Susanna Kierkegaard menar i en ledare i Aftonbladet att de som åker på chartersemester en gång om året inte borde känna flygskam. Det är de som flyger ofta, som Elon Musk, som borde känna det. Jag håller med. De som flyger mest bör skämmas mest. De som förstör jorden mest bör skämmas mest – och betala mest för det. Problemet är bara att det är få på den här planeten som har råd att flyga överhuvudtaget. 2018 var det endast två till fyra procent av världens befolkning som flög utomlands. 96 procent av jordens befolkning hade alltså inte ens lyxen att åka på en charterresa.
Att Elon Musks privatjet släpper ut mer koldioxid än familjen Svenssons semester till Gran Canaria är det ingen som tvivlar på. Men det gör inte att man kan bortse från familjen Svenssons utsläpp. Tyvärr. För flygresor leder fortfarande till stora och direkta utsläpp. Och hur gärna man än vill att det ska vara någon annans fel, så är det tyvärr den sammanlagda effekten av vår civilisations utsläpp som gör att fåglar nu faller döda från himlen på grund av värmeslag. Det är på grund av de utsläppen som korallreven håller på att dö. Det är på grund av rådande utsläppsnivåer som FN varnar för att vår planet håller på att bli obeboelig.
Att avstå från att flyga i dagens samhälle är inte lätt. Det är fantastiskt att resa, och att ta flyget är ett smidigt och orimligt billigt sätt att ta sig från en punkt till en annan. Fram tills att det blir smidigare och billigare med andra transportsätt, så förstår jag att många fortfarande tar flyget på semestern. Men, varje gång vi sätter oss på det där flyget så är det ett faktum att det planets utsläpp kommer öka mängden koldioxid i atmosfären. Hur obekväm den sanningen än är, så är den fortfarande sann.
Det är givet att den rikaste i världen måste vara de som betalar det största priset för omställningen. Men då måste man också komma ihåg att i ett globalt perspektiv är Sverige ett rikt land, och att rätten till att flyga på en charter har inte alltid varit självklart. Mellan 1990 och 2017 ökade svenskarnas flygresor med 120 procent. Enligt Naturvårdsverket så släpper genomsnittssvensken i dag ut nio ton koldioxidekvivalenter per person och år. Ska vi uppnå klimatmålen måste det minskas till under två ton till 2050 (här finns det också forskning som säger att det måste ske mycket snabbare, och vara mycket mindre).
Två ton motsvarar en flygresa, tur och retur, till Spanien. Det är ett helt års koldioxidbudget som försvinner på bara några timmar i luften. Att flygskatten ska vara progressiv håller jag med Kierkegaard om. Däremot tror jag inte på att utsläppen kommer minska genom att vi parallellt 1) göra det billigare att flyga för de som bara flyger ibland 2) och inte inser effekten av varje enskild flygresa. Och varför kan vi inte göra både och?
Även om det stora ansvaret och fokuset måste ligga på att få till en strukturell förändring i våra transportsystem, så måste vi som svenskar också inse vår individuella påverkan på planeten. Särskilt när varje svensk i dag släpper idag ut sju ton koldioxidekvivalenter för mycket.
Det kommer alltid, om du inte är multimiljardär, att finnas de som flyger mer. Det är bekvämare att peka på någon annan än att rannsaka sig själv och sitt eget beteende. Men tyvärr gör alla våra handlingar, stora som små, avtryck.
Skam och skuldbeläggande är nog inte är det som kommer hjälpa oss att långsiktigt lösa klimatkrisen. Men att subventionera charterflyg och intala oss själva att allt är lugnt är inte ett alternativ. En systemförändring behöver ske, och jag tror det är större chans att vi når dit om vi vågar tala öppet om vad våra val får för effekter. Hellre det än att låtsas att det inte regnar. Regnar fåglar, alltså.
