… fyllde EU, eller snarare EG och Romfördraget, i helgen femtio. Det firades med ett stort jippo i Berlin. Drygt 100.000 vanliga dödliga fick lyssna på en åldersstigen Joe Cocker och se ett storslaget fyrverkeri. Omkring 2.000 tappra EU-motståndare demonstrerade i sällskap av över 4.000 kravallpoliser nånstans i närheten. I stadsdelen Kreuzberg, utanför Berlin mest känt för sina första-majkravaller, hölls konferensen ”Europa – inte utan oss”, där brittiska konservativa, tyska statsvetare och andra experter kritiserade EU:s brist på demokrati.
Men i fokus stod EU:s 27 stats- och regeringschefer, som uttalade många vackra ord till jubileets ära och antog glatt leendes ”Berlindeklarationen”, en hyllning till den finfina union vi alla har förmånen att leva i. Där står det bland annat att läsa att kampen mot illegal invandring hör till samtidens främsta utmaningar. Till påvens och den polska regeringens förtret framhävs dock inte ”Europas” kristna värdegrund.
Tysklands Angela Merkel och hennes gelikar vill nu cementera en utveckling som ska göra ”Europa” till en ny supermakt. Målet nås genom att avlöva den byråkratiska EU-kommissionen till förmån för ett alltmer öppet federalistiskt EU-parlament och ett råd bestående av medlemsstaternas regeringsrepresentanter som tar majoritetsbeslut. Det bäddar för möjligheten att ta snabba beslut i exempelvis säkerhets- eller utrikespolitiska frågor. Och snart kan dessutom EU:s militära förmåga testas i Kosovo.
Att bara 28 procent av EU-ländernas medborgare vill att EU ska ha mer makt än idag och hela 41 procent är helt emot, skiter EU:s elit fullständigt i. I helgen beslöts så att EU-författningen ska antas så fort som möjligt. Helst utan någon folklig förankring. Alldeles oavsett det faktum folket i två medlemsländer, Frankrike och Nederländerna, redan har gett tummen ner för. Allt för freden och de ”unika europeiska värderingarnas” skull.
