Under våren 2019 försåg Naturvårdsverket regeringen med ett underlag (rapport 6879) för de närmsta årens klimatpolitik. Uttrycket ”mycket snack lite verkstad” är en bra summering av klimatpolitiken hittills. Rapporten påtalar att vår koldioxidbudget med nuvarande fart på utsläppen tar slut runt 2030, om vi ska klara max 1,5 graders uppvärmning. Fortsätter vi som vi har gjort hittills måste vi alltså helt stoppa utsläppen om tio år. Naturvårdsverket skriver också att det krävs snabba, långtgående och aldrig tidigare skådade förändringar. Har du sett dem? Inte jag heller.

Cirka 50 miljoner ton koldioxid tvingas atmosfären ta emot från Sverige varje år. En tredjedel kommer vardera från industrin, transporter och övrigt. I den sista kategorin svarar jordbruket ensamt för 7 miljoner ton.

Det är dock inte hela bilden. Industri som omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter ligger utanför statistiken. Samma sak gäller koldioxid som frigörs vid våra återkommande skogsbränder.

Vår konsumtion orsakar också stora utsläpp utanför våra gränser. Utrikesflyget och importerat kött står för betydande utsläpp som inte ens syns i statistiken.

Hur bra är då regeringens politik för klimatet? Inte särskilt. Klimatpolitiska rådet har till och med slagit fast att det inte kan räknas som någon plan, eftersom målsättningarna saknar konkreta siffror.

Naturvårdsverket rekommenderar regeringen att använda sig av både kort- och långsiktiga insatser, samt att redan nu skärpa prissättning och regleringar. Staten behöver styra omställning på ett sätt som aldrig tidigare gjorts. Samtliga politiska områden behöver involveras.

Då duger inte vaga planer och förhoppningar.