Klimatförändringarna har sakta börjat prägla vänsterns syn på världen. Vi är på väg att ta ett stort steg framåt, där vi börjar prioritera att fasa ut det fossila.
Vänsterpartiet var länge ett parti som ville elda mycket i pannorna. Vi föredrog att värma husen med olja framför el, och drev på utbyggnaden av fossilgas i Sverige. Så sent som 2009 såg vi mellan fingrarna med det nya fossilgasverket i Öresund. Få försvarar de vägvalen idag. Däremot har vi aldrig riktigt diskuterat bakgrunden till att vi hamnade fel: att vi fastnade i ett tunnelseende i frågan om kärnkraft. Maj Wechselmanns debattartikel i Flamman 16/3 är ett tydligt exempel på hur det kunde se ut – och varför vi behöver lägga det bakom oss.
För det första leder tunnelseendet till att sammanhangen inte syns. En ny stor WHO-rapport visar till exempel att miljöproblem driver 12 miljoner dödsfall varje år. Den stora mördarmaskinen är att vi eldar biobränslen och fossila bränslen, eftersom det förstör våra lungor. Inga andra energikällor är jämförbara med det. Ett slående exempel är att bara röken från vedeldning i Sverige dödar omkring 1 000 personer varje år. Det är mycket mer än hela världens kärnkraft. IPCC skriver lite underfundigt i sin rapport att uppfattningarna om kärnkraft hänger på hur vi tänker på sammanhanget med andra energislag.
För det andra betyder tunnelseendet att det saknas plats för källkritik och tvivel. Vad jag kan se saknar debattartikeln helt stöd i den samlade forskningen. En av nyckelsiffrorna är till exempel hundra gånger högre än hos WHO, utan någon annan källa än två ambassadörer. WHO:s bild av olyckan i Fukushima stödjer helt enkelt inte Wechselmanns berättelse. WHO skriver att vi aldrig kommer se en effekt på människors livslängd, för att den är för svag för att kunna urskiljas i statistiken ens i efterhand. Effekterna på ekosystemen ser ut att vara helt obetydliga.
För det tredje slutar tunnelseendet med fossila konsekvenser. Efter olyckan kunde kärnkraftsmotståndarna plötsligt göra det politiskt omöjligt att köra landets verk. Wechselmann väljer att inte visa det pris de betalade för det. Resultatet var att Japans fossila elproduktion snabbt ökade med uppåt 30 procent. Deras klimatmål från Kyoto skrotades helt. Just nu bygger de istället 45 nya kolkraftverk, som kommer döda många, många människor.
Situationen är tragisk. Till och med den kloka vänstern i Japan är fast i en linje som sätter klimatet sist. Det påminner om situationen i Thatchers Storbritannien, där arbetarrörelsen av förståeliga skäl kom att axla rollen som kolets försvarare. Det behövs en större medvetenhet om att vänstern kan hamna på fel sida i klimatfrågan. Det är till exempel långt ifrån självklart vilka prioriteringar Vänsterpartiet kommer ha i höstens energiförhandlingar. Därför behöver vi ta ett så tydligt steg det går från den gamla sättet att tänka, till att ta tag i uppgiften att fasa ut det fossila.
