Flamman träffade Mohammad Tahar Khirouni, eller Tahar som han kallas, sommaren 2008. Då var han utvisningshotad till Algeriet, efter att ha lämnat landet för tio år sedan. Nu träffas vi i hans och hans sambos, Eva Mindesparr, lilla hus i Åkersberga.
Tahar utvisades till Algeriet i september 2008, trots ett flerårigt samboförhållande i Sverige och trots att han befarade att hans tidigare politiska engagemang kunde göra det farligt för honom att vistas i landet.
– Det var svårt, säger han om tiden i ursprungslandet, efter tio år har man glömt mycket och jag kände nästan ingen längre.
Tahar Khirounis egen bror ”försvann” i mitten av 90-talet, efter att ha suttit fängslad. När Tahar kom tillbaka till Algeriet blev han direkt sänd till polisstationen. Men efter en heldag i förhör släpptes han igen.

Sökte på anknytning
Tahar Khirouni valde att söka uppehållstillstånd i Sverige igen. Som skäl angav han sitt mångåriga förhållande med Eva Mindesparr – och den här gången gick det vägen. Han fick ett tvåårigt uppehållstillstånd, som troligen kommer att omvandlas till ett permanent sådant. Eva Mindesparr säger att det är så regelverket ser ut. Det gick inte att göra en sådan ansökan direkt från Sverige.
I juni 2009 var han tillbaka i Sverige. Här hade Tahars problem kunnat vara slut. Men när han kom tillbaka var han arbetslös. Han hade tidigare jobbat med kontorsstädning och trivts bra på arbetsplatsen, men nu fanns inte det jobbet kvar längre.
– De gjorde upphandlingar på arbetsplatsen under tiden Tahar var i Algeriet. Då ringde de till mig och frågade när han skulle komma till Sverige. De ville ju ha honom med, men jag kunde inte ge något svar då.

Lång väntan på a-kassa
Tahar Khirouni hade jobbat och varit medlem i a-kassan i Sverige i tre år. Trots det var det länge oklart om han skulle få någon arbetslöshetsersättning. Den a-kassa han tillhörde ansåg först inte att han var medlem hos dem. Det rådde bland annat oklarheter om han hade meddelat a-kassan på ett korrekt sätt när han lämnade Sverige. Eva Mindesparr tar fram en tjock bunt med papper som innehåller deras kommunikation med a-kassan.
– Vi skämtar ibland om att någon måste vara kär i mig, när jag får så många brev, säger Tahar Khirouni och ler lite.
Efter 20 veckors brevväxlande, ringande och mejlande fram och tillbaka, kom man slutligen fram till att Tahar Khirouni visst var berättigad till pengar från a-kassan. Han har ändå svårt att känna någon större glädje. De senaste årens ovisshet har tagit hårt. Det är svårt att få tag på ett nytt jobb i dagsläget. Helst vill han läsa svenska, men han får inte läsa mer än tio timmar i veckan utan att förlora sin ersättning från a-kassan.
Det är tankeväckande att träffa Tahar. Även om besluten som rör honom möjligen inte kan beslås med att vara inkorrekta i sig själva, kan man inte låta bli att söka efter rimligheten.
Som han själv uttrycker det på sitt försiktiga vis:
– När man blir avvisad tänker man inte på att meddela a-kassan.