Lissabonprocessen, som påbörjades vid EU-toppmötet 2000, har ställt upp mål inför 2010: EU ska bli världens mest kunskapsbaserade, dynamiska, och konkurrenskraftiga ekonomi.
För att få fart på processen tillsatte ministerrådet i våras en särskild högnivåarbetsgrupp, ”Employment task force”, som skulle konkretisera råd och riktlinjer.
Gruppen leddes av Hollands förre premiärminister Wim Kok. Den svenska representanten – på personligt mandat – har varit Anna Ekström, ordförande i Saco och före detta statssekreterare i näringsdepartementet.
– Det var väldigt bråttom att få rapporten klar, jag tror arbetet skett unikt snabbt i EU-sammanhang, säger Anna Ekström till Flamman.
– Vår bedömning är att det går att skapa en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, utan att kopiera den mer råa och brutala amerikanska modellen, sade hon när resultatet presenterades i förra veckan.
Recepten har fått kritik för att vara för arbetsgivarvänliga. Enligt Ekström finns skäl att vara självkritisk på en punkt: stycket om uthyrningsföretag.
– Avsnittet beskriver lite väl utförligt uthyrningsföretagens fördelar, men nackdelarna nämns mest i förbifarten. Texten ser nästan lite blåögd ut.
– Men jag vill inte plocka russinen ur kakan, rapporten är ett slutresultat jag kan godta.
En annan del av Lissabonprocessen är integrationen på arbetsmarknaden.
Arbetsgruppen menar att medlemsstaterna måste underlätta tillgången till utbildning, bekämpa diskriminering på arbetsplatserna, ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnliga invandrares behov, uppmuntra småföretagande bland invandrare, och underlätta möjligheten för utländska examina och kunskaper att godtas
Så långt handlar det om hur redan befintliga invandrare och deras kompetens bättre ska tas tillvara. Men arbetsgruppen konstaterar att det inte räcker – man vill gå ett steg längre.
– Ska man först integrera de som redan finns, eller se till att Europa är en attraktiv arbetsmarknad i förhållande till USA? säger Anna Ekström.
Hon förespråkar både och, men välkomnar det senare. Innan ”Homeland Security” tillämpade USA en sedan länge etablerad policy av aktiv headhunting i en del u-länder; exempelvis för att locka till sig indiska dataprogrammerare.
Rapporten talar om att en noggrant utformad invandringspolitik kan ”hjälpa till att förebygga obalanser” inom EU:s arbetsmarknad. Politiken bör samordnas inom EU och med OECD samt med invandrarnas ursprungsländer, menar rapporten.
Exakt hur det ska gå till är det för tidigt att uttala sig om, menar Ekström.
– Vi i gruppen hade lyxen att kunna säga mer allmänt vad som behöver göras, utan att diskutera exakt hur det ska gå till eller vem som ska sköta det.
Det är – såvitt Flamman kan erfara – första gången aktiv samordning av migrationspolitiken diskuteras inom ramen för EU:s sysselsättningsstrategi.
Rapporten diskuterar inte problem med arbetskraftsinvandring, exempelvis kring hur gällande lag och kollektivavtal ska skyddas mot dumpning. Enligt Anna Ekström behövs det inte.
– Det finns direktiv som fastslår att det är värdlandets regler som gäller. Därmed är det upp till oss i de fackliga organisationerna att bevaka efterlevnaden.
Enligt Pontus Ringborg, kansliråd på Näringsdepartementet, kan det vara känsligt om rapporten föreslår långtgående samordningar som trampar medlemsstaternas kompetens på tårna.
– Men invandringen som ett instrument för att hantera den demografiska utvecklingen har diskuterats mer allmänt sedan 1999.
EU-kommissionen har nyligen presenterat ett utkast till slutsatser kring integration och sysselsättning, där språkbruket är mer allmänt hållet.
Dessa ska, tillsammans med den nya rapporten, diskuteras på ar-betsmarknadsministrarnas möte denna vecka.
