Kan en demokrati hemligstämpla sitt eget parlaments omröstning om budgeten? Svaret är nej.
Men att hemligstämpla budgetomröstningen är precis vad EU-parlamentets talman Martin Schulz föreslår. Han sa nyligen att: ”Det finns ett tryck på vissa EU-parlamentariker att rösta för budgetförslaget och därför finns det fog för att för att hålla en hemlig omröstning. Det är EU-parlamentsval 2014 och EU-parlamentarikerna riskerar att inte bli omvalda om det kommer fram att de röstat för mer pengar till EU.”
Parlamentets talman säger alltså att väljarna inte ska få veta hur de folkvalda har röstat, för då är det risk att parlamentarikerna inte blir omvalda. Efter 18 års svenskt EU-medlemskap har jag lärt mig en sak: Tyvärr finns det ingen gräns i EU för handlingar och förslag som undergräver och hotar demokratin.
Häromveckan avslöjade Daily Telegraph att EU avser lägga två miljoner euro på att bygga upp en ny struktur där EU-anställda ska söka igenom internet för att hitta kritiker mot EU ”Speciell uppmärksamhet bör ges åt de länder som haft en uppgång i EU-skepticism”, står det i det hemliga dokumentet.
För en månad sen avslöjade Wall Street Journal att en EU-panel ledd av Lettlands förra president Vaira Vike-Freiberga utarbetat en rapport till EU-kommissionen där man föreslår att varje EU-land bör införa ett speciellt medieråd, som ska ha mandat att döma ut böter, tvinga fram skriftliga eller tv-sända ursäkter, samt ta ifrån journalister sin rätt att kalla sig för just ”journalister”. Råden ska vara ”oberoende”, men EU-kommissionen ska samtidigt övervaka dem så att de följer ”europeiska värderingar”.
I den utmärkta boken ”Det mjuka monstret” gör den respekterade tyske författaren Hans Magnus Enzensberger en skarp och kritisk analys av den Europeiska Unionen. Han noterar att många av EU:s höga ämbetsmän beundrar den österrikiske filosofen och EU-anhängaren Robert Menasse. För tre år sedan skrev Menasse en essä där han konstaterar att EU-kommissionen, rådet och parlamentet producerar ett svart hål, ”där det som vi menade med demokrati försvinner”. Det är en riktig analys. Menasse ser dock detta som något positivt.
Han skriver att det är; ”ett befriande steg om rambetingelserna för vårt liv inte längre i huvudsak bestämdes genom fria val”. Menasse slutsats är att den klassiska demokratin, ”inte rätt och slätt kan tillämpas inom en övernationell union, ja att den hämmar den.”
Robert Menasse hyllar EU:s byråkrater. De är en upplyst ämbetsmannakår som oförtrutet arbetar fram förordningar och riktlinjer, framhåller Menasse och ger dem ett stående epitet; ”en josefinsk byråkrati”.
Det låter nästan lite fint. Men sanning är att en ”josefinsk byråkrati” har mycket mer gemensamt med den gamla ”sovjetiska nomenklaturan” än vad den har med en stat styrd efter demokratiska principer.
Den här utvecklingen beror inte på att EU-byråkraterna är onda människor. Utvecklingen beror på att EU vuxit fram i ett ekonomiskt och historiskt sammanhang där europeisk storindustri och finanskapital alltid haft det avgörande ordet. Besluten om EU:s framtid har inte fattats av folken, utan i slutna mötesrum mellan kapitalets direktörer och unionens höga ämbetsmän.
EU har varit det avgörande verktyget för kapitalet för att genomföra det nyliberala projektet. Det är därför demokratin undergrävs. Det är därför unionens institutioner är så slutna. Det är därför EU vill övervaka, kontrollera och registrera sina motståndare.
En demokrati ska inte hemligstämpla sitt eget parlaments omröstning om budgeten. Men om det skulle ske i EU, så är det inte så förvånande. För EU är ingen demokrati.
