Den 21 oktober samlas det tyska vänsterpartiet Die Linke på historisk mark i Erfurt för att anta ett nytt partiprogram. År 2011 var inte precis någon framgång för partiet, vars rötter hittas i de massprotester mot nedskärningar som svepte genom Tyskland under åren 2004-2005.
Hösten 2004 deltog hundratusentals tyskar i demonstrationer mot regeringen. I förbundsdagsvalet året därpå fick en ny vänsterlista sensationellt 8,7 procent av rösterna. Kort därpå bildades Die Linke, en sammanslagning av två vänsterpartier. Också hösten 2011 är missnöjet i Tyskland stort. Regeringen är impopulär, eurokrisen påverkar stämningen, Occupy now-rörelsen har nått landet. I helgen genomfördes manifestationer i knappt 50 tyska städer.
Men för Die Linke går det inte särskilt bra den här gången. I år har man förgäves försökt ta sig in i två sydvästtyska delstatsparlament. I Berlin backade partiet och förlorade makten. Hela året har dessutom präglats av osämja i partiet och negativa rubriker i media.
Partiets gruppledare Gregor Gysi menade i veckan i en intervju i tidningen Neues Deutschland att hans parti hade missat den unga generationens ”nya levnadskänsla”. Han varnade också för ett fortsatt ”övermått” av navelskåderi.
Varnar falanger
Varningen riktas särskilt till de falanger inom Die Linke som inför kongressen i Erfurt kräver att partiledningen ska bytas ut. Sedan partiet bildades år 2007 har partiordförandeposten delats. När det första ordförandeparet, Oskar Lafontaine och Lothar Bisky, avgick i fjol tog Gesine Lötzsch och Klaus Ernst över.
Inför den stundande partikongressen har det rests röster som kräver att de sittande ordförandena ska ersättas. De uppfattas som svaga och många skyller partiets kris på ledningen. Somliga vill ha den gamla draghästen Lafontaine, numera 78 år gammal, tillbaka. Ett annat namn som har nämnts ofta är 42-åriga Sarah Wagenknecht, ett av språkrören för partiets kommunistiska strömning. I eurokrisens kölvatten har hon seglat upp som partiets nya mediestjärna.
Men kongressens huvudfråga är det nya partiprogrammet. Som kongressort valde man, knappast av en slump, Erfurt, staden där det tyska socialdemokratiska partiet, för 120 år sedan antog världens första marxistiska partiprogram. De stora stridslinjerna på partikongressen handlar om programmets antikapitalistiska och antimilitaristiska skrivningar. Die Linke kan efter partikongressen i helgen bli ett väldigt uttalat systemkritiskt parti. En stark falang håller dock emot och försöker slipa ner en alltför radikal kritik av den rådande produktionsordningen. Och striden har varit i full gång i alla partidistrikt sedan våren.
