Efter att regeringscheferna i april beslutat om det nya terroristpaketet, möttes i förra veckan justitieministrarna för att konkretisera dessa planer. Som Flamman berättat om tidigare (14/04) har ungefär hälften av de 50-talet punkter i detta en liten koppling till just terrorism utan handlar snarare om allmän brottsbekämpning och övervakning av de egna medborgarna. Flera punkter går längre än till och med USA:s famösa Patriot Act.
En av nyheterna är att, på förslag från EU:s utrikesrepresentant Javier Solana, låta SitCen få en central roll även till ”intern” analys av hotbilder.
Förslaget är förankrat med de nationella säkerhetstjänsternas chefer men inte väckts på politisk nivå.
En stor del av EU:s terroristbekämpning handlar just om informationsinhämtning – men tidigare har fokus lagts på det polisiära samarbetet. Många av önskemålen är egentligen gamla, och många beslut är redan tagna. Missnöjet är stort bland EU-centralisterna med att flera av medlemsstaterna – dock inte Sverige – släpar benen efter sig med att genomföra följdlagstiftning och förändringar i sina egna byråkratier.
Det finns också ett motstånd mot byggandet av en ny underrättelsetjänst à la ”Europas CIA” varför SitCen lanserades som en kompromiss från Solana.
SitCen står för Situation Centre och är en av den gemensamma försvarspolitikens tidigare landvinningar. SitCen bildades 2000 och är hjärtat i den gemensamma försvarspolitikens informationsinhämtning, och har ännu så länge delvis agerat som Javier Solanas eget lilla kontor. Dess fokus hittills har varit att analyser externa hotbilder.
Att ge SitCen en roll i terroristbekämpningen betyder således att en del av tyngdpunkten flyttas – från polis till militär.
Med detta följer också det militära tänkandet – som på många sätt skiljer sig från det polisiära. Något förenklat: i stället för att förebygga, identifiera hot. I stället för att bestraffa faktiska handlingar, stoppa dem i förväg. Och emedan helt andra regelverk styr polisen än militären, kan rimliga proportioner mellan faktiskt hot, möjliga konsekvenser och åtgärd nu komma att saknas helt.
En logisk följd att vänta, kanske om något år, blir – om nationell polis och säkerhetstjänst visar sig inte överlämna tillräckligt mycket material till SitCen – att öka även SitCens operativa kontroll och ge dem befogenheter att beordra polisen till detta. Därmed skulle Ådalenlagarnas rågång vara än mer försvunnen.
Även ett annat beslut, nyligen taget, pekar på samma sak; när EU återigen uppdaterade sin terroristlista.
Ett tiotal nya italienska organisationer finns på listan. De har det gemensamt att samtliga är små, anarkistiskt färgade och mer eller mindre okända. Tidigare i våras har fem ledande aktivister inom Campo Antiimperialista gripits, varav några inledde en hungerstrejk.
Sammantaget handlar det om steg för att sudda ut gränsen mellan terrorism, våldsam anarkism och oppositionella grupper. En alltmer militariserad blick börjar vändas inåt.
