Politiken, i sig själv, i sina former, är patriarkal. Det var en av Gudrun Schymans formuleringar när hon förklarade varför hon inte ville fortsätta i vänsterpartiet. Varför skulle just feminismen inte drivas i parlamenten? säger hon nu.
I december 2004 gick Gudrun Schyman ur vänsterpartiet och fortsatte i riksdagen som politisk vilde.
”Min avsikt är att utifrån min plats i riksdagen, fortsätta att medverka i diskussioner och initiativ, nu utan de formella begränsningar som ett partimedlemskap innebär”, skrev Gudrun Schyman i sitt Feministbrev nr 12.
I brevet förklarade Gudrun Schyman varför hon lämnade vänsterpartiet.
”Den feministiska politiken kräver nytänkande, både till form och innehåll. De diskussioner som nu pågår inom den breda feministiska rörelsen, som syftar till att hitta nya former för politisk påverkan, är en helt nödvändig process för att vitalisera demokratin”, skrev hon i sitt brev i december 2004.
Insamlingen en succé
Feministiskt initiativ blev ett parti i förra veckan. Då gjordes registreringen till Valmyndigheten. Namninsamlingen var en succé. De 1.500 underskrifter som krävs för att kunna bilda parti, tog bara minuter för Feministiskt initiativ att få ihop. I förra veckan gick Gudrun Schyman, Devrim Mavi och Sofia Karlsson med underskrifterna till Valmyndigheten i Solna för att ansöka om partiregistrering. Flamman talade med Gudrun Schyman strax innan.
– Vi möts av ett positivt intresse över huvudtaget. Det är många som tycker det är jättekul, även bland dem som inte bestämt om de tänker rösta på oss.
Hon är inte förvånad över det starka intresset.
– Nej, det är inte förvånande. Det var ju många redan förra våren när Fi bildades, som sa att de kunde tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Det var 15-20 procent.
Du sa när du gick ur vänsterpartiet att ett enskilt parti aldrig kommer att klara av att bryta den patriarkala maktordningen. Är inte det en motsättning att nu bilda parti?
– Nej det är ingen motsättning. Det finns inte något enskilt parti som kommer klara av det. Vad jag menade är att vänsterpartiet ensamt inte kommer klara av det utan man måste arbeta på ett bredare sätt. Det är inget som höger-vänsteranalysen mäktar med. Därför ville jag lämna partiet och börja jobba på ett annat sätt, vilket ledde fram till Feministiskt initiativ. Jag tror inte Fi ensamt kan bryta ner den här maktordningen heller men vi kan lyfta fram kunskaper och erfarenheter om hur problemen ser ut. Om man inte vet om att ett problem existerar eller inser hur stort det är, så formar man heller ingen politik för det problemet.
– Därför måste vi finnas med och använda den feministiska analysen som verktyg, för att klargöra hur det ser ut och hur det hänger ihop. Det behövs fler som hjälper till från alla partier.
– Det finns enskilda kvinnor som arbetar med dessa frågor i alla partier, och särskilt i vänsterpartiet eftersom diskussionen är mest avancerad där, men det räcker inte! Om vi ser hur det ser ut idag, om vi ser verkligheten, kan vi se att kvinnor tappat mark. Det gäller på arbetsmarknaden till exempel, med löneklyftor som ökar, med uppsägningar vid föräldraledighet och graviditet. Det har inte blivit bättre, utan utvecklingen går tillbaka. Det gäller även mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp som ökar, sexualiseringen i samhället som ökar.
Partierna räcker inte
– Då är det inte intressant hur de politiska partierna har det i de här frågorna, för det räcker inte. Man måste diskutera utifrån verkligheten och göra något nytt för att få upp frågorna på den politiska dagordningen. Jag såg partiledardebatten i tv och det nämndes inte ett ord om de här frågorna. Det kanske smög sig in nånting någonstans, men det sades ingenting om att vi lever i ett samhälle där kvinnor diskrimineras och underordnas. Att halva befolkningen snart inte kan gå ut på kvällen utan att beväpna sig, det är ju inte klokt! Och att hela välfärdssektorn bygger på att kvinnor inte kan försörja sig, inte har ett eget liv eftersom de är så underbetalda .
Så det ska inte ses som kritik mot vänsterpartiets arbete kring de här frågorna?
– Jag är inte ute efter att kritisera något enda parti. Utan jag konstaterar bara att det som gjorts hittills är otillräckligt. Även politiken är patriarkal, det vore förvånande om just politiken inte vore det. Det som kallas riktig politik handlar om klass och ekonomisk fördelning. Det som rör kvinnors rättigheter har alltid kallats kvinnofrågor och har förpassats till särskilda utskott och förbund. Som om det är ett särintresse.
Alltid en risk
Är det inte en risk att ert parti fastnar i de parlamentariska strukturer du varnat för?
– Det är alltid en risk, så fort man går in i något är det en risk för att man fastnar. Men risken med att inte gå in vore värre. Det handlar om att vara med och formulera problemen. Kvinnorörelsen har alltid haft som metod att inte gå in, utan vara nätverk, påtryckargrupp, att lobba och så vidare. Hittills har det inte lett oss dit vi vill. Jag har en otrolig respekt för allt det arbete som gjorts i decennier och vi är inte framme. Varför skulle just den här frågan inte drivas i parlamenten, av kvinnor, med en feministisk analys? Den här frågan har inte betraktats som andra mänskliga frågor utan som ett särintresse. Det är inte i överensstämmelse med verkligheten.
Hur mycket kommer ni få i valet?
– Vi satsar på runt tio procent. Det vore bra om vi fick.
