Vi välkomnar att Lars Ohly ger sig in i debatten om Vänsterpartiet och EU (Flamman 8/10, 2009). Vi gör samma analys som Ohly av det katastrofala resultatet i valet till EU-parlamentet.
Vi var i för hög utsträckning fokuserade på negativ kritik, alltför lite om vad vi verkligen ville göra i EU-parlamentet. Vänsterpartiet riskerar att utkämpa gårdagens strider och komma på efterkälken i de som kan vinnas idag.
Vi delar Ohlys bedömning att Sverige kommer vara medlem av EU för överskådlig tid. Vi förlorade folkomröstningen om medlemskapet. Idag bör vi fokusera på att förändra EU och bygga upp en rörelse för detta bland allierade på Europanivå.
Vi tror emellertid inte att bästa vägen för att utveckla vår EU-politik är att släppa utträdeskravet eller att fokusera debatten där. Vi vill inte att Vänsterpartiet blir ett Ja-parti bland andra. EU har inte utvecklats till det bättre på centrala områden som demokrati, ekonomisk politik, militarism eller miljö, tvärtom. Det saknas helt enkelt trovärdiga argument för att bli för EU, men det finns goda argument för att inse att vi är med trots att vi inte vill det. Om vi blev ännu ett ja-parti skulle vi dessutom lämna fältet fritt för Sverigedemokraterna som skulle kunna försöka profitera på att vara det enda större parti som är EU-motståndare.
Argumenten mot medlemskapet håller än, men utträdesfrågan är inte aktuell och partiet har i praktiken inte drivit den sedan 1994. Detta bör sägas rent ut. Programmets skrivningar om att EU borde upplösas och inte kan förändras ger oss inte någon realistisk strategi utan fungerar som en ursäkt för att inte försöka förändra EU, det håller inte.
Vi ställer oss frågande till att Ohly inte vill att EU-frågan ska behandlas på kongressen i maj. Har man väl satt en boll i rullning så får man spela färdigt matchen. Det är partiets medlemmar som i slutändan beslutar vad som ska upp på en kongress och inte. Vi anser att det skulle vara märkligt att ägna en stor del av hösten och våren till att diskutera partiets EU-politik för att sedan inte kunna fatta ett beslut i maj. Vi hoppas att partiledningen bidrar till och underlättar en demokratisk intern debatt i frågan. Att värna den interna demokratin är extra viktigt i ett läge där vi snart kan vara i regeringsställning och gör omfattande kompromisser med S och MP.
Det finns därför mycket som skulle kunna göras. En arbetsgrupp skulle kunna tillsättas i partiet med syfte att formulera en modern och offensiv EU-politik i form av ett uttalande till kongressen i maj. Frågan om fortsatt utträde borde förstås finnas med i den diskussionen, men också en mängd andra politiska framtidsfrågor för vår EU-politik borde finnas med. Hur vill vi bidra till att klimatet ska räddas? Vill vi ha koldioxidskatt på Europanivå? Hur ska enskilda medlemsländer kunna gå före samtidigt som vi verkar för att EU genomför ambitiös minimilagstiftning? Hur ska vi utveckla vårt samarbete med andra vänsterkrafter i Europa? Hur ska en rödgrön regering driva Lavalfrågan i EU? Hur ska vi hantera den nya situation i EU som uppstår om Lissabonfördraget antas?
För att ges var på de frågorna behövs en stark EU-kritisk vänster som är beredd att aktivt arbeta för förändring.
