Inrikes 14 juni, 2018

Facken inskränker själva strejkrätten – beskrivs som ”skademinimering”

Det var med regeringens strejkutredning som en kniv mot strupen som LO, TCO och Saco kom överens med Svenskt Näringsliv: strejkrätten ska begränsas. Men förslaget kommer inte att lösa konflikten i Göteborgs hamn, enligt kritiker. Däremot öppnar det för avtalsshopping.

Förra veckan presenterade företrädare för fackförbunden LO, TCO, Saco och arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv en överenskommelse: parterna ska driva ett lagförslag om inskränkt strejkrätt.
– Stridsåtgärder ska inte används i andra syften än att få till stånd kollektivavtal, slog Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen fast när förslaget presenterades.
Det är huvudlinjen. Vidare ska ett fackförbund inte få ta till stridsåtgärder för att få till ändringar som inte redan har förhandlats om eller för att driva rättsliga frågor. Avgörandet om vad som är tillåtet hamnar hos Arbetsdomstolen.

Det var bara knappt en timme efter att de tre stora facken avslutat sin presskonferens tillsammans med Svenskt Näringsliv, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) klev upp i talarstolen i ett av riksdagens pressrum. Hon kallade förslaget intressant och välbalanserat.
– Därför är det självklart för mig att det här förslaget går före andra förslag, sa hon.
”Andra förslag” syftar på den utredning om strejkrätten som regeringen tillsatt, och som ska lämnas till ministern senare i juni. Nu vill Ylva Johansson alltså i stället lagstifta enligt parternas förslag.
Det dröjde inte långt efter det beskedet innan även företrädare för Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom förslaget. Även Liberalerna har under mandatperioden drivit frågan om inskränkt strejkrätt.
En proposition som läggs fram i riksdagen skulle alltså sannolikt röstas igenom, även med de förändringar i maktfördelningen som riksdagsvalet i höst kan komma att innebära.
LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv menar att de nya lagförslagen redan är praxis på arbetsmarknaden.

Arbetsrättsexperten Kurt Junesjö hävdar dock att det öppnar för avtalsshopping.
– Jag är väldigt förvånad över att Socialdemokraterna under ett valår väljer att försämra vapnen för att förbättra arbetstagarnas villkor mot arbetsgivaren, säger han till Flamman.
Problemet är kanske inte i första hand så kallade gula fack, menar han, utan att arbetsgivaren skulle kunna välja ett billigare befintligt kollektivavtal, till exempel från ett annat LO-förbund.
Ett antal sådana försök har gjorts från arbetsgivarsidan de senaste åren. Det mest kända är kanske den så kallade Figeholmskonflikten 2005, där arbetsgivaren försökte byta från Pappers kollektivavtal till IF Metalls, som var billigare och hade sämre villkor för de anställda.
Efter det har ett liknande försök gjorts för anställda på larmföretaget Sector Alarm, som omdefinierades till ”larmoperatörer”, och blev av med elektrikernas mer gynnsamma kollektivavtal.
I båda fallen varslade facken om strejk. I båda fallen tvingades arbetsgivaren backa. Med den föreslagna lagen skulle liknande strejkvarsel bli olagliga, enligt Kurt Junesjö.

Ingen hamnlösning

Hamnarbetarförbundets konflikt med arbetsgivaren APM Terminals var anledningen till att regeringens strejkrättsutredning tillsattes. Men den nya lagen kommer inte att lösa konflikten, enligt förbundet själva.
Ett kollektivavtal är nämligen precis vad Hamnarbetarförbundet velat ha hela tiden, säger Erik Helgeson, förbundsstyrelseledamot. Det är en ståndpunkt man upprepat gång på gång under de år konflikten i hamnen pågått.
I stället oroas Erik Helgeson för samma sak som Kurt Junesjö: att lagförslaget öppnar för avtalsshopping.
– Ibland finns det en sån naiv bild av att alla kollektivavtal är lika bra. Så är det ju inte. Man har kommit olika långt, och i en bransch kanske natt-OB är fullständigt ointressant, eftersom man inte har något nattarbete. Då behöver man ju viga sitt liv åt att få upp den. Då blir det ett rätt gynnsamt avtal för en arbetsgivare som har mycket nattpass.

Ibland finns det en sån naiv bild av att alla kollektivavtal är lika bra. Så är det ju inte

Dessutom är han övertygad om att en överenskommelse med Svenskt Näringsliv inte innebär att man har uppnått ”något slags balans” på arbetsmarknaden.
– Svenskt Näringsliv kommer att gå in efter valet och fortsätta veva. Nu vet de också att de inte kommer möta något motstånd från de stora förbunden, men de kommer förstås inte nöja sig för det.
När Flamman pratar med de mindre fackförbund som inte har haft någon del i SACO:s, TCO:s och LO:s förhandlingar, är ett uttryck återkommande: ”Bananrepublik”.
Framförallt LO anklagas för att ha glömt bort de arbetare som de får sitt mandat från.
Fanny Hökby är informationsorganisatör på SAC, det syndikalistiska fackförbundet. Hennes röst spricker lite när hon svarar på Flammans frågor via telefon.
– Ja, du hör ju att jag är ganska upprörd, säger hon.
SAC är antagligen det fackförbund som skulle drabbas allra hårdast av det lagförslag som presenterats. Förbundet har sedan bildandet 1910 haft som modell att verka på arbetsplatserna utan kollektivavtal. I ett slag skulle de alltså förbjudas använda stridsåtgärder överhuvudtaget.
– Det handlar om att tränga bort de som vanligtvis inte vill ha kollektivavtal. De pratar om att de som tar ansvar inte kommer att drabbas av försämringar. SAC är ett fackförbund som har funnits i hundra år. Vi har varit viktiga för den fackliga rörelsen. Nu är det som att de säger att vi aldrig har tagit ansvar. Att vi aldrig har varit viktiga, säger Fanny Hökby.

Bättre än alternativet

Torbjörn Johansson är avtalssekreterare på LO, och en av arkitekterna bakom överenskommelsen med näringslivet.
Han kallar det för skademinimering.
– Jag tänker inte sticka under stol med att det är en riskfaktor att ha en strejkutredning när vi ska ha ett riksdagsval i höst och när vi redan i dag har en majoritet i Sveriges riksdag med antifackliga partier, säger han till Flamman.
Enligt Torbjörn Johansson finns inget intresse från arbetsgivarsidan att förändra balansen på arbetsmarknaden.
– Då finns det en skademinimering i att parterna är helt överens om att oavsett vad som händer efter valet så är det det här som gäller, och vi är helt överens om att det är det här vi tänker vi driva.
Så fackförbund som SAC och Hamnarbetarförbundet borde egentligen vara glada över det här förslaget?
– Det kanske de är, men det kanske de inte vill säga. Det här förslaget är bättre för dem än det som ligger i utredningen i alla fall. Det vet jag.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Tidslinje

4 januari 2012: 
I stormen Emils sista kastvindar hissas nya flaggor i Göteborgs hamn. Det gamla terminalbolaget Skandia terminal Gothnenburg AB ersätts officiellt av APM terminals Gothenburg AB, även om affären egentligen blev klar redan året innan.

– Nu ska vi göra APM Terminals Gothenburg till en av Norra Europas ledande containerhubbar! utropar företagets vd, Kim Fejfer, i ett pressmeddelande på dagen.

Erik Helgesson på hamnararbetarförbundet är glad över att APM har tagit över.

– Fördelarna på kort sikt är uppenbara. APM har stora resurser och det är en fördel för oss, säger han till Svenska Dagbladet.

 27 april, 2016:
Det är en grå dag i hamnen. Relationen mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet har surnat efter fyra år tillsammans. Utanför grindarna till containerterminalen har förbundets medlemmar samlats. De vill ha kollektivavtal, säger de. Arbetsgivaren vägrar. Det ska bli den första 24-timmars-strejken i hamnen. Ytterligare tre genomförs under månaden som följer.



27 maj, 2016:
Transportarbetarförbundet kommer överens med Sveriges Hamnar om ett nytt kollektivavtal för stuveriarbetare. Transports tidigare strejkvarsel avblåses.



8 november 2016:
Hamnarbetarförbundet inleder en blockad mot övertid och inhyrning. En vecka senare genomförs den första av åtta stycken punktstrejker på en handfull timmar vardera. Det är dimmigt och regnigt hela veckan. Arbetsgivaren svarar med att dra in betald facklig tid för Hamnarbetarförbundets lokala ordförande. Den 25 november kallas parterna till medling.



17 januari 2017: 
Efter förhandlingar med parterna under årsskiftet lämnar medlarna sin hemställan – ett förslag på en uppgörelse mellan parterna. APM svarar ja. Hamnarbetarförbundet svarar nej och kräver kort därefter att medlarna byts ut. Det svarar medlingsinstitutet nej till. Hamnarbetarförbundet genomför en ny punktstrejk.



22 februari 2017: 
Efter ett möte mellan APM Terminals vd och Hamnarbetarförbundet görs ett nytt försök till medling. I mars kommer en ny hemställan. APM Terminals svarar återigen ja, och Hamnarbetarförbundet svarar återigen nej.



31 mars 2017:
Sveriges Hamnar stämmer Hamnarbetarförbundet för olovlig stridsåtgärd. Hamnarbetarförbundet svarar med två egna stämningar. Samtidigt pågår bland annat övertidsblockader fortfarande från Hamnarbetarförbundets sida.



19 maj 2017:
Samma dag som medlarna påbörjar ännu ett försök att få parterna att komma överens inleder också APM Terminals en en och en halv månad lång lockout av Hamnarbetarförbundets medlemmar.



20 juni 2017:
APM Terminals varslar 160 personer om uppsägning med anledning av arbetsbrist. Många av de som får gå i augusti ska i stället komma att plockas in som timvikarier.



22 juni 2017: 
Regeringen tillsätter en utredning om strejkrätten. Förslaget möts av massiv kritik från fackföreningshåll.
– Vi är ledsna att regeringen gör detta. Stridsrätten är fundamental. Det är jättekänsligt att ge sig in och peta i den, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson till Arbetet.



4 juli 2017: 
Medlarna ger upp hoppet om att finna en överenskommelse och lämnar hamnen. En period av relativt lugn följer i hamnen.



13 januari 2018:
Göteborgs Hamn konstaterar att konflikten i hamnen inneburit det största tappet i containterhamnens historia. En femtedel av trafiken har försvunnit jämfört med tidigare år.



27 februari 2018:
Uppgifter om innehållet i den kommande strejkrättsutdelningen läcker ut, via källor till Ekot. Utredningen påstås bland annat föreslå att ett fack med kollektivavtal ska kunna förbjuda ett fack utan kollektivavtal från att vidta stridsåtgärder.



21 mars 2018: 
Hoppet om att konflikten ska kunna lösas av de inblandade tänds när Hamnarbetarförbundet kallar till presskonferens tillsammans med Transport. Där berättar de båda förbunden att de diskuterat en sammanslagning – men misslyckats med att komma överens.



5 juni 2018: 
LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv kallar till presskonferens, där de presenterar ett eget förslag på inskränkt strejkrätt. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är omedelbart positiv.

Så beskriver LO överenskommelsen om strejkrätten:

• Det ska inte längre vara tillåtet att vidta stridsåtgärder som inte syftar till att uppnå kollektivavtal.
• Förslaget påverkar inte rätten att vidta sympatiåtgärder, politiska stridsåtgärder eller indrivningsblockader.
• Ingen inskränkning görs i rätten att vidta fackliga stridsåtgärder i syfte att uppnå ett kollektivavtal.

Källa: LO

Inrikes 16 juni, 2025

Palmecentret förlorar miljonbelopp: ”Orbanisering”

Biståndsminister Benjamin Dousa (M) och Jakob Granit, generaldirektör på Sida, besöker ett svenskt biståndsprojekt i Uganda. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Efter en ändring i sista sekunden stoppas bidrag på 68 miljoner kronor till Palmecentret. ”Svårt att tänka att det inte är riktat mot oss”, säger generalsekreteraren Oscar Ernerot, som beskriver stödet som bortskuret med ”kirurgisk precision”.

– Tråkigast är beskedet såklart för alla våra partners och verksamheter ute i världen, som kommer drabbas hårdast av det här, säger Oscar Ernerot, generalsekreterare för Palmecentret.

– Inte minst i Palestina, vilket är särskilt allvarligt just nu, där vi stödjer fackföreningar, kvinno- och ungdomsorganisationer. Men även i södra Afrika och Colombia.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Folket som den israeliska litteraturen vill glömma

Tvångsförflyttningarna av palestinierna skildras på olika sätt i i den israeliska litteraturen. Foto: AP.

Om Israel ska göra upp med sin historia måste glömskan först konfronteras på allvar. Theo Vareman reflekterar över hur 1948 skildrats i palestinsk och israelisk skönlitteratur.

Nyinflyttad i London stod jag en dag vid hylla O i bokhandeln på Gower street och hade framför mig merparten av Amos Oz författarskap. Det var som att träffa en gammal vän. Oz – fram till sin död Israels mest erkända författare – är en av dem jag ständigt återvänder till. Dels tilltalas jag av melankolin hos de ofta sökande, förvirrade huvudpersonerna, dels är han en mästare på att skildra barnets perspektiv, även under dramatiska historiska skeenden. Jag lämnade bokhandeln med kortromanen Panter i källaren från 1995.

Läsaren får följa Proffy, en tolvårig pojke i Jerusalem under året som leder fram till Israels grundande. Kampen för ett eget land letar sig in i Proffys och hans vänners lekar, något som kompliceras av att Proffy samtidigt blir vän med en brittisk soldat som vill bättra på sin rostiga hebreiska. I slutet av boken blir leken allvar, när FN meddelar sin delningsplan för Palestina och drömmen om en judisk stat plötsligt tycks inom räckhåll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Kvinnor som skrattar är inte kannibaler

Paris Hilton talade med en mörk alt som del av sin varumärkesförflyttning. Foto: Chris Pizzello/AP.

Anne Carson rannsakar synen på ljusa röster genom historien. Skojigt, tycker Hanna Johansson om den nyutgivna essän ”The gender of sound”.

Mot slutet av The gender of sound, en essä som första gången publicerades i en samling 1992 och som tidigare i år kom i en tunn, snygg nyutgåva av Silver press, håller Anne Carson ett tal till naivitetens lov. Eller, så här: hon förutspår att hon kommer att få kritik för sitt spretiga sätt att besvara den fråga som essän uppehåller sig vid: ”Hur påverkar våra föreställningar om kön hur vi uppfattar ljud?”

Carson är professorn i klassiska språk som blivit berömd för sitt säregna, poetiska sätt att förhålla sig till antikens källor. I The gender of sound vänder hon sig också dit. Aristoteles föreslog att kvinnors ljusa röster är ett bevis på deras inneboende ondska, eftersom modiga varelser – som lejon, eller tjurar – gör djupa, mörka läten. Ju tyngre testiklar, fortsätter han, desto djupare röst; de fungerar som ett slags lod för stämbanden. I litteraturen är kvinnors ljud okontrollerade och kaotiska: högljudda skrik, vilda skratt, ylanden, gäll klagosång, utrop av smärta eller njutning. De är verbalt inkontinenta, fjolliga, skvallriga. Ofta påtalas likheten mellan kvinnans mun och kvinnans kön, vars läppar bör hållas slutna. I Odyssén ber Telemachos vid ett tillfälle sin mamma Penelope att hålla käften. Under hellenismen hände det att röstövningar ordinerades för att bota fysiska och psykiska besvär hos män, medan en kvinna som använde sin röst för mycket ansågs kunna drabbas av menstruationsrubbningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

V-profilen om Järvaveckan: ”Lobbyister har tagit över”

Magdalena Andersson talar först till folket i Gaza och sedan till de församlade under Socialdemokraternas dag på Järvaveckan. Foto: Liz Fällman.

Årets Järvavecka är den tionde i ordningen. Mohamed Nuur, lokal V-profil, ser skeptiskt på utvecklingen för både veckan och politiken i stort.

– Jag får lite av en tvångstanke att skriva ”Kuken” på den, säger Ung vänster-medlemmen vid klistermärkesbordet om Sverigeflaggan på den USA-Sverige-pin hon hittat på marken. Troligen har någon från Amerikanska Handelskammarens granntält tappat den.

Utöver dem är Vänsterpartiets monter på Järvaveckan omringade av Tibble Gymnasium, samt läkemedelsföretagen Astra Zeneca och Chiesi Pharma. Överallt syns loggorna för huvudsponsorerna: Axel Johnson-gruppen och Gålöstiftelsen. Väderprognosen över Spånga IP är polisdrönare och spridda regnskurar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

Allan är homosexuell – ska utvisas till Ryssland

Allan, 41, har förts till förvar – i väntan på att utvisas till det homofoba Ryssland. Foto: Privat / Mikhail Metzel/AP

41-årige Allan flydde till Sverige för att slippa kriga för Putins hbtq-fientliga regim. Nu skickas han tillbaka, då Migrationsverket menar att han motsatt sig deras arbete. ”Medan jag sitter inspärrad är de som hanterat mitt fall lyckliga, fria, och förbereder sig antagligen för midsommar”, skriver han till Flamman.

– Jag är väldigt förvirrad, superstressad nu, säger Allan, 41.

Han kan inte prata länge, men tackar för samtalet. Uppkopplingen är sprakig, och mobilen är lånad. Hans egen blev tagen när han fördes till Migrationsverkets förvar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 juni, 2025

Budgetsaneringen på 1990-talet räddade välfärden

När dåvarande statsministern Göran Persson fyllde 50 år, fick han en stickad mössa av Johan Lönnroth. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman (29 maj) under rubriken ”Magdalena Andersson är fast i fel epok”: ”Kritiker menar att de svenska Socialdemokraterna på 90-talet sålde ut välfärden till nyliberalismen, medan finanshökar som Magdalena Andersson menar att budgetsaneringen snarare räddade den. Nu är partiet där igen.”

Att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Jag tolkar Leonidas så att han instämmer med de angivna kritikerna. Men de hade fel. Nyliberalerna ville montera ned välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt var en kort tid påverkad av dem då han lät publicera Det sovande folket 1993.

Men att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Om vi (jag var med) inte hade fått ordning på de offentliga finanserna – budgetunderskottet låg över tio procent av BNP och Maastrichtskulden låg på 80 procent av BNP 1993 – hade Sverige hamnat i samma situation som Grekland under eurokrisen. Budgetsaneringen fick en dålig fördelningsprofil då S dumpade oss i V – som gjorde upp med dem om en budgetsaneringsplan med bland annat värnskatten hösten 1994 – och genomförde saneringen ihop med C åren 1995 till 1998. Men saneringen var nödvändig.

Läs mer

Anderssons misstag är att hon håller fast vid orimligt strama budgetregler i ett läge då vi är nere på en skuldnivå på 30 procent och vi har behov av ett stort grönt investeringspaket liksom kraftigt ökade statsanslag till kommuner och regioner.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 juni, 2025

Norge får ny drogpolitik: ”Avkriminalisering light”

Bjørn Dahl, politiker för anarkistiska Samfunnspartiet, rökte en holk i valstugan på Karl Johan redan 2017. Foto: Vidar Ruud/NTB.

En majoritet i norska Stortinget, inklusive Arbeiderpartiet, har röstat igenom ett nytt lagpaket som ska bemöta droganvändare med lägre straff och mer hjälp. ”Även i Sverige är S den största nöten att knäcka”, säger Karin Rågsjö (V) – som tycker att reformen kunde ha gått längre.

I förra veckan röstade fyra norska partier – Høyre, Sosialistisk Venstreparti (SV), socialliberala Venstre och socialdemokratiska Arbeiderpartiet – för en ny ”rusreform”.

– Vi har länge varit en del partier i Stortinget som jobbat för en avkriminalisering av mindre mängder narkotika, säger Torgeir Knag Fylkesnes (bilden), SV:s rättspolitiska talesperson, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 12 juni, 2025

Skolskytten i Österrike följde nazistkonton på X

Bilden som 21-åringen lade upp innan masskjutningen, en bild på honom från en e-sportsturnering, samt en detalj ur det fastnålade inlägget hos ett av de få konton han följde. På den sistnämnda bilden syns nazistsymbolen ”svarta solen” och den fascistiska filosofen Julius Evola.

Ett konto på X kopplas till skytten som mördade tio personer i österrikiska Graz. En bild postad minuter innan dådet refererar till två tidigare skolskjutningar – och i skyttens flöde blandas våldsamt innehåll med roterande hakkors.

I tisdags mördades tio människor på en gymnasieskola i österrikiska Graz. Den misstänkte gärningsmannen, en 21-årig tidigare elev, ska ha dykt upp på skolan runt kvart i tio på förmiddagen. Därefter gick han in på en toalett och tog fram sina vapen, ett par skyddsglasögon och ett headset.

Några minuter innan klockan slog tio hördes de första skotten. Mindre än tio minuter senare hade 21-åringen tagit sitt liv på en av skoltoaletterna, efter landets värsta massmord i modern historia. Sju av de dödade var flickor och flera av offren hade utländsk bakgrund, främst från europeiska länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 12 juni, 2025

Min bittra kamp mot kaffedemonen

Kjartan Slettemarks bilder med president Nixon hänvisar till att Gevalia köpts upp av General Foods, som var inblandat i USA:s napalmtillverkning under Vietnamkriget. Som krigsmotståndare skulle man hellre dricka grönt te. Foto: Pontus Lundahl/TT.

När priset på kaffebönor passerade 200 kronor kilot bestämde sig Henrik Sahl Johansson för att bryta sig loss från de bönsvarta bojorna. Fyra dagar senare huttrade han över en kopp snabbkaffe.

En söndag i maj slutar jag dricka kaffe. Jag känner mig som Michael Douglas i inledningen av filmen Falling down: jag kliver ur min kaffedrivna bil mitt på motorvägen, tar med mig tomma kopp och promenerar in mot det samhälle som inte bryr sig om det omvända förhållandet mellan kaffepris och kritikerarvoden.

Fast det här utspelar sig på Hemköp och består, på ytan, av att jag går fram till kaffehyllan, noterar att priset på bönor stigit en bra bit över 200 kronor kilot, och där och då bestämmer mig för att bryta med kaffedemonen. Arvid Nordquist kan ta mitt liv, men han kan inte ta min frihet att själv välja vad jag dricker till vetelängden.

Vi får se vem som viker sig först – kaffeimperiet eller jag. Det vore ju synd om något skulle hända med den där lilla kartellen ni har ordnat så fint.

Fergie från Black Eyed Peas sade en gång att kokainet var den pojkvän hon haft svårast att göra slut med. Och medan jag – lätt rusig efter mitt uppror i matbutiken – går hemåt i vårsolen tänker jag att det är samma sak för mig och kaffe. Även om det är mer som att bryta med en sjukpensionerad, excentrisk faster. Och det borde ju inte vara svårt. Men det ska visa sig bli mycket svårt, för att inte säga outhärdligt.

För även om jag inte tänker så ofta på den där fastern – särskilt inte på det sättet – har hon alltid funnits där, i glädje och i sorg, på morgonen och på kvällen, med sin lite för varma hand i min. Man saknar inte kaffepaketet förrän det reser sig upp och lämnar skafferiet, som det heter.


Jag minns med fotografisk exakthet ögonblicket då min stormiga kärleksrelation med kaffe inleddes. Jag var två år gammal och familjen hade åkt till Yucatánhalvön för att bo i något jag minns som en vacker hacienda, men som troligen var ett vanligt mexikanskt motell.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 juni, 2025

Vem har rätt om Gaza – Håkan Hellström eller Moderaterna?

Bilden som skickades till Flamman från bolaget Tro & tvivel. Foto: Pao Duell.

I lördags tog jag med min dotter på demonstrationen i Stockholm en sväng. Människohavet tog aldrig slut, och jag läste senare att det var runt 30 000 demonstranter. Jag har faktiskt inte sett så stora solidaritetsuttryck sedan Irakkriget.

Samma helg närmade sig frihetsflottiljens båt Madleen, med Greta Thunberg ombord, Gaza och blev bordad av den israeliska flottan. Flamman har också rapporterat om en grupp aktivister som marscherar till Gaza via Egypten.

Så hur har högern reagerat på det eskalerande israeliska våldet i Gaza sedan vapenvilan avslutades den 18 mars?

Regeringen har strypt stödet till Unrwa. Som rutinerade biståndsskribenten Staffan Landin har förklarat i Flamman, svamlade man inte bara fritt om Hamas – man försökte dessutom begrava en Sida-rapport som visade att FN-organet fortfarande gjorde nytta för palestinierna.

Men medan biståndsminister Benjamin Dousa sticker huvudet i sanden med förvirrade ursäkter är hans kamrater i partiet och på ledarsidorna desto mer öppna i sitt stöd till Israel.

Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kallar demonstranterna framför riksdagshuset för ”ett gäng oborstade gaphalsar”. Svenska Dagbladets ledarskribent Daniel Schatz avfärdar Sida som ett ”aktivistkontor” och hans kollega Peter Wennblad avfärdar Greta Thunberg som som en ”selfie-aktivist”. Samtidigt vidarebefordrar riksdagsmoderaten Fredrik Kärrholm pressmeddelanden rakt av från Israels ambassad där hjälpskeppet till Gaza beskrivs som ett pr-jippo.

Helgens märkligaste Israelstöd kom dock från den moderata riksdagsledamoten Katarina Tolgfors, som på X jublade över att Håkan Hellströms konsert på Ullevi var så befriad från solidaritet med Gaza: ”Inte en palestinasjal i sikte. Bara musikglädje. Gött mos!”

Flammans nyhetsredaktör mejlade då stjärnans bolag Tro och Tvivel, för att fråga om flaggor och sjalar var förbjudna på konserten. Som svar fick han en bild på en man i folkhavet som gör V-tecknet – med en Palestinasjal runt halsen (se bilden ovan).

Dessa ynkliga reaktioner kan jämföras med Emmanuel Macron, som kallade blockaden av nödhjälp för ”skamlig” och krävde att de sex omhändertagna franska medborgarna fördes tillbaka ”omedelbart”. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bad också om en snabb återlämning, och passade på att kalla den humanitära situationen i Gaza för ”förfärlig och oacceptabel”.

Men Sveriges regering ligger närmare Donald Trump än dessa centrister. Den hysteriska tonen antyder däremot att de – om än vagt – skäms över att ha stått på fel sida om historien.

Samtidigt som de äntligen bestämmer sig för att agera. ”Nu tar Sverige en ledande roll”, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard, som i går skickade ett brev till EU:s utrikeschef Kaja Kallas med en uppmaning om sanktioner mot enskilda ministrar i Israels regering som uttryckt extrema åsikter samt stödjer den olagliga bosättningspolitiken.

Och när det kommer till den israeliska regeringen är det nog påkallat att tala om ”oborstade gaphalsar”.

Jag skriver detta på tåget till Malmö, där jag ska prata på en vänster-aw med ungdomsledaren Nicolas Lunabba och vänsterpartisten Anfal Mahdi. På Rex klockan halv sju, hoppas vi ses där!

Allt gott,
Leonidas

Diskutera på forumet (0 svar)