USA:s utrikesminister John Kerry sköt i måndags upp en planerad Israelresa, enligt experter i väntan på att regeringen ska besluta om att beväpna rebellerna. Därmed inleds en ny fas i det syriska inbördeskriget.
USA är redan inblandade i vapenleveranser till de syriska rebellerna, men hittills är det länder som Qatar och Saudiarabien som finansierar rebellernas krigsföring. USA har nöjt sig med att ge sitt stöd till dessa länders vapensmugglingsaktioner och levererar officiellt endast ”icke-dödlig utrustning” till en av de stridande parterna i inbördeskriget.  
Sedan maktbalansen i kriget har svängt och rebellerna drivits på reträtten hopar sig tecken som tyder på att en stormaktsintervention kan vara nära. Ett sådant tecken är att de rapporter som tyder på att syriska regeringsstyrkor ska ha använt kemiska stridsmedel blir mer frekventa.

President Barack Obama har tidigare markerat att detta skulle innebära att den syriska regimen går över ”en röd linje”, vilket underförstått skulle medföra att USA kan komma att intervenera i kriget utan något FN-mandat. Detta utifrån antagandet att användandet av förbjudna stridsmedel är ett krigsbrott som motiverar en snabb militär insats för att skydda civila.
Samma argument användes när USA anföll Saddam Husseins Irak år 2003, officiellt för att förhindra att den irakiska regimen skulle använda sina massförstörelsevapen mot sina grannländer.
Enligt FN:s utredningskommission om Syrien har kemiska vapen faktiskt använts i Syrien. Men förmodligen av båda sidorna. När turkiska medier i slutet av maj rapporterade att tolv medlemmar i den syriska rebellgruppen Al-Nusrafronten hade gripits i landet, med en behållare med saringas i bagaget, tystades detta dock ner. De turkiska myndigheterna har fortfarande inte släppt några detaljer kring incidenten.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov anklagar därför USA och andra västländer för dubbelmoral.
– Antingen så förvägrar man terrorister all acceptans i det internationella livet, eller så har man dubbla mått, menade han. Enligt Lavrov så skiljer USA mellan diktatorer som ska störtas och de diktatorer som är ”deras”.
Man skulle kunna vifta bort Lavrovs utspel med hänvisning till att Ryssland liksom Iran kan räknas till den syriska regimens allierade. Det görs till exempel av de som fortfarande tror att inbördeskriget i Syrien bara handlar om ett rättvist ”folkligt uppror”.
Men det är svårt att blunda för det faktum att de länder som stödjer den syriska rebellalliansen hittills satsat på en militär seger i en politisk konflikt. Huvudmålet är att få bort den sittande syriske presidenten Bashar al-Assad från makten. Tydligen till varje pris. Om detta sker genom ett blodigt krig, vars främsta offer är civilbefolkningen, må det vara så. Om detta medför att det utbryter ett kaos i den stil som känns igen från andra länder som befriats från förtryckarregimer efter USA och andra västmakters intervention, må det vara så.

Talande nog så håller USA nu på att förbereda sig för en ny intervention i ett land i Mellanöstern, samtidigt som man fortfarande planerar för en fredskonferens i Genève.
Detta har att göra med att krigslyckan har vänt i Syrien. Regeringsstyrkorna avancerar nu mot rebellfästet Aleppo. Hizbollah, Libanons främsta militära kraft, har nu ingripit i kriget. Detta bland annat därför att det syriska kriget sedan länge har puttrat i Libanon, ett land vars samhällsliv på många sätt är hoptrasslat med det som händer i Syrien.