I Haagprogrammet, en femårig handlingsplan antagen på toppmötet i förra veckan, slås tidigt fast att asylfrågor hör samman med andra politikområden. Terrordåden i New York och Madrid bidrar till det ”akuta” behovet av ett samlat grepp kring illegal migration, trafficking, terrorism och organiserad brottslighet – vilket EU samlar under den allmänna termen ”gränsöverskridande problem”.
Haagprogrammets överstatliga asylpolitik ska på sikt beslutas med kvalificerad majoritet, vilket är den princip som gäller i den – ännu inte antagna – EU-konstitutionen.
Den svenska regeringen har redan tidigare släppt sitt motstånd mot en harmoniserad asylbedömning där enskilda länder inte tillåts ha en generösare politik, vilket Göran Persson i EU-nämnden uttryckte som ”ett tydligt behov av gemensamma regler och rättvis fördelning av bördorna”.
Nu har man också gett efter i frågan om ökad harmonisering av gränsbevakningen, vilket är ett tydligt steg mot även operativt överstatligt samarbete.
Samarbetet med tredje land anges som centralt, och mer och mer av målet att kontrollera migrationsströmmarna ska uppfyllas genom att flytta ut asylproceduren utanför EU. Den allmänkända symbolen för denna strävan, asyllägren, har dock försvunnit.

FN:s flyktingorgan UNHCR och Amnesty International har kritiserat handlingsplanen för bristande respekt mot flyktingkonventionerna. Enligt Amnesty är det ett stort gap – ett ”vakuum” – mellan högtravande ord om mänskliga rättigheter och de praktiska förslagen.
Ingenstans i Haagprogrammet talas om att skapa eller förbättra flyktingars legala vägar in i EU, vilket är vad flyktingorganisationerna efterlyser. I stället talas om den ”viktiga roll” som legal migration kan spela för att utveckla ”den kunskapsbaserade ekonomin” – en signal om ambitionen att handplocka arbetskraftsinvandrare.
För att ytterligare understryka, uppmanas kommissionen utarbeta rutiner och mottagandeprocedurer som är ”kapabla att snabbt svara mot fluktuerande behov av migrerande arbetskraft”.