På alla hjärtans dag nås vi av nyheten att Simförbundets ordförande Ulla Gustavsson får avgå efter sina islamofoba och rasistiska uttalanden om ett foto på en flicka i hijab. När två höjdare inom svensk idrottsrörelse uttrycker sig på ett sätt som annars bara går att finna i Flashbackliknande forum ökar acceptansen för att tycka och säga sådana saker. Men den här gången fick det konsekvenser. Redan i intervjun ställde journalisten kritiska frågor och många skribenter såsom Niklas Orrenius (DN, 13/2, 2019) och Oisin Cantwell (Aftonbladet, 13/2, 2019) problematiserade uttalandena och dess konsekvenser. Därför fick hon avgå.

Annars har det varit en vecka då ytterligare steg i normaliseringen av islamo­fo­bin tagits.Parallellt med historien om idrotten pågår det ett politiskt drama inom social­demokratin i Göteborg. Efter misslyckandet i valet har det framförts starka avgångskrav mot det före detta kommunalrådet Ann-Sofie Hermansson och svaret från ”Soffan”, som hon kallas, och hennes svans har varit en rad konspirationsteorier.

Nummer 1: Hermansson måste avgå på grund av sitt ställningstagande mot ”extremism”.

Nummer 2: ordföranden i Socialdemokraterna i Göteborg, Anna Johansson, ska vara nära vän med det muslimska studieförbundets ordförande Ibn Rushds ordförande.

Nummer 3: övriga röster mot ”hederskultur” inom S har också tvingats bort så Hermansson är därmed en del av ett mönster.

Eftersom det är konspira­tionsteorier så kommer de fram på olika sätt. Bloggen Ledarsidorna skriver tidigt och menar att ”extremismen” är anledningen till avgångs­kravet. Sedan kommer Magnus Ranstorp på twitter och lanserar idén om vänskapen mellan S-ord­för­anden i Göteborg och Ibn Rushds ordförande. Her­man­sson själv skriver sedan på sin blogg att ”hedersvåld” är den enda frågan där hon och S ordförande inte är överens.

Terrorforskare, kopplingar till ’extremister’, nära och kanske hemliga personliga band med den ’muslimska rörelsens’ ledare. Allting blir en perfekt blandning som får samtiden att se rött.

Göteborgs-Posten tar sen upp detta i sin ledare och trots att tidningens egna erfarna politiska analytiker skriver att konflikten inte har med ”extremism” att göra så publicerar GP:s ledarredaktion en text där denna konspirationsteori drivs på.

Det finns en mening där som är som intrikat byggd och värd en guldbagge i konspirationsteori och guilt-by-association. ”Enligt terrorforskaren Magnus Ranstorp är Anna Johansson personlig vän med Ibn Rushds ordförande Zana Mohammed som även har kopplingar till de två personer som har stämt Hermansson.”

Allting blir en perfekt bland­ning som får samtiden att se rött. Terrorforskare, kopplingar till ”extremister”, nära och kanske hemliga personliga band med den ”muslimska rörelsens” ledare.

Sen fortsätter det. Journalisten Helena Gissén skriver på Twitter: ”Om det stämmer att Anna Johansson är nära vän till ordföranden i Ibn Rushd kan säkert engagemanget som Soffan har i hedersfrågor mm vara grund för konflikt. Dags för partiledningen i socialdemokraterna att reda ut och välja väg?” Inga bevis presenteras, bara spekulationer som fäster så starkt.

Helena Gissén är inte vem som helst, hon är nyhetsreporter på TV4 och en av två av kanalens främsta politiska reportrar. Det är ju precis på den nivån som dessa frågor inte ska legitimeras.

Det går att säga mycket om muslimer, Simförbundets före detta ordförande har visat att det ibland sätts gränser. Men ni som överträder gränserna måste förstå att den dagen ni besinnar er så kommer det vara för sent. Ni legitimerar frågor och en behandling av andra som ni själva inte skulle acceptera. Snart är vi i ett läge där en muslimsk vän är en belastning för en politiker.