Äntligen. Nu har andra halvan av South Park-säsongen nummer nio börjat sändas. Trey Parker och Matt Stone fortsätter att göra världens bästa tv-serie.
Dessa avsnitt sänds inte i Sverige. Ingen av de senaste säsongerna har sänts i Sverige. De vore omöjliga att se för oss om det inte vore för att amerikanska South Park-fans, helt utan vinstintresse, kopierar dem och sprider vidare. De ligger på nätet efter några timmar.
Det finns goda människor överallt. Till och med i USA.
Detta andra USA saluförs sällan i Sverige. Här får man mest läsa Bush krigspropaganda, lyssna på hissmusik och se på hollywoodfilmer. Knappt ens de bra hollywoodfilmerna förresten. Roliga och intelligenta filmer som Saved (recenserad i Flamman 25/8 2005) visades bara på små alternativbiografer i storstäderna, trots att det var en ganska stor produktion. Lyckligtvis går den att ladda ner.
Det är förstås inte bara det andra USA som görs tillgängligt genom den nya tekniken. Det är även de äldre filmer och den äldre musik som storbolagen valt att inte återutge. Och sist men inte minst kultur från resten av världen – från Asien, Latinamerika eller Afrika.
I TV sitter svenska filmregissörer och är förbannade för att det går att ladda ner saker från internet.
Det handlar inte om att de blir av med pengar. För det blir de inte.
Det är ett roligt påstående att en bransch skadas av att dess produkter görs mer lättillgängliga. Isåfall skulle ju porrbranschen enkelt kunna knäckas genom att porrmotståndarna piratkopierade så mycket hor och snusk som möjligt. Vad det handlar är om att det börjat uppstå alternativ.
De flesta svenska filmer skulle jag inte vilja se om jag fick betalt ens. Det ska fan vara svensk filmregissör för att lyckas göra usla filmatiseringar av Jan Guillous Ondskan, eller Henning Mankells Wallander-böcker.
Men nu behöver man inte titta på deras skräp längre. Vi kan välja att titta på gamla filmer, vi kan välja att se filmer från andra delar av världen än den anglosaxiska. Det är de mot. Det har de lyckats driva igenom ett förbud mot. Det förbudet väljer 1,2 miljoner svenskar (enligt SCB:s undersökning från december) att bryta mot.
Antingen är det fel på lagen eller fel på verkligheten.
