Inrikes/Nyheter 09 januari, 2017

En 100-årig kämpe för sociala reformer

Från gratis skolmat till förbud mot asbest. I samband med att Vänsterpartiet snart fyller hundra år summerar Jonas Sjöstedt partiets kamp för en progressiv politik.

Historien är politisk. Bilden av historien är en del av beskrivningen av vårt samhälle och hur det har skapats. Beskrivningen av historiska händelser ändras när samhällen och dess maktförhållanden förändras. Genom att lyfta upp några saker, och dölja andra, ändras uppfattningen om vad som egentligen skedde och varför. Detta gäller inte minst historien om politiska partier och deras roll för att påverka samhället.
I maj nästa år fyller Vänsterpartiet 100 år. Det är en god anledning att gräva fram och studera mer av vår historia. Det finns viktiga lärdomar att dra av partiets historia, positiva och negativa. Som inga andra partier har Vänsterpartiet fått omvärdera och vara självkritiskt till delar av den egna historien. Förmågan att lära och ompröva är något som gör oss klokare.

Bilden av Vänsterpartiets historia är extremt politiserad. Partiets motståndare är nästan uteslutande intresserade av historien om man kan använda den för att avfärda eller angripa partiet. I den berättelsen framhålls de årtionden då partiet var lojalt med Sovjetstyret. Med det som grund angrips partiets föregångare för bristande demokratisk trovärdighet och politiska misstag. Eftersom följsamheten mot Sovjetsystemet ledde till en hel radda felgrepp finns det en rik källa att ösa ur. Citat och exempel används för att försöka hävda att partiet egentligen har kvar samma karaktär även efter att lojaliteten med Sovjetstyret bröts.
I partiets egen historieskrivning har man ofta gett motsatt bild. I den framhålls hur vänstern drivit på för sociala och demokratiska reformer som högern motsatt sig. I den speglas partiets insatser mot fascism och nazism på 30- och 40-talet liksom senare insatser för avkolonisering och befrielsekamp i andra delar av världen. Det lyfts fram hur partiet stått för arbetarnas rättigheter, kvinnokamp och miljö. I den berättelsen lyfts det ofta fram hur den svenska staten utsatte kommunister för omfattande demokratiska inskränkningar, inte minst under kriget med dess interneringsläger, transportförbud mot tidningar och hotande partiförbud, en politik som var en del av den svenska undfallenheten mot nazityskland. Senare har åsiktsregistrering och rättsövergrepp, som Enbomaffären, lyfts fram.

Bägge dessa bilder är rätt ensidiga, men bägge innehåller också viktiga sanningar som hör hemma i seriösa försök att förstå och diskutera partiets historia. Vänsterpartiet förhåller sig till alla sidor av partiets historia, det är nödvändigt. Samtidigt svarar inte de här berättelserna egentligen på frågan om hur vänstern har påverkat det svenska samhället. Diskussionen gäller ofta vad partiet sagt, mycket sällan vad det faktiskt har gjort i den svenska dagspolitiken. Hur bidrog partiets arbete till att skapa det samhälle som vi lever i i dag? Partiet har genom hela dess historia varit en otålig pådrivare för sociala reformer. Det är slående hur partiet tidigt tog ställning för reformer som senare har förverkligats. Partiet har tagit fram förslag, arbetat för dem i olika rörelser och röstat för dem i riksdagen, men ofta inte brytt sig om att ta del av äran för att de genomförts. Kanske har denna inställning berott både på att partiet har mycket större mål, socialismen, och att man historiskt har varit lillasyster till en stark socialdemokrati som oftast har innehaft den politiska makten.
Som en rörelse grundad i marxistisk tradition betonar vänstern hur ekonomiska maktförhållanden och kraftmätningar utanför parlamentariska församlingar formar samhället. Partiets medlemmar har varit aktiva i fackföreningar, miljörörelsen, kvinnorörelsen, kulturdebatten och solidaritetsarbetet. Partiets arbete har aldrig endast varit lika med dess parlamentariska arbete. Däremot speglar partiets arbete i fullmäktigeförsamlingar och riksdagen de tankar och mål som varit viktiga för hela partiet. Ofta har partiet också utgjort en del av en majoritet som genomdrivit stora reformer som ATP eller rätten för samkönade par att gifta sig. Att följa de idéer som lyfts i riksdagen ger en bild av hur Vänsterpartiet/VPK/SKP/SVP har velat förändra, och hur vi faktiskt har förändrat, Sverige. Därför kan det vara av intresse att dyka ner i arkiven och se vad våra föregångare faktiskt tyckte och gjorde.

 

Kanske har denna inställning berott både på att partiet har mycket större mål, socialismen, och att man historiskt har varit lillasyster till en stark socialdemokrati

1917 var ett oroligt år i Sverige och i Europa. Det första världskriget rasade, det krig som vänstern hade motsatt sig. I Ryssland störtades tsarväldet. I Sverige demonstrerade arbetare mot matbrist och orättvisor, för reformer som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag. De omfattande protesterna, i vilka vänstern var pådrivande, var en viktig orsak till att högern gav efter. Den allmänna rösträtt som arbetarrörelsen och liberaler arbetat för kunde genomföras. Det var i denna turbulenta politiska tid som det Socialdemokratiska Vänsterpartiet bildades när vänstern tvingades ut ur socialdemokratin. Det var ett ganska brokigt parti som först efter några år och inre konflikter omvandlades till ett mer homogent kommunistparti, SKP.
Rösträtten infördes stegvis. Först 1921 fick kvinnor rösta. Men även senare fanns inskränkningar kvar som togs bort efter politiska strider. Partiet var gång efter gång en pådrivande kraft för att utvidga rösträtten och förstärka demokratin. Ett exempel var att den som hade gått i konkurs inte fick rösta. 1933 motionerar SKP om att ta bort reglerna om att rösträtt och valbarhet ej tillkommer den som är i konkurstillstånd. Motionärerna konstaterar att den rådande långvariga krisen gjort att otaliga jordbrukare och arbetare står inför hot om konkurs. De skriver att bestämmelsen sannolikt är en kvarleva från den tid då rösträtt gjordes beroende av inkomst och förmögenhet.

1962 motionerar partiet om att sänka rösträttsåldern till 18 år. Motionärerna anser att rösträttsåldern bör sänkas som ett led i att stärka och utveckla demokratin och stimulera ungdomens ideella och politiska intressen. Detta genomfördes 1975.
1973 motionerade VPK, med CH Hermansson i spetsen, om kommunal rösträtt för invandrare.
Motionärerna skriver att starka skäl talar för ”att kommunal rösträtt är en av de rättigheter som borde tillerkännas invandrare efter förhållandevis kort vistelse i Sverige. Invandrarnas antal är stort i Sverige, de deltar i produktivt arbete, erlägger skatter och berörs av särskilda bestämmelser men saknar i hög grad inflytande över dessa”. 1976 var reformen genomförd, då gick partiet vidare till att föreslå att invandrares rösträtt också skulle införas i riksdagsval.
1982 motionerade Inga Lantz från VPK om rösträtt för omyndigförklarade utvecklingsstörda. Motionärerna skriver att det finns en grupp vuxna utvecklingsstörda som är omyndigförklarade mestadels därför att de inte är i stånd att sköta sin egen ekonomi. Enligt motionärerna bör de som vid omyndigförklaring berövats sin rösträtt återfå denna medborgerliga rättighet. 1989 togs systemet med omyndighetsförklaring bort.

 

STOCKHOLM ARKIV 1977 Demonstration mot kärnkraft i Stockholm 12:e april 1977. Foto: Gunnar Lantz / SvD / Kod: 11014

Demonstration mot kärnkraft i
Stockholm 12:e april 1977.
Foto: Gunnar Lantz/SvD/TT.

 

Vänstern har också varit pådrivande för flera folkomröstningar, det gäller inte bara EU och EMU. 1977 krävde partiet en folkomröstning om kärnkraft. Motionärerna skriver att motståndet mot kärnkraft i Sverige bärs upp av en stor opinion och att förespråkarna för kärnkraft är i minoritet inom befolkningen men i majoritet i riksdagen. VPK hade under hela den energidebatt som pågått under 1970-talet krävt att frågan om kärnkraft ska göras till föremål för en folkomröstning. Folkomröstningen genomfördes 1980.
Även på andra området arbetade vänstern för ökad demokrati. Åkarpslagen var en antifacklig speciallagstiftning vars syfte var att avväpna arbetarklassen och skydda strejkbrytare samt arbetsgivarnas rätt att bryta strejker. Lagen innebar bland annat att det var förbjudet för strejkvakter att ens tilltala en strejkbrytare. Arbetare som försökt tvinga någon att delta i strejk, att inte återgå till arbetet under strejk eller att inte utföra blockerat arbete kunde dömas till uppåt två års straffarbete – i vissa fall mer. I hela landet dömdes cirka 800 arbetare enligt Åkarpslagen, varav 230 till fängelse eller straffarbete. SKP krävde i riksdagen att lagen skulle avskaffas. Lagen användes flitigt mot strejkvakter fram till Saltsjöbadsavtalets tillkomst 1938 då Åkarpslagen hade spelat ut sin roll och avskaffades.
1975 motionerade partiet om att skilja kyrkan från staten. Motionärerna skriver att det är principiellt felaktigt att en privat organisation som själv bestämmer om sina interna frågor ska finansieras via skattsedeln och av folk som är klart negativt inställda till kyrkan. 25 år senare förverkligades vänsterns krav.
Mycket av arbetet bestod i att bygga ut välfärden och förbättra för arbetarna. Gång på gång lyfter partiet frågor om arbetsrätt, arbetsmiljö, rätt till semester, utbildning och sjukvård. För partiet var det självklart att arbetare skulle ha samma rättigheter och möjligheter som andra i livets olika delar.

På 30-talet motionerade partiet om förbättrade pensioner. Folkpensionerna höjdes 1946 till en nivå som gjorde det möjligt att leva enbart på pensionen. Redan i samband med denna proposition lade partiet fram en motion med krav på sänkning av pensionsåldern till 65 år, något som beslutades först 1974. ATP-reformen innebar en stor förbättring av pensionerna. Reformen antogs 1959 efter en hård politisk strid i riksdagen och efter en folkomröstning. S och SKP drev igenom förslaget med minsta möjliga majoritet mot de borgerliga partierna. När S senare gjorde upp med borgerliga partier om ett nytt pensionssystem så missgynnades arbetare och kvinnor.
1943 motionerade SKP om statsbidrag till skolbarnsbespisning. Motionärerna konstaterar att ”skolbarnbespisningen har medfört en glädjande förbättring av skolbarnens allmänna hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. De särskilt för barnen menliga följderna av sänkt levnadsstandard och minskad tillgång på livsmedel har motverkats”. Anslag till kommunerna till fria skolmåltider infördes 1946.

Gång på gång lyfter partiet frågor om arbetsrätt, arbetsmiljö, rätt till semester, utbildning och sjukvård

Barnbidrag infördes ursprungligen år 1937. Barnbidraget var då inkomstprövat. 1945 motionerade SKP om ändring av lagen om barnbidrag. Motionärerna skriver att inkomstgränserna för att få barnbidrag är för snävt tilltagna.  Motionärerna hemställer om ytterligare höjning av inkomstgränsen så att fler medborgare ska omfattas av rätten till barnbidrag. Riksdagsbeslut fattades 1947. Sedan 1948 betalas barnbidrag ut till alla barnfamiljer, oavsett inkomst. Samtidigt avskaffades rätten att göra barnavdrag i deklarationen som inneburit större skattelättnader för dem med höga inkomster än för dem med lägre.
SKP ville se lika utbildningsmöjligheter för alla. 1953 motionerade man om avskaffande av terminsavgifterna vid allmänna läroverk och andra högre skolor. Motionärerna skriver att ”trots att statsmakterna angivit som princip att undanröja de ekonomiska hindrena för tillträde till utbildningsanstalterna så kvarstår avsevärda sådana hinder. Målsmännens ekonomiska förhållanden spelar en utslagsgivande roll i fråga om ungdomars möjlighet till högre utbildning”.
SKP var pådrivande för genomförandet av en sammanhållen enhetsskola. Efter försöksverksamhet motionerade partiet 1956 om en plan för snart genomförande av den nioåriga enhetsskolan, föregångare till den grundskola som infördes 1962.
Vänstern ville också öka tillgången till högre utbildning. Redan 1946 motionerade SKP om utredning angående inrättande av ett universitet i Norrland. 1963 fattades beslut om att Umeå skulle få ett universitet och 1965 invigdes det.

Genomförandet av åtta timmars arbetsdag på 20-talet var en viktig framgång för arbetarrörelsen. Men SKP ville snabbt gå vidare. 1938 motionerade man om genomförande av 40 timmars arbetsvecka.
1950 motionerade man om införande av fem dagars arbetsvecka. Motionärerna skriver att ”den ökade arbetsintensiteten med dess förslitning av de arbetande människorna talar för arbetstidsförkortning”. Den ökade produktionen och arbetsproduktiviteten anförs som skäl. Motionärerna hemställer om förslag till lagändring som innebär att lördagen blir fridag och arbetsveckan ska bestå av fem dagar.
I en särskild motion tog man 1950 upp hembiträdenas arbetstider. Motionärerna hänvisar till en utredning av arbetsmarknadsstyrelsen som föreslår att hembiträdenas arbetstid ska regleras i lag. Detta har genomförts både i Finland och Norge. Motionärerna hemställer om en snabb revision av hembiträdeslagen så att lagen utformas som en arbetstidslag med åtta timmars arbetsdag för hembiträden.
I början på 70-talet genomfördes 40-timmars arbetsvecka. 1976 motionerar VPK om sex timmars arbetsdag – målet var att det skulle vara genomfört 1980.
1947 motionerar SKP angående ändring av bestämmelserna om bidrag till obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader. Folktandvården är ett viktigt led i detta men folktandvården är ännu i sin linda. Otillräckligt antal kliniker och bristen på tandläkare gör att folktandvården ännu inte blivit tillgänglig för stora grupper av medborgare. 1960 gick partiet vidare och motionerade om tandvårdens inordnande i sjukförsäkringen
Användningen av asbest skapade enorma arbetsmiljöproblem och svår sjukdom bland de som drabbades. 1972 lyfts frågan om ett förbud mot asbest i en Vpk-motion. Riksdagsledamöter från partiet drev frågan hårt. 1982 förbjöds användningen av asbest.

 

Stockholm 19740309 Demonstration på Internationella kvinnodagen i Stockholm. Plakat med krav på fri abort. Foto: Ragnhild Haarstad / SvD / SCANPIX / kod 30052

Demonstration på Internationella kvinnodagen
i Stockholm 1974. SKP drev abortfrågan redan
på 1920-talet men det skulle dröja ända till 1974
innan en modern abortlag infördes.
FOTO: Ragnhild Haarstad/SvD/SCANPIX.

 

Under 1970- och 80-talet kan man tydligt se hur partiets gröna profil skärps. VPK utvecklade en konkret och mer heltäckande politik på miljöområdet. En rad motioner lämnades om att t.ex. fasa ut farliga ämnen, förbjuda besprutning av skogen, skydda haven och bekämpa försurning. Många av förslagen har senare förverkligats.
Under den tidiga partihistorien var SKP ett mycket patriarkalt parti, liksom hela arbetarrörelsen vid denna tid. De tidiga bilderna från kongresser, riksdagsgrupper och partiledningar visar ofta samlingar med uppklädda och allvarliga män. Feminismen bröt igenom stegvis som ideologi i partiet inte minst på 70- och 90-talet. Men även tidigare hade partiet varit en föregångare i att föreslå avgörande reformer för kvinnors rättigheter.

1927 häktades en barnmorska i Mölndal. Barnmorskan dömdes till tre års straffarbete och sammanlagt fem års yrkesförbud. I straffet ingick tre månaders straff för att hon gjort abort på sig själv. Fem av barnmorskans patienter fick tre månaders fängelse var och deras män, som uppmuntrat dem till att göra abort, fick villkorliga domar. På 20-talet lyfte vänstern abortfrågan i riksdagen. 1926 hade lagutskottet i riksdagen föreslagit en utredning om ”fosterfördrivningseländet”. Andra kammaren hade röstat för, men första kammaren, där borgerligheten hade majoritet, hade sagt nej.
1928 väcktes återigen förslag i riksdagen att lagen skulle utredas, men fick avslag. 1931 motionerade SKP angående sådan ändring av lagstiftningen, att abort i vissa fall skulle bli tillåten. De anförde bland annat att den då gällande fosterfördrivningslagen var en klasslag riktad mot de fattigare klasserna, eftersom de förmögna klasserna hade möjlighet att kringgå lagen. 1938 infördes de första begränsade möjligheterna att genomföra abort. Lagstiftningen förbättrades stegvis fram till att en modern abortlag infördes 1974.

I en interpellation den 18 mars 1942 tog en SKP-ledamot upp flera fall av misshandel i hemmet som hade upprört den allmänna opinionen. Ledamoten menade att ”varje framkomlig väg i syfte att snarast skapa ökad trygghet för hustru att undgå misshandel i hemmet bör försökas. Därför bör lagen ändras provisoriskt i avvaktan på straffrättskommitténs utredning så att polisman får ökade befogenheter att ingripa mot hustruplågare”.
Vänstern hade tidigt agerat för sexualupplysning och preventivmedel. Förbjudna preventivmedel hade sålts via vänsterns organisationer. 1919 förbjöds preventivmedel i ”Lex Hinke”, uppkallade efter vänsterprofilen Hinke Bergegren. Först 1938 avskaffades förbudet mot att upplysa om preventivmedel.
1946 motionerade SKP om anslag till anordnandet av kurser i sexualhygien för läkare. Motionärerna skrev att det saknades medverkan från läkarna i de abortförebyggande åtgärderna. En undersökning från RFSU visade att de flesta läkare avvisade preventivmedel på grund av moralisk trångsynthet. Motionärerna föreslog att riksdagen skulle anvisa statsbidrag till sådana kurser för läkare och att kursplanerna vid karolinska institutet och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund skulle kompletteras med en kurs i sexualhygien.
1948 motionerade SKP angående utredning om lagfästande av likalönsprincipen. Motionärerna skrev: ”En av de mest uppenbara orättvisorna i vårt samhälle är att kvinnorna icke erhålla samma lön för ett visst arbete som mannen. Motionärerna hemställer om att frågan om att lagfästa likalönsprincipen ska snabbutredas”. 1960 avskaffades de särskilda kvinnolönerna. 1962 ratificerade Sverige ILO konvention 100 om lika lön för lika arbete oavsett kön.
1958 motionerade partiet om ökat anslag till den halvöppna barnavården, alltså daghem.
Motionärerna skrev att behovet av daghemsplatser var skriandet stort. Vänstern arbetade hårt, både i kommuner och i riksdagen, för utbyggd barnomsorg av hög kvalitet.

 

Vänstern hade tidigt agerat för sexualupplysning och preventivmedel. Förbjudna preventivmedel hade sålts via vänsterns organisationer.

1963 motionerade partiet om utbetalningen av bidragsförskott till ensamstående mödrar. Motionärerna skrev om den bestämmelse som innebar att bidragsförskott till ett utomäktenskapligt barn, för vilket faderskapet inte blivit fastställt, utgick först sedan barnet fyllt tre år. Skälet var att ogifta mödrar skulle förmås att uppge vem som var barnets far, för barnets skull, men även för att det skulle få en försörjare. Motionärerna menade att ”bestämmelsen har karaktären av utpressning och är ett direkt avsteg från principen om att samhällets insatser när det gäller ogifta mödrar med utomäktenskapliga barn ska inriktas främst på barnet”.
På 1970-talet var VPK pådrivande och skrev motioner i frågor som smärtlindring vid förlossning, införande av mammografi för att upptäcka bröstcancer och rätt att amma på betald arbetstid. I dag ses detta som självklara rättigheter.
1985 togs kongressbeslut om att arbeta för att förbjuda sexköp, kriminalisering av köparna. Efter detta lades årliga partimotioner till riksdagen om frågan. 1999 genomfördes den moderna sexköpslagen.

Vänstern har genom historien utmanat konservatism och traditionella sociala föreställningar. Förslag som könsneutrala äktenskap eller inrättande av ett tredje kön har ibland förlöjligats av högern, därför att vänsterns förslag var så långt före sin tid.
Redan 1938 motionerade partiet om att förbjuda lärare att aga barn i skolan. Motionärerna konstaterade att prygelstraffet var avskaffat i Sverige men att det var bibehållet som bestraffningsform när det gällde barn. De menade att det var svårt att avgöra var gränsen mellan aga och misshandel går. ”Ty meningen med agan är ju, att man genom att misshandla barnakropparna skall söka framskapa goda människor. En tanke som i sig själv är så absurd, att man häpnar över att den kan leva kvar hos människor ännu i vår tid”. I riksdagsdebatten om ett förbud av skolaga 1945 var det representanter för kommunisterna som var för ett förbud medan representanter från Bondeförbundet, Folkpartiet, Högerpartiet och Socialdemokraterna var mot ett förbud.  I debatten hänvisade Solveig Rönn-Christiansson från SKP till den moderna psykologin som fördömde kroppsbestraffning. Förbud mot att slå barn i skolan infördes först 1958.

1979 skrevs ett förbud mot barnaga in i föräldrabalken. Även då var VPK pådrivande. Nu var debatten vunnen. Vid voteringen röstade bara sex moderata män mot förslaget om ett förbud.
1943 motionerade SKP om lika arvsrätt för utomäktenskapliga och inom äktenskap födda barn.
Motionären skrev: ”Lika arvsrätt efter fadern såväl som efter modern skulle tillgodose inte bara kravet på formell mänsklig rättvisa utan också förbättra uppväxtförhållandena för ett betydande antal barn. Under nuvarande omständigheter äro de utomäktenskapliga barnens möjligheter till omvårdnad och utbildning starkt begränsade i jämförelse med de inomäktenskapligas av motsvarande socialgrupp”.  Först 1970 fick alla barn lika arvsrätt.
1947 motionerade SKP om åtgärder för utveckling av det svenska musiklivet. Motionärerna lyfte fram det faktum att musiken, bland annat genom radion, hade erövrat en viktig plats i samhällets kulturella och sociala liv. Motionärerna skrev att musiken bör vara åtkomlig för alla samhällsklasser och i alla delar av landet om den skulle kunna fylla sin stora kulturella mission. Den kommunala musikskolan byggdes ut kraftigt under 1960-talet.

 

ARKIV 1969-09-26 Författaren Katarina Taikon, talesman för aktionsgruppen Zigenarflyktingar, talar med poliser efter att ha uppvaktat inrikesministern på kanslihuset i samband med en demonstration med ca 200 demonstranter 26:e september 1967. Foto: Göran Sjöberg / SvD / TT / Kod: 11014

Författaren Katarina Taikon, talesman för aktionsgruppen
Zigenarflyktingar, talar med poliser efter att ha uppvaktat
inrikesministern på kanslihuset i samband med en
demonstration med ca 200 demonstranter 26:e september 1967.
Foto: Göran Sjöberg/SvD/TT.

 

Romerna i Sverige var under lång tid svårt diskriminerade. Flera vänsterpolitiker tillhörde dem som mest aktivt arbetade för romers rättigheter, då kallade ”zigenare”. 1953 motionerade SKP om en utredning i syfte att bereda romerna en med andra svenska medborgare jämbördig situation. Motionären skrev att de flesta romska familjer bodde i tält eller husvagnar och att många av dem levde i ren misär. Av barnen var det endast en minoritet som gick regelbundet i skolan. ”Som huvudorsak till att zigenarna inte i större utsträckning blivit bofasta och assimilerats med den ursprungliga svenska befolkningen, har på sina håll förutsatts en medfödd vandringslust och asociala karaktärsegenskaper. Dessa förklaringar har med skärpa gendrivits från vetenskapligt håll, och ingenting tyder i själva verket på att zigenarna skulle skilja sig i väsentligt konstitutionella avseenden från andra folk. Orsaken till att zigenarna blivit en pariasgrupp i vårt land är i stället att söka på det sociala planet”. För dagens läsare är det lätt att reagera på det i citatet som är präglat av tiden och nu är främmande för oss, men den politiska linjen var då en mycket radikal antirasism. Det var en hållning som bidrog till att föra samhället framåt till där vi är i dag.

VPK var pionjärer när det gällde rättigheter för hbtq-personer. Frågan om formerna för äktenskapets ingående togs upp i en motion 1973. I den föreslogs att samlevnad mellan två parter skulle ingås genom parternas gemensamma skriftliga anmälan till folkbokföringsmyndighet samt efter vederbörlig hindersprövning. Partiet lade sedan årliga motioner i frågan, ofta med Jörn Svensson som första namn. Den nya rättsfiguren ”registrerad samlevnad” skulle även stå öppen för personer av samma kön. Motionen avslogs av riksdagen men lagutskottet betonade att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform”.
Det skulle dröja hela 26 år innan samkönade äktenskap infördes i Sverige 2009. Vidare föreslogs i motionen 1973 att det i fråga om vårdnad av barn skulle skapas full jämställdhet mellan fäder och mödrar likväl som mellan olika samlevnadsformer samt att barnets bästa konsekvent skulle vara avgörande vid bedömning i vårdnadsfrågan. Eivor Marklund lyfte i debatten i riksdagen att ”den traditionellt borgerliga äktenskapsuppfattningen har inneburit en stark fastlåsning av könsroller både för kvinnor och män och att giftermålsbalken utgår från en starkt markerad kvinnlig köns- och modersroll”.

VPK var tydliga anhängare av svensk neutralitetspolitik. 1981 motionerade partiet om svenskt medlemskap i den internationella alliansfria rörelsen. Samma år motionerade partiet om att införa en kärnvapenfri zon i Norden. På 50-talet hade partiet arbetat hårt, och framgångsrikt, mot att Sverige skulle skaffa egna kärnvapen.
De här exemplen redovisar självklart bara en bråkdel av det arbete som gjordes och av de frågor som lyftes fram. Det finns ett mönster i vänsterns arbete. Det är påfallande att vänstern ofta var först med att föreslå reformer som andra  kunnat ta till sig först senare. Vad var det som gjorde vänstern så progressiv och modern? En förklaring kan vara att partiet i grunden var och är antiauktoritärt. Ett parti som vill demokratisera ekonomin och ägandet var också naturligt emot konservativa normer, ojämlikhet och kungahus.
Från 1917 fram till i dag har partiet genomgått stora förändringar. Namn och program har ändrats, lojaliteter har skapats och brutits, partiet har splittrats på grund av strider om inriktningen. Trots det finns det en politisk kontinuitet i det praktiska arbetet, det arbete som faktiskt har påverkat människors liv och villkor i Sverige. Vänstern har slagits för arbetandes rättigheter, för jämställdhet och välfärd, mot militarism och kvävande konservativa normer. Denna strävan är central i vänsterns historia och har bidragit till att forma många av de mest progressiva inslagen i det svenska samhället.
När vi idag arbetar för trygga arbeten, kortare arbetstid eller genomför fria läkemedel för barn, då arbetar vi vidare i en lång vänstertradition. Förmågan att tänka nytt och självständigt har varit avgörande för att flytta och påverka samhället. Så har vi till exempel förändrat hela debatten om privatiseringar och marknadstänkande i välfärden. Vi gör det genom att komma med de nya idéerna och bygga ett brett stöd för dem. Det handlar om radikalt progressiva idéer som samtidigt är genomförbara och förankrade i människors vardag. Vi vet att vad andra säger är omöjligt att ändra på, det är föränderligt. Det är vänsterns väg.

Fotnot: Det som idag är Vänsterpartiet hette 1917-1921 Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SVP), 1921-1967 Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och 1967-1990 Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK).

Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 03 september, 2025

Högerextremister häktade för misshandel – kopplas till Aktivklubb

Medlemmar i Aktivklubb poserar framför Uppsala domkyrka. Foto: Polisen.

Tre unga män sitter häktade efter att två personer misshandlades i centrala Stockholm i slutet av augusti. Nu berättar åklagaren att man utreder ett hatmotiv.

I slutet av augusti misshandlades två personer på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, strax efter midnatt i centrala Stockholm. Snart därefter greps två personer, och en tredje några timmar senare.

Nu har tre personer häktats för brotten – varav ett bedöms som grovt. Något som Dagens ETC var först med att rapportera om.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 03 september, 2025

”Gaza är inte en politisk fråga”

Ola Söderholm från svenska Stormens utveckling möter Alex Hochuli från Bungacast i São Paulo. Foto: Privat.

Den brittisk-brasilianska politikpodden Bungacast har passerat 500 avsnitt. Sveriges poddnestor Ola Söderholm träffar Axel Hochuli i São Paulo för att äta matbanan och prata om att vara marxist utan att vara vänster.

– Det är ju bokstavligt talat rösterna i ditt huvud, säger Alex Hochuli.

Jag har på min Stig Helmer-engelska försökt beskriva varför relationen till poddare blir så intim. Även i fallet med Hochulis podd Bungacast, där ingen pratar om sitt äktenskap eller sin semester utan snarare diskuterar den tyska sociologen Wolfgang Streecks senaste bok om eurozonens utveckling.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 03 september, 2025

90-talet var hopp och liberalism

Det räcker inte att låta smart, man måste tro på det också, anser Mattias Svensson om ”Förbannelsen”. Foto: Märta Thisner.

I sin fixering vid marknadiseringen undviker Karin Petterssons decenniets demokrativåg. Mattias Svensson har läst "Förbannelsen".

På ett plan är Karin Petterssons bok Förbannelsen (Albert Bonniers förlag, 2025) en rätt misslyckad bok.

Tesen är att Sverige skulle vara ”fast i 90-talet”. Men mycket av det jag läser om 90-talet känns tvärtom väldigt avlägset, som heilande skinheads som gjorde gatorna osäkra. Eller klimatförnekare inom högern för den delen. De är sällsynta i dag – tro mig, jag var en av dem. Dessutom var tron på framtiden närmast definierande för 1990-talet. Nu dominerar längtan efter det förflutna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 02 september, 2025

Paulina Sokolow: En Ikeakatalog för kulturen

Lars Trädgårdh och kulturminister Parisa Liljestrand presenterar kulturkanon på Uppsala universitet den 2 september. Foto: Paulina Sokolow.

Kullager, minoritetshistoria och tryckfrihetsförordningen. De Tidöpolitiker som förväntade sig en storsvensk uppläxning måste ha blivit besviken – listan känns nästan sossig, lite som en Ikeakatalog.

Gustavianum, Uppsala minsann. Det blev platsen för den presskonferens som emotsetts sedan slutet av 2023 då regeringen aviserade att en kulturkanon skulle fram. 

Vi som ska bevaka, av vilka de flesta tagit tåget från Stockholm, leds in i 1600-talsbyggnaden till en museisal med beteckningen ”Vetenskapshistoria”. På vägen dit går vi genom en mörk korridor där någon ställt fram en skål med Ahlgrens bilar utblandat med olika lakritsbitar. Symboliskt? Mjuk, pastellig kultur blandat med hårda uppfinningar och folkhemskt framförhandlade ekonomiska reformer? 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 02 september, 2025

Petter Hellström: Är Förintelsen inte heller ett folkmord enligt regeringen?

Palestinier i Gaza bär på sällsynta nödförsändelser från World Food Program. Foto: Abdel Kareem Hana/AP.

Gång på gång har regeringspartierna krävt att Sverige ska erkänna eller förhindra pågående folkmord. Men när det gäller Palestina vägrar man att ta ordet ”folkmord” i sin mun. Vad får det för konsekvenser?

Israels agerande i Gaza uppfyller den juridiska definitionen av folkmord så som brottet definieras i FN:s folkmordskonvention. Det fastslår en resolution från International Association of Genocide Scholars (IAGS), som samlar världens ledande forskare inom fältet. Resolutionen ligger i linje med tidigare bedömningar från folkmordsforskare, FN-experter och människorättsorganisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och israeliska B’Tselem.

Men trots en framväxande internationell konsensus vill Sveriges regering inte använda ordet ”folkmord” för att beskriva Israels agerande i Gaza. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) kommenterar uttalandet från IAGS med att ”folkmord är en juridisk term med ett tydligt definierat innehåll. […] Därför har svenska regeringar haft som princip att inte rättsligt kategorisera händelser som folkmord med mindre än att en internationell domstol eller tribunal först har prövat frågan”. Samma besked har tidigare givits av statsminister Ulf Kristersson (M).

Det finns två problem med regeringens linje. Det första problemet är att man enligt regeringens definition varken kan kalla Armeniska folkmordet eller Förintelsen för folkmord, eftersom 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott inte trädde i kraft förrän 1951. Folkmordet på det osmanska rikets kristna minoriteter må ha legat till grund för konceptet folkmord och Förintelsen må ha skapat den politiska viljan att genomdriva lagstiftning, men i båda fallen dömdes de skyldiga för andra brott.

Det andra problemet är att svenska regeringar inte alls har ”haft som princip att inte rättsligt kategorisera händelser som folkmord med mindre än att en internationell domstol eller tribunal först har prövat frågan”. De mest uppenbara exemplen är återigen det Armeniska folkmordet och Förintelsen, som ofta har beskrivits som folkmord av svenska politiker och myndigheter. Exempelvis karaktäriserades Förintelsen som ett folkmord under det toppmöte i Stockholm år 2000 som Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson (S) tog initiativ till, och som ledde fram till bildandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA).

Trots en framväxande internationell konsensus vill Sveriges regering inte använda ordet ”folkmord” för att beskriva Israels agerande i Gaza.

En ny granskning från Aktuellt i politiken (1/9) visar dessutom att representanter från M, KD, SD och L vid återkommande tillfällen har krävt att Sverige ska erkänna eller förhindra andra påstådda folkmord, utan att invänta utslag i domstol. Vi kan ta tre exempel:

2021 krävde Moderaternas dåvarande utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark att den socialdemokratiska regeringen skulle verka för att EU skulle ”definiera” Kinas behandling av uigurerna i Xinjiang som ett folkmord (Skriftlig fråga 2020/21:1422) – som stöd för kravet nöjde sig Wallmark med att hänvisa till det ”breda stöd” som enligt honom fanns inom den amerikanska kongressen. Samma krav framfördes några månader senare av Kristdemokraternas Lars Adaktusson (Interpellation 2020/21:658).

Så sent som förra året krävde Sveriges vice statsminister Ebba Busch (KD) att den regering som hon själv ingick i skulle erkänna 1915 års folkmord på kristna minoriteter i Osmanska riket. Kravet har också framförts av en rad andra kristdemokrater, bland annat Robert Halef (Skriftlig fråga 2017/18:1418), liksom av Sverigedemokraterna genom Björn Söder (Motion 2020/21:96). Söder tillägger att ”Sverige bör gå i bräschen som ett föredöme för mänskliga rättigheter, även om det rent politiskt inte alltid är accepterat.”

I en annan sverigedemokratisk motion, som bland annat undertecknades av partiets utrikespolitiska talesperson Aron Emilsson, krävde man att Sverige skulle erkänna Holodomor, svälten som dödade flera miljoner människor i Ukraina 1932–33, som ett folkmord (Motion 2022/23:1748). Kravet har framförts flera gånger, senast av Erik Hellsborn (SD) förra året (Motion 2024/25:328). Som Hellsborn skriver orsakades nämligen svälten av politiska beslut.

Läs mer

Att regeringen eller regeringspartierna skulle ha några principer mot att använda ordet folkmord utan att ha en juridisk dom att luta sig emot stämmer alltså inte. Om de trots detta inte vill använda ordet för att beskriva Israels agerande i Gaza så behöver man söka någon annan och mer principlös förklaring. Exempelvis att man inte vill stöta sig med USA. Eller att man vill skydda Israel, ett land med vilket Sverige har nära ekonomiska och politiska band.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 02 september, 2025

Konsten att skapa en ikon

Den tidigare presidenten Cristina Fernandez de Kirchner vinkar till sina anhängare från husarresten, 11 juni 2025. Foto: Luis Robayo/AFP/TT.

En kvinna på en balkong. En ifrågasatt dom utan bevis. Ett land i kris. I Argentina är en ny politisk martyr på väg att formas – den korruptionsdömda peronisten Cristina Kirchner.

Korsningen mellan San José och Humberto, i Constitución strax söder om Buenos Aires historiska centrum, har förvandlats till ett permanent protestläger. Folksamlingens storlek har skiftat mellan några hundra till flera tusen, beroende på nyhetsläget, men den har aldrig helt skingrats.

För den nyanlände finns en magnetisk fixpunkt, en osynlig mittpunkt för hela det politiska dramat: balkongen på tredje våningen i huset San José 1111. Däruppe – bakom slutna glasdörrar – bor möjligen, eller kanske inte, ex-presidenten Cristina Fernández de Kirchner. Hon har vid upprepade tillfällen klivit ut för att hälsa sina anhängare, som Evita en gång gjorde från Casa Rosadas rosafärgade altan. Nu är dörrarna stängda. Men närvaron är lika stark för det.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 02 september, 2025

Varför vill SD lägga Sverige under Mohammed bin Salman?

I värmländska Årjäng är friheten bilburen. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Jag älskar den bilburna friheten kring värmländska Årjäng – men utsläppen växer för varje motorvarv. I stället för att fylla despoternas fickor borde vi investera i ett grönt Sverige.

När man svänger av E6:an vid Uddevalla in norrut på landsväg 172 öppnar sig en av Sveriges vackraste landsändar. Först rullar fälten fram som mjuka vågor, med en och annan ko som sorglöst idisslar i värmen. Och när skogen tätnar bryts den ständigt av med lockande badplatser. Vid Billingsfors pappersbruk måste man dock stänga av luftkonditioneringen för att undvika svavelstanken.

Efter länsgränsen till Värmland når man en höjd där den blåskimrande Västra Silen breder ut sig. Här ligger Årjängs kommun, mitt i E18-land. Gränsorten Töcksfors stoltserar med två jättelika handelscenter för att betjäna alla snålrika norrmän som gärna kör långt för att spara några kronor. De törstiga gör även en avstickare till Årjängs Systembolag. Kulturen är motorburen, och man hamnar ofta bakom en epatraktor, som dånar av sin säregna blandning av dansband, techno och metal.

Här har jag tillbringat ännu en sommar, och det går inte att undgå Sveriges beroende av fossil energi. Här kör man till jobbet, affären, krogen, bilträffen och folkracet. I skogen hörs skogsmaskiner, fyrhjulingar och timmerbilar. På fälten traktorer och lantbruksmaskiner.

Vi som lockas hit söker samma frihet. Möjligheten att försvinna på en slingrande landsväg eller in i skogen. Vad man dock inte ser genom vindrutan är att varje motorvarv kräver förbränning av diesel eller bensin. Denna har pumpats upp ur undergrunden, bearbetats i ett raffinaderi och skeppats till bensinstationen. Ändå är det bara 25–40 procent av bränslet som gör nytta i motorn, resten försvinner som spillvärme. En elbil använder 90 procent av energin.

Putin, Trump, eller Saudiarabiens Mohammed bin Salman kan utpressa oss genom att stänga kranen och driva upp priserna på världsmarknaderna.

I Sverige är det här ett särskilt dyrt problem. Medan länder som USA, Norge och Storbritannien har egen produktion av fossila bränslen måste vi importera allt. Enligt MIT:s Observatorium för ekonomisk komplexitet importerade Sverige olja, gas och kol för 216 miljarder kronor 2023 – 11 procent av vår totala import. Trots Ulf Kristerssons vallöfte 2022 om ”ett helt fossilfritt energisystem” har kostnaderna för fossilimporterna skenat under hans tid vid makten. 2021, före Rysslands invasion av Ukraina, låg den på 134 miljarder.

Större konsumtion förklarar inte allt – ökade priser och en svag krona står för det mesta. Men det visar att den fyrhjulsdrivna friheten kring Årjäng är beroende av en marknad som kontrolleras av despoter. Putin, Trump, eller Saudiarabiens Mohammed bin Salman kan utpressa oss genom att stänga kranen och driva upp priserna på världsmarknaderna. Under pristopparna var det rimligt att sänka skatten på bensin och diesel, men långsiktigt är det inte rimligt att Sverige skickar hundratals miljarder till auktoritära länder – och Norge! – för rätten att bränna deras olja, gas och kol.

Detta är ironin. Genom globala energimarknader skapar kapitalismen en känsla av frihet hos trafikanterna, samtidigt som fossildespoterna – och norrmännen! – har fått mer makt över oss. Inför Rysslands invasion av Ukraina ströp Putin gasleveranserna till EU, och skapade kaos genom att pressa upp energipriserna. Qatar har hotat att stoppa gasleveranser om EU går vidare med krav på miljöskydd och arbetsförhållanden. Och Trump har nu tvingat EU att öka vårt fossilberoende i ett nytt ”handelsavtal”.

I Årjäng blev Sverigedemokraterna största parti med 31 procent av rösterna. Deras riksdagsledamot Jessica Stegrud vill att Sverige ska fördjupa beroendet genom att börja med gaskraft, något Sverige inte har haft tidigare.

Läs mer

I stället för att göda fossildespoterna – och norrmännen! – kan vi investera i vår egen framtid. Det brittiska klimatpolitiska rådet visar i en aktuell rapport hur elektrifieringen dämpar fossilberoendet, genom att investeringar i ett starkare elnät, förnybar energi, kollektivtrafik och laddinfrastruktur minskar behovet av olja, gas och kol. Redan från 2041 blir omställningen en nettobesparing som sedan växer för varje år.

I stället för att göra som Sverigedemokraterna vill och lägga vårt öde i Mohammed bin Salmans händer, borde vi alltså investera i vår egen ekonomi. Det borde oppositionen kunna göra till ett vallöfte.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 01 september, 2025

Kulturkanon är inte nationalistisk nog

Lars Trägårdh poserar framför sitt frilanskontor – där även Flamman har sin redaktion. Foto: Magnus Lejhall/TT.

Lars Trägårdh hoppas att hans kulturkanon ska ena landet. Samtidigt slår regeringen sönder kulturens infrastruktur, och använder den som vapen för att skapa polarisering. Det här är ingen kanon: det är en dödsruna.

I morgon är det äntligen dags.

Skådeplatsen Uppsala är väl vald, lärdomsstaden där både Carl von Linné och Erik Gustaf Geijer står staty, giganterna som avtäckt både naturens och samhällets hemligheter. Eller så slipper man näsvisa journalister som inte orkar med den kaosartade tågsträckan från Stockholm.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)