Svenskarna blir allt bättre på att både skänka och köpa begagnade kläder. Även om klädindustrin fortfarande utgör en stor påfrestning på klimatet är det glädjande att höra att återbruket växer. Inte minst bland kläder, där företag som Erikshjälpen redovisar ökad försäljning. Att svenskarna handlar allt mer begagnat för hållbarhetens skull ställer krav och förväntningar på både modeindustrin och dem som köper andrahandsvaror.

I en undersökning från förvaringsföretaget Elfa omkullkastas bilden av unga tjejer som offer för dagens snabba mode (”fast fashion”). I den här gruppen ser nämligen mer än var fjärde person begagnat som det självklara valet när garderoben ska uppdateras. Killar i samma ålder köper inte återvunnet i lika hög utsträckning, men sammantaget har de yngre en betydligt mer positiv hållning till begagnade kläder än de äldre.

Även bland yngre höginkomsttagare har det blivit populärt att handla second hand. Observerar du också influencers på sociala medier, har återbruk blivit ett vanligt sätt att klä sig mer exklusivt och mer unikt. Det är förstås positivt att även överklassen har börjat tänka hållbart, men det förändrar också spelreglerna för behövande människor, och leder i värsta fall till stigande priser inom en marknad som är tänkt att vara billig.

Förra våren lanserade exklusiva klädföretaget Balenciaga en kollektion skor i begränsad utgåva som är helt förstörda. ”Paris high top sneaker” såldes för närmare 20 000 kronor, något som tillsammans med den bedrövliga estetiken ledde till omfattande kritik i sociala medier. Revorna, reporna och vad som verkade se ut som smuts såldes för att det passade in i moderna idéer om hållbarhet. De skapade skor som såg överdrivet slitna ut, för att locka ett visst medvetet överklassklientel – och i slutändan tjäna enorma pengar på det.

Nu har modehus börjat lansera lyxigare versioner av fattiga skor för gatukredd, något som knappast skapar förändring.

Precis som det kommenteras i rapporten från Elfa, har våra värderingar förskjutits över generationsgränserna. Tidigare sågs begagnade kläder som något endast fattiga hade på sig. Nu när hållbarhet och andrahandsmode (”thrifting”) blivit en statussymbol, även i bemedlade grupper. Det är helt enkelt trendigare än någonsin.

Är det då så fel att generation Z letar efter hållbara, men ändå snygga klädalternativ? Självklart inte. Problemet uppstår när storföretagen ger sig in för att profitera. Men också när kläderna säljs vidare på andra plattformar till ett dyrare utgångspris på grund av dess trendvärde. Nu har modehus börjat lansera lyxigare versioner av fattiga skor för gatukredd, något som knappast skapar förändring. Snarare handlar det om en kostymlek (poverty cosplay), där fattiga människor och hemlösa estetiseras för att skapa en folklig relaterbarhet.

Visst är det bra om unga banar vägen och visar att man inte behöver köpa nya kläder. Men det finns något med överklassens thriftande som sticker i ögonen, inte bara försöket att posera i arbetarklassdräkt, utan för att andrahandsmarknaden inte alltid är så hållbar som man tror. För vissa kan den snarare ursäkta en slit och slängmentalitet – man dumpar sina gamla kläder till välgörenhet för att lätta sinnet, och tror sig därmed ha fått karma nog till nya onödiga inköp. Då butikerna inte kan hantera allt hamnar mycket i sophögar, inte sällan i afrikanska länder, där de antingen slår ut lokal textilindustri eller eldas upp och sprider giftiga kemikalier i luften. Den nya vågen av shoppare har drivit upp priserna, vilket också har förändrat industrin. Så, om överklassen hinner först till din fina skolavslutningsklänning på Myrorna så får det åtminstone vara av rätt anledning.