FILM

Järnladyn
Regi: Phyllida Lloyd.
Distr: Scanbox Entertainment.

Filmen Järnladyn gör mig mest fundersam, inte särskilt upprörd.
Den mest frekventa vänsterkritiken mot Phyllida Lloyds film går ut på att filmens titelfigur, Margaret Thatcher, liksom blir för mänsklig. Klart som korvspad att den kvinnan inte ska framställas som människa, verkar somliga tycka.
Men järnladyn, vars politiska gärning gick ut på att krossa facket och göra Storbritannien till en nyliberal experimentstuga, blir i Meryl Streeps fantastiska tolkning en snarast tragikomisk gestalt. Biobesökaren får visserligen inte reda på konsekvenserna av hennes politik, man ser bara en rad scener där folk våldsamt demonstrerar mot henne.

Men man kan inte anklaga Lloyd för att hylla Thatcher. Margaret är en förvirrad och senil tant i de filmsekvenser som utspelar sig i nutiden, en fossil i det moderna samhället. Dessutom finns anspelningar på att sådana tanter är offer för det brittiska samhälle som Thatcher själv varit med om att skapa, ett samhälle där pensionärerna knappt har råd med mjölk och hemtjänsten fungerar dåligt.  
Den sortens ironi har i sin tur lett till kritik från högerhåll. Filmens Streep/Thatcher är ju knappast någon övermänsklig ledargestalt som besegrar kommunisterna i Labour. Hon framstår som kluven, stundvis osäker. Hård för att klara sig i en manlig värld. Inget utrymme för velande och tvivel inte på Downing Street. Däremot hemma i samtalen med den älskade maken Denis.
Filmens styrka beror nog på att den faktiskt inte gör någon glad. Vare sig alla oss som avskyr Thatcher för thatcherismens skull, eller de som hyllar henne av samma anledning.

Lloyd hade kunnat göra en konservativ hyllning eller en lika konservativ hatfilm om Thatcher. Men hon valde att se saken som mer komplicerad än så. Filmen fokuserar på Thatchers utsatthet som kvinna i en helt manlig värld. Där ligger roten till hennes styrka och hennes svaghet. En styrka, därför att alla dessa överklassgubbar behöver henne, medelklasskvinnan, för att vinna val och behålla makten. En svaghet, därför att de egentligen inte vill ha henne.
Lloyd sätter på så sätt fingret på Margaret Thatchers historiska betydelse. Hon räddade de snobbiga och mossiga brittiska konservativa från att gå under. Hon vann medelklassen och dessvärre stora delar av den brittiska arbetarklassen tillbaka till Torypartiet. Labour reagerade för sent på hotet – det kom ju bara från en uppkäftig kvinna.  
Sen kom allt det andra som vi kan läsa i historieböckerna om.