Inför det amerikanska presidentvalet 2008 är spekulationerna i full gång om vem som ska bli demokraternas respektive republikanernas kandidater. Vid sidan om de två stora partierna ställer också en rad mindre partier upp, däribland flera vänsterpartier. Greg Pason är nationell sekreterare för USA:s Socialistparti, ett parti som har lång erfarenhet av att ställa upp kandidater i presidentvalet.
NEW YORK. Vårt parti har alltid ställt upp i valen för att föra fram vår plattform och de sakfrågor som vi arbetar för. I början på 1900-talet fick vår presidentkandidat Eugene Debs mer än en miljon röster. Som mest, i valet 1912, fick han sex procent av rösterna nationellt. Debs var motståndare till första världskriget och dömdes till fängelse för det, så en presidentkampanj fick han bedriva från fängelset.
Enligt Pason så pekar allt på att Socialistpartiet kommer att ställa upp med en kandidat även i presidentvalet 2008.
– Vi har en diskussion i partiet om hur vi ska ställa upp, det finns alltid försök att finna en gemensam vänsterkandidat med andra grupper. Men vi har aldrig någon diskussion om att istället stödja demokraterna. Vi vill använda valrörelsen för att driva våra frågor som att ta hem trupperna från Irak och kraftigt skära ner den militära budgeten, införa gratis utbildning, att införa en allmän sjukförsäkring, starkare arbetsrätt och betald föräldraledighet. Dessutom använder vi valrörelsen för att tala för socialism, något som många amerikaner inte har särskilt mycket kunskap om.
Sannolikt kommer fem eller sex olika vänsterpartier att försöka ställa upp kandidater i presidentvalet.
100.000 röster är bra
– I USA är det verkligen svårt att nå ut som ett tredje parti vid sidan om de två stora partierna. Vi får inget ekonomiskt stöd från samhället och vi uppmärksammas inte av media. Vallagarna ändras ofta och gör det svårt att ställa upp. För att ställa upp i en del delstater måste man samla in hundratusentals signaturer och ibland också betala höga avgifter. Vi har svårt att få många röster i presidentvalet. Om vi kan ställa upp i 20 av de 50 delstaterna och få 100.000 röster så vore det ett mycket bra resultat. För oss handlar det mer om att stärka vänstern och vårt parti. Oavsett vilka vänsterkrafter, inklusive de gröna, som ökar antalet röster så är det ett bra tecken.
De gröna i USA har varit den progressiva kraft som har fått flest röster de senaste valen. Men Greg Pason är osäker på hur de kommer att agera inför valet 2008.
– De gröna har haft stora svårigheter de senaste åren. I förra presidentvalet, 2004, ställde en officiell grön kandidat upp vid sidan om Ralph Nader. Många väljare trodde att Nader var de grönas kandidat fast han inte var det. I det här valet vet vi inte vilken strategi de gröna kommer att välja. I en del delstater verkar de inte vilja ställa upp utan istället stödja demokraterna.
Systemet gör väljarna rädda
Inom den amerikanska vänstern pågår en ständig diskussion om man ska ställa upp egna kandidater eller rösta på demokraterna som det mindre dåliga alternativet av de två etablerade partierna. Den debatten fick ny näring efter det extremt jämna presidentvalet 2000 då George Bush blev president samtidigt som den gröna kandidaten Ralph Nader fick omkring två miljoner röster.
– Valsystemet gör väljarna rädda för att deras röst ska bli bortkastad. Dessutom vet folk ofta inte vilka kandidater som finns. Valet 2000 var viktigt därför att Ralph Nader faktiskt klarade av att mobilisera väljare. Det var den högsta domstolen som gav valet till Bush. Valet var enormt jämnt och många anklagade Nader för att Bush blev vald. Men jag vet inte om Al Gore hade blivit så mycket bättre som president än Bush, säger Pason som menar att skillnaderna inte heller är så stora mellan de mest sannolika huvudkandidaterna i nästa års presidentval, Hillary Clinton och John McCain.
– Med undantag för synen på abort så det inte så stor skillnad i åsikter mellan McCain och Clinton. Hillary Clinton står långt till höger i utrikespolitiken, det ser man när man granskar det hon faktiskt säger om exempelvis Israel eller rollen för USA:s militär. Ser man till sakfrågorna så är hon inte progressiv alls. Detsamma gäller Barack Obama, nu är han mest känd för att han är ett nytt ansikte.
I Europa väckte valet av den uttalade socialisten Bernie Sanders till USA:s senat i höstas en viss uppmärksamhet.
– Sanders är mycket oberoende, han har inte försökt att bygga upp en stark politisk bas. Det är bra att hans röst finns i senaten och det kan vara inspirerande att lyssna till honom. Men många av de kompromisser han har fått göra har varit en besvikelse. Han stöd till Israel har varit en stor besvikelse. Men han har stått upp för arbetarnas rättigheter. När vi är oeniga med honom så säger vi det, han slipper inte kritik bara för att han kallar sig socialist, påpekar Pason.
Irakkriget är avgörande
Mycket av debatten inför presidentvalet handlar om Irakkriget. Pason tror att det förblir så;
– Irakkriget var viktigt i förra valet, hösten 2006, och så länge kriget fortsätter och Bushs politik inte omprövas så kommer det att vara en avgörande fråga för vänstern. Det är viktigt att vi i vänstern tydliggör att demokraterna inte har ett riktigt alternativ i Irak. De måste pressas till verkliga förändringar. Många demokrater har faktiskt röstat för USA:s Irakpolitik.
Socialistpartiet ska utse sin presidentkandidat på ett nationellt konvent i oktober.
– Än vet vi inte vilka som vill kandidera. Jag hoppas att vi också ska ställa upp kandidater till kongressen över hela landet liksom kandidater i lokala val, berättar Greg.
