…så tycker jag att den ryskskräck som f.n. präglar svensk medias rapportering om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är upprörande. Snacket om det ryska militära hotet har i sammanhanget fått en renässans, och i stället för att oroa sig för det ökande inflytandet av det transnationella kapitalet från väst så ojar sig svenska experter hellre över Gazprom. En sak oroar mig dock mycket när jag tänker på Ryssland – den tilltagande rasismen som präglar allt större delar av den offentliga debatten i landet. På ett eklatant sätt används såväl kriget i Tjetjenien och Rysslands imperiala kamp om inflytande i de forna sovjetrepublikerna som existensen av organiserad kriminalitet i landets metropoler och en omfattande svart arbetsmarknad som argument för att diskriminera invandrare med ursprung i Kaukasus och centrala Asien.

Det nya året inleddes i Ryssland med att skärpa invandrarlagstiftningen. Exempelvis kvoteras nu andelen icke-ryska torghandlare, och arbetsgivare som anlitar svartjobbare hotas med dryga böter. Bakgrunden är fackets och skattemyndigheternas berättigade krav på åtgärder mot svartjobbare. Problemet är att lagpaketet ledsagas av en öppet främlingsfientlig politisk debatt som i sin tur går hand i hand med en alltmer våldsam vardagsrasism i det ryska samhället. De främsta offren är de minoriteter som redan på sovjettiden brukade utsattas för diskriminering av poliser och andra myndighetspersoner, personer med rötter i Kaukasus och centrala Asien.

I detta sammanhang påminns jag på ett otrevligt sätt om tiden på tidigt 1990-tal när jag av välmenande ryska vänner i tid och otid varnades för ”armeniska” maffiaskurkar och något år senare för ”tjetjenska” skummisar. Alla människor med kaukasiskt påbrå betraktades redan då som kriminella. Misstankarna är därför befogade att de nya lagarna bara kommer att användas som ytterligare en förevändning för att diskriminera folk från dessa områden – helt oavsett om de är
illegala invandrare
eller ej.