Presskonferensen är plågsam. Den stora kvällstidningen ber Jane Fonda posera med en kaviarsmörgås och frågar om detta får henne att ”känna kärlek”. Den utsände från det radikala kulturmagasinet frågar om världsstjärnan vill gifta sig med honom. Samtliga som öppnar munnen förklarar sin reservationslösa beundran för Jane Fonda. Den enda journalist som ger ett professionellt intryck är hon från tidskriften Topphälsa.
Platsen är Grand Hôtel, inramningen är värdig, Jane Fonda är artig och tillmötesgående men det hela liknar mest tomteverkstad. Jane Fonda har dock över 30 år som filmstjärna och hennes tålamod sviktar inte.
Hon är här för att berätta om sin självbiografi som hon skrev för att ge stöd till andra. Hon led av ”behagsjuka”, tvånget att behaga män. Hon var gift tre gånger men har först nu kunnat intala sig själv att hon är värd att älska.
– När jag var 59 år insåg jag att jag året därpå skulle påbörja sista akten. Jag var inte rädd för att dö, men jag var rädd för att se tillbaka och ångra saker.
Förtjänade inte bli älskad
Jane Fonda började se tillbaka och utvärdera. Hon gav sig själv ett löfte att hon inte skulle behöva ångra någonting, nu innan det var för sent att göra något åt sitt liv.
– Det var inte förrän jag blev 60 som jag för första gången ägde den jag själv var. Det verkar märkligt, för jag är framgångsrik och priviligierad. Men jag hade inte fram till nu kunna säga till mig själv: Jag är någon, jag förtjänar att bli älskad.
Dessutom insåg hon att hon aldrig upplevt verklig närhet mellan två hela människor. Men i sitt äktenskap skulle hon inte få detta så därför bröt hon upp.
– Om jag kunde berätta min historia, som börjar med den lilla flickan som inte trodde att hon dög, kanske jag kunde få andra människor att reflektera över sig själva. Boken kom ut i USA förra året och har vsat att jag fick rätt. Oavsett om jag är i USA eller besöker Frankrke, Finland eller Sverige så säger människor till mig att boken har betytt något för dem. Det är jag väldigt stolt över.
Jane Fonda blev tidigt känd som en radikal frontfigur, som protesterade mot Vietnamkriget och engagerade sig för kvinnors rättigheter. Hon menar att hon fortfarande är lika radikal men tillägger att hon inte är lika radikal som USA:s regering.
– Med radikal menas att man vill omvälva den rådande ordningen. Vår regering vill överge det demokratiska Amerika vi känner. Särhållningen mellan kyrka och stat försvinner, friheten att uttrycka vår mening håller på att försvinna, kvinnors rättigheter håller på att tas ifrån oss. Denna neokonservativa, ultrafundamentalistiska regering är radikal.
– Jag är väl också radikal eftersom jag vill förändra det i sin tur, skrattar Fonda, men jag har inte den makten.
Jane Fonda har vunnit två Oscar, en för filmen Klute och en för filmen Coming Home. Den sistnämnda handlade om Vietnamkriget och Fonda tror att en motsvarande film mycket väl skulle kunna göras om Irak idag.
– Absolut. Politiskt kan en sådan mycket väl göras. Men det kanske inte behövs eftersom det görs många bra dokumentärer och eftersom vi har Michael Moore! Tack gud för Michael Moore.
Under 1980-talet startade Jane Fonda en super-fluga med sina aerobics-videos. Hon blev work-out-drottningen personifierad. Hon startade sin gym-trend för att samla in pengar till fonden för ekonomisk demokrati, som hon hon varit med och startat. Jane Fonda fördömer den utseendefixering som präglar samhället men medger att även hon själv är en del av den. Under lång tid led hon av ätstörningar. Idag har hon slutat med skönhetskirurgi.
– I detta patriarkala paradigm och i detta konsumtionssamhälle, finns ett oerhört tryck att passa inom normen. Särskilt sorgligt är det att det drabbar så unga, tonåringar, all press och all ångest. Ingen är nog bra. Många kvinnor i USA, som har råd, använder kirurgi. När jag gick och handlade i fina shopppingcenter märkte jag att alla såg likadana ut! Samma näsa, samma kindben, samma läppar. Det tog lång tid för mig att inse att jag var bra som jag var.
Vita män regerar
Det är kvinnorna som måste förändra världen till det bättre, menar Jane Fonda.
– Problemets kärna är att vi lever i ett patriarkat sedan tusentals år. Det måste inte vara på det sättet, hierariskt, där vita män och en vit gud regerar över allt annat och kvinnor är mindre värda och färgade kvinnor ännu mindre värda. Vi måste ändra på det. Inte till ett matriarkat, för det vore också hierarkiskt, utan med en demokratisering. Så folk är på samma nivå. Det måste vara kvinnor som står för den förändringen för det är kvinnor som kan se denna verklighet. Och kvinnor har mindre att förlora.
– Jag skulle kunna prata i en timme om detta, vilket jag i och för sig gjorde också när jag var på universitetet i Helsingfors…
Gillar Olof Palme
Jane Fonda ser Sverige som ett föredöme och ett mycket fritt land. Hon nämner särskilt Olof Palme, ”gud bevare hans själ”, och Sveriges insatser.
– När jag var i Vietnam visade det sig att jeepen jag åkte i var från Sverige. Sjukhusen var finansierade av Sverige. Jag är stolt över det och glad att vara här igen.
Förutom Olof Palme nämner Jane Fonda som andra beundransvärda Nelson Mandela, Martin Luther King och Malcolm X. Sedan kommer hon på att de alla tre är svarta.
– Det är precis som med kvinnor – de kan vara modiga för de har mindre att förlora.
Jimmy Carter beskriver hon som en underbar person. Inom film är hon förtjust i Ingmar Bergman och framhåller att hon sett alla hans filmer.
– De är fantastiska, viktiga men ofta obekväma.
Hoppas kunna bevisa
Jane Fonda instämmer inte i att de bästa konstnärerna haft en jobbig bakgrund. Tvärtom menar hon, skulle alla människor vara bättre om de inte behövt bära med sig en massa bekymmer. Livet borde inte behöva vara så hårt. Hon säger att hon skulle ha varit en betydligt bättre skådespelerska om hon inte behövt ägna så mycket tid åt att bli hel som människa.
– Jag lovar att jag är en mycket bättre skådespelerska idag än jag var förut. Jag hoppas bara att jag får en chans att bevisa det! Men Hollywood ger inte så många chanser till någon i min ålder.
