärt.

Läs mer

Ett sådant samarbete kan också kräva nya institutioner och koordineringssystem, företrädesvis under EU:s hägn. Det lär visserligen inte heller vara gratis, men det skulle kosta långt mindre än de 30 biljoner kronor som man nu tänker spendera över tio år.

Med en sådan linje hade man undvikit kapprustning och nedskärningar i välfärden på försvarets altare. Nu ska Sverige som nyblivet Natoland i stället spendera en större andel av BNP än under efterkrigstiden – vilket då skedde för att man skulle stå utanför alla försvarsallianser. Vad förespråkarna för alliansfrihet tenderar att missa är nämligen att priset för neutralitet har alltid varit en stark egen militär.

Även i det ljuset framstår utökat samarbete som en attraktiv linje. Inte minst för en vänster som vill undvika ännu ett årtionde av åtstramning, men som måste hitta ett övertygande svar i försvarsfrågan i en tid som domineras av krig.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 19 augusti, 2025

Att flytta en stad – eller riva ett samhälle?

Kiruna kyrka flyttas fem kilometer bort. Inuti finns altarmålningen av prins Eugen som saknar kristna symboler. Foto: Matts Leiderstam.

Altartavlan i kyrkan som rullar genom ruinerna i Kiruna är som LKAB – fylld av guld och gröna skogar. Men löften räcker inte. Nu måste gruvans frukter även komma lokalborna till del.

Nu ska hon i väg. Den 600 ton tunga, 40 meter breda och lika höga kyrkan i Kiruna. Med sin rödbruna kroppshydda och lustiga lökkupoler kommer hon den 19 och 20 augusti att i majestät skrida över en specialkonstruerad väg, vilande på stålbalkar lika tunga som hon själv. Det handlar om en fem kilometer lång sträcka som går från den gamla, redan tömda stadsdelen, till en plats närmare nya centrum. Alla håller andan. 

Och visst lär det bli en spektakulär syn. Det som dock inte kommer att synas när SVT sänder live är hennes dyrbara last: prins Eugens altarmålning som gruvdisponenten och Kiruna-grundaren Hjalmar Lundbohm beställde av sin vän. Det monumentala verket är ingipsat i väggen och gick inte att montera ned, varför minsta skakning under färden kommer att få konservatorernas hjärtan att hoppa.   

Alla jag pratar med talar om gruvan med respekt, ja nästan kärlek. Men frukterna delas inte ut rättvist.

Altartavlan är märkvärdig på flera vis. Någon Jesus eller ängel syns inte till. I stället fick de som var med på invigningen 1912 häpet blicka ut över ett solbelyst landskap med frodiga lövträd i vad som ser ut som en het sommardag i Toscana. De fluorescerande färgerna med guldstänk nästan lyser upp den ölstugeliknande lokalen med elektriskt ljus. Som om prins Eugen hade velat skänka folket en biograf i stället för ett altare. Konsthistoriker har spekulerat. Ville han skänka kyrkan en naturlyrisk andlighet som kunde förena laestadianerna, samerna, högkyrkliga och kommunister? Prins Eugen, eller monsieur Oscarsson som han titulerade sig som konststudent i Paris, kallades ändå ”den röde prinsen”. 

Men motivet handlar mest om symbolik. Han ville framkalla ett mentalt tillstånd av salighet, guld och gröna skogar i bokstavlig tappning. 

På sätt och vis är målningen profetisk. Kyrkflytten är symbolen för det futuristiska projektet Flytta Stad. Inte bara för att undvika en katastrof när håligheterna under marken riskerar att kollapsa hela kvarter, utan för att borra sig ännu djupare in i Kiirunavaras innandöme. LKAB står visserligen för notan, som enligt tidigare beräkningar kommer att landa på 30 miljarder kronor, men det borde ändå betraktas som rea eftersom kommunen får nya enorma kostnader vid omställningen som måste tas någonstans ifrån. Många, särskilt mindre kulturföreningar, har blivit mos i maskineriet, vilket såklart är ett problem för det som ska bli Europas kulturhuvudstad 2029. 

Visst rullar pengarna in: under 2024 gjorde det statligt helägda företaget en vinst på 8,7 miljarder kronor. De pengarna kommer dock inte Kirunaborna till del. Väntetiden för en hyresrätt är minst tio år – tjugo år om det gäller stadskärnan – och den som behöver föda barn måste köra 1,5 timme till Gällivare. Skolorna saknar lärare och 35 procent av eleverna går ut utan fullständiga betyg. Det gör att det är svårt att få kunnigt folk, ja folk över huvud taget, att stanna kvar och söka sig dit för att ta några av de många lediga jobben. De som försöker pendla ger upp eftersom tågen norrut är så nedgångna att de luktar kiss och nattågen ser ut att läggas ner helt och hållet. I samebyarna som ser sina FN-stadgade rättigheter köras över av LKAB, kokar det av frustration.

Här kolliderar alltså starka intressen. Urfolk och kulturbygd utmanas i strävan efter ett livskraftigt Norrbotten, där de unika resurserna ger jobb och bidrar till klimatomställningen. Alla jag pratar med talar om gruvan med respekt, ja nästan kärlek. Men frukterna delas inte ut rättvist.

I Norge och andra länder finns regler som gör att en viss del av intäkterna tillfaller kommunen och lokalbefolkningen, men den svenska minerallagen utlovar bara en ersättning till staten. Det inte konstigt att folk förtvivlar inför denna resurskolonialism när de samtidigt ser sin hembygd jämnas med marken av bulldozrar.

Läs mer

Kungen är på väg norrut, likaså Carola och Kaj. Gruvan är trots allt en nationalklenod och 80 procent av Europas järnmalm kommer härifrån. 

Vad skulle gruvdisponent Lundbohm och prins Eugen tänka om de såg ner på spektaklet från sin himmel? Kanske att deras plan fullföljs hundra år senare. Det enda som möjligen överraskar dem är att altartavlans toscanska landskap är på god väg att bli verklighet i Kiruna.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 19 augusti, 2025

Frilans Finans startar ”gult fack”

Via Frilans Finans kan privatpersoner fakturera utan eget företag, i utbyte mot en avgift. Foto: Erik Simander/TT.

Frilans Finans beskriver sitt nya kollektivavtal som ”en milstolpe”. Men det nybildade Uppdragsarbetarförbundets ledning har en lång historia inom bolaget. ”Man har i stort sett tecknat ett kollektivavtal med sin HR-avdelning”, säger den fackliga utredaren Pontus Blüme.

Den 6 augusti tecknade det nystartade Uppdragsarbetarförbundet ett ”banbrytande” kollektivavtal med Frilans Finans, en plattform som låter privatpersoner fakturera utan eget företag.

Enligt företaget har över 100 000 använt tjänsten för att fakturera kunder (till en avgift på några procent) sedan man ”uppstod organiskt” år 1999, och i dag finns man i fem länder utöver Sverige. Över en halv miljon fakturor har skickats via plattformen sedan start.

”Vi anser att vi har en plats att fylla här. Det finns många utmaningar inom området. Exempel på det är rätten till a-kassa och säkerställande av avsättning till tjänstepension”, skriver Dick Rehnström.

Han är ombudsman på Uppdragsarbetarförbundet (UAF), som beskriver sig som ett ”opolitiskt och fristående” fack, bildat under sommaren ”för att möta de specifika behoven hos människor som arbetar uppdragsbaserat”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 16 augusti, 2025

Alice Aveshagen: Labubu är inget gulligt troll – det är avgrunden

Enligt uppgift har trollet under årets första halvår sålts till en summa av drygt fyra miljarder kronor. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Det är en kvav sommarkväll i herrens år 2025. Du står i ett gathörn och väntar på grönt. Framför dig: en Prada-väska, en perfekt gelmanikyr, och så dinglande från dragkedjan – ett plastmonster med ljusrosa päls och psykotiskt leende. Labubu. Den stirrar. Den dömer. Den vet att du redan googlat återförsäljare. Och du vet att den vet.

Det här är inte gulligt utan diaboliskt. Samtidens känslomässiga bottenläge, fäst med kromad karbinhake.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)